Kategorier
Lyrikkoll

Det poetiska vårvemodet

helena-top

Det är något med ljuset. Himlen är annorlunda nu när våren är i antågande. Vintern har inte varit så vintrig, men det är ändå något som skiftat.

Våren är för mig en tid av poesi. Just det har nog inte med ljuset att göra, mer med mörkret inuti. I år började poesivåren tidigt och jag har redan läst Akut viol (Lina Hagelbäck), I Rörelse (Athena Farrokhzad), Syster (Gro Dahle) och O (Judith Kiros) (och Therese Widenfjords diktsamling Övervintra som kommer ut längre fram, men som ni bör skriva upp på läslistan redan nu). Poesin behöver alltså inte handla om våren för att passa om våren i min värld. Det är något med ljuset och hur det gör ont, det är något jag inte kan förklara. Kanske är det det jag gör med mitt poesidyk, försöker hitta en förklaring.

Något alldeles vårpoetiskt är det definitivt med skogslandskapets vemod i alla fall, det vet jag säkert. När våren slår ut här blir det så tydligt att livet vaknar, att allt legat i dvala och det som pågått varit en väntan på liv snarare än själva livet. Och i den skönhet som överfaller mig ligger också vetskapen om att det, allt, är tillfälligt och förgängligt. Det som föds ska dö. Kanske är det därför jag finner störst vårigenkänning i Klara Fina Gulleborgs (i Kejsarn av Portugallien) omfamning av skogen en vårdag när hon ämnar lämna allt hon känner och älskar. Och kanske är det också därför jag när jag hör vårfåglar överallt tänker på den där grå lilla fågeln som Nils Ferlin skriver om, den som inte sjunger på andra sidan. Det är så mycket liv i våren att döden måste stå alldeles bredvid och knacka på axeln, som en påminnelse.

Min vårliga poesilängtan är inte ett utslag av depp eller morbiditet, det är mer ett sätt att hitta något som rymmer alla orden och känslorna som hotar svämma över efter att ha varit instängda i flera månaders tid. Poesin gör det, den rymmer och den förklarar. Den skapar ny mening i sånt som inte kan begripas.

Bild från Pixabay

Kategorier
Barnbokskoll Lyrikkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 8 2020

Vi har grottat oss i den förflutna verkligheten under veckan som gått och kommer göra så även veckan som kommer. Det händer dock saker här och nu – i samtidens verklighet – på våra andra bloggar. Här följer länkar till veckans recenserade böcker på våra andra bloggar:

All the Crooked Saints av Maggie Stiefvater (Carolina)

de av Helle Helle (Linda)

Den som vaktar gården av Kerstin Lundberg Hahn (Carolina)

Det som lever under oss av Kerstin Lundberg Hahn (Carolina)

En halv värld bort av Mike Gayle (Anna)

Exit Strategy (The Murderbot Diaries 4) av Martha Wells (Carolina)

I rörelse av Athena Farrokhzad (Helena)

Minns oss som nu av Anna Lönnqvist (Linda)

Rogue Protocol (The Murderbot Diaries 3) av Martha Wells (Carolina)

The Wall of Winnipeg and Me av Mariana Zapata (Carolina)

Trollen i skogen (Bråfalls hemlighet 1) av Charlotte Cederlund (Carolina)

Kategorier
Lyrikkoll

Välkommen till en lyrisk vecka

Linda
Det finns vissa teman vi återkommer till här på Kulturkollo och till teman som ligger mig extra varmt om hjärtat hör de med anknytning till poesi eller lyrik. Kanske för att jag imponeras så av de författare som kan säga väldigt lite med få ord, för att dikter hör till de texter som berört mig mest, men också för att det är en texttyp som skrämmer många. “De ä bar å läs”, säger jag till er och påminner om Olivia Bergdahls fina Poesiskola från 2015.

En förutsättning för att kunna upptäcka bra lyrik är självklart att ens ha tillgång till densamma. År 1989, för 30 år sedan, gavs samlingen Kärlek och uppror ut. Den bestod av 210 dikter som passar unga och har sedan dess använts mycket i skolan. Jag fick tyvärr inte stifta bekantskap med den förrän under min lärarutbildning och minns fortfarande glädjen när jag läste förordet. Siv Widerberg och Anna Artén som stod för utvalet uppmanade oss läsare att läsa med pennan i handen. Att stryka under de formuleringar vi fastnade för, kommentera, kanske till och med stryka över. Poängen var att dikter ska beröra och att en liten del av en dikt kan vara nog om den säger något till dig precis nu. Så här står det:

Bläddra, läs och hoppa över. Lägg undan, ta fram igen. Skriv små stjärnor eller utropstecken. Stryk under, stryk över. Leta efter vad som passar just dej.

 

Nu kommer en ny antologi med dikter utvalda speciellt för unga läsare. Det är Rabén och Sjögren som ger ut och det är Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar som gjort urvalet. Boken heter Berör och förstör och består av mer moderna dikter. Målet är att presentera ett brett urval av olika sorters poesi, allt från prosalyrik till dikter inspirerade av spoken word. Så här står det i förordet:

En antologi är i bästa fall ett samhälle i miniatyr. Olikheten är styrkan. Det tillåtande får stå bredvid det anspråksfulla. Det som rimmar bredvid det som krånglar.

 

Boken är indelad i sju kapitel eller teman, som alla fått poetiska titlar. Vad sägs till exempel om “Vi är som små nallar i helvetet”, “Det är enklare att älska orden” och “Att allt ändå till sist ska multna”. En fin inramning. Några av titlarna, som “Det är enklare att älska orden”, upptäcker jag i dikterna, andra kanske fortfarande är gömda och tittar fram i nästa läsning.

Några av mina gamla favoriter bland poeter finns representerade, som Aase Berg, Sara Hallström, Bodil Malmsten och Johannes Anyuru. Moderna, men också klassiska poeter som Tomas Tranströmer, Bruno K. Öijer och Ann Jäderlund finns också där, liksom ledamöter i Svenska Akademien som Kristina Lugn, Kjell Espmark, Jila Mossaed och nyinvalda Tua Forsström. Andra namn är för mig nya och okända, eller var i alla fall det innan jag upptäckte dem just här och nu. Jag är också glad över att fokus ligger på moderna dikter och att dikterna i urvalet inte ingår i standardantologin. En bra blandning skulle jag säga.

Jag måste få bjuda på några favoritcitat. Sådana som jag strukit under, gjort små stjärnor vid och sparat i mitt förråd av strofer som berör.

Om jag inte växer upp
kommer havsnivån sluta höjas,
kommer oljan sluta brännas,
regnskogen kommer sova och andas tungt.
Det finns så mycket att fly från.

ur “Barndomar” av Yolanda Aurora Bohm Ramirez

Den läsande och den skrivande
vrider sig i sina kroppar kring varandra
livräddningsaktion där man inte vet
vem som räddar vem

Helena Eriksson

Någon gång ville jag dö i ett land
där människor kunde uttala mitt namn
Jag kompromissar nuförtiden
Jag vill snarare dö namnlös
Var som helst

Jila Mossaed

 

Till tonåringar i min närhet vill jag ge ett exemplar av Berör och förstör, tillsammans med en fin penna. Det här är en bok att läsa om och om igen och noga markera det som är extra viktigt att läsa och minnas. Dikter som läses om och om igen blir som vänner att ta fram vid alldeles speciella tillfällen. Låt våra unga samla ord som berör och förstör.

 

 

Foto: Kajsa Göransson

Kategorier
Lyrikkoll Romankoll

Vad hände med debutanterna?

Linda
Ett av de finaste pris du kan vinna som debutant i Sverige är Borås tidnings debutantpris, som delas ut i februari varje år. Första pristagaren var Lotta Lotass, som 2001 tilldelades priset för sin debut Kallkällan. För Lotass har det gått bra, i alla fall statusmässigt och 2009 valdes hon in i Svenska Akademien. När chansen gavs att begära utträde tog hon den, efter att inte ha deltagit i Akademiens arbete på flera år.

Borås tidnings debutantpris har hittills delats ut 18 gånger och bland vinnarna finns några av våra största författare, men också sådana som aldrig blev mer än väldigt lyckade debutanter. Gemensamt för många av pristagarna är att de är författare med cred. Lite svåra, smala oavsett försäljningssiffror och inte sällan rejält nyskapande.Om jag ska vara helt ärligt har jag läst få av pristagarna. De känns ofta för pretto, men det finns också pristagar vars böcker jag absolut älskar. Bland de mest kända finns Jonas Hassen Khemiri, som tilldelades priset 2004 för sin debutbok Ett öga rött, Sara Mannheimer som fick det 2009 för Reglerna och Thomas Bannerhed som prisades 2012 för romanen Korparna. En av mina personliga favoriter är Helena Östlund, vinnaren från 2011, vars debut var den helt fantastiska diktsamlingen Ordet och färgerna

När det gäller några namn är de i princip nya för mig, vilket mycket väl kan säga mer om mig än om pristagarna i sig. Jag har till exempel inte läst något av Andrzej Tichý och namnet klingar knappt ens vagt bekant. När jag läser hans författarpresentation hos Albert Bonniers förlag förstår jag att det här är en riktigt pristagarförfattare. Inte nog med att debuten Sex liter luft från 2005 belönades med Borås Tidnings Debutantpris. De efterföljande romanerna Fält (2008) och Kairos (2013) var båda nominerade till Nordiska rådets litteraturpris. Klart är dock att ett debutantpris snarare ger en topplacering på kritikerlistan än på försäljningslistan.

Igår publicerade vi Annas intervju med Agnes Lidbeck, som tilldelades debutantpriset 2018. Vi diskuterar dessutom hennes Finna sig i vår grupp Kulturkollo läser på Facebook. Jag kämpade inledningsvis med Lidbecks debut. Faktiskt gav jag två gånger upp efter ungefär 70 sidor, men till slut gav jag den en tredje chans och läst den då i ett svep. Jag förstår att Lidbeck prisades för Finna sig. Det är en typisk pristagarbok som är nyskapande och originell. Bra och välskriven, men kanske mer imponerande än gripande.

Att vara en lyckad debutant betyder inte automatiskt att den litterära karriären är utstakad. Inte heller betyder en misslyckad och bortglömd debut att det inte kommer fler chanser. Faktiskt kan din debut vara helt fantastisk och uppmärksammas massor, men ändå är en nominering det enda du får. Athena Farrokhzads Vitsvit tillhör de nominerade böcker som fått stor uppmärksamhet. Johannes Anyuru nominerades 2003 och trots att vinnaren istället hette Daniel Sjölin kan vi konstatera att den författare som hittills lyckats bäst av de två är den förstnämnde, även om Sjölin också gjort sig ett namn. 2008 vann Viktor Johansson, men det är Elin Boardy som jag minns mest och bäst och det beror inte bara på att jag ser henne på biblioteket i alla fall någon gång i veckan.

Vilken är din favorit bland debutanterna som prisats av Borås tidning? Du hittar hela listan här.

 

 

 

Kategorier
Lyrikkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v.21 2017

linje-kulturkollo
Nu börjar sommaren närma sig och vårens lediga dagar gör förhoppningsvis att läslusten smyger sig tillbaka. En del har vi ändå hunnit läsa och skriva om i veckan. Klicka på titlarna för att läsa mer!

Anne på Grönkulla av L.M. Montgomery (Carolina)

A Perpetual Estrangement av Alice B. Ryder (Helena)

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru (Helena)

Helikopterrånet av Jonas Bonnier (Lotta)

Häxan av Camilla Läckberg (Lotta)

Hunden som vågade drömma av Sun-Mi Hwang (Anna)

Legend av Marie Lu (Linda)

Lång väg hem av Eva Dolan (Linda)

Memorys bok av Petina Gappah (Anna)

Om våren av Karl Ove Knausgård (Anna)

Sin ensamma kropp av Elsie Johansson (Linda)

Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter (Linda)

Stad av skuggor av Cassandra Clare (Linda)

Svart stjärna (säsong 2) av Jesper & Joakim Ersgård (Carolina)

Tell Me Three Things av Julie Buxbaum (Carolina)

The Chalk Pit av Elly Griffiths (Linda)

Tills döden för oss samman av Peter James (Linda)

Vitsvit av Athena Farrokhzad (Helena)

Älgbarnet av Meg Rosoff (Linda)

 

 

Kategorier
Lyrikkoll Novellkoll Romankoll

Kulturkollo recenserar v. 6

linje-kulturkollo

 

Hå hå ja ja så fort veckorna går. Redan fredag igen och dags för en lång lista på alla böcker som kulturkollarna skrivit om under den senaste veckan. Som alltid en salig blandning men kanske finns där en liten övervikt åt feel-good vilket kan vara passande så här när alla hjärtans närmar sig. Klicka er gärna vidare till våra inlägg – hoppas att ni hittar några tips som passar just er!

Berget av Jean-Noël Pancrazi (Anna)

Blackout av Connie Willis (Helena)

En liten smula underbar av Dawn French (Ulrica)

Endurance: Shackeltons Incredible Voyage av Alfred Lansing (Lotta)

Familjerna på Cavendon Hall och Kvinnorna på Cavendon Hall av Barbara Taylor Bradford (Ulrica)

Förbjuden frukt av Sarah Addison Allen (Ulrica)

Galveston av Nic Pizzolatto (Lotta)

Handen på hjärtat av Hilary Boyd (Anna)

Hennes iskalla ögon, Tjockare än vatten och Falleri, Fallera, Falleralla av Carin Gerhardsen (Ulrica)

Kategorier
Lyrikkoll

En tredje blå blixt

Linda

[quote]Poesi behöver inte vara allvarligt, det kan vara asroligt, absurt, dödstråkigt. Bara låta det vara vad det är och fortsätta läsa fast just den första en läser inte appellerar till en. För när en väl hittar det en tycker om- då kan det vara så mäktigt.[/quote]

Brombergs Bokförlag gav i januari ut tredje delen av poesiserien Blå Blixt, med titeln Den sista fasta kontinenten. I årets utgåva medverkar Sami Hatira, Jennie Spetz, AnnaCari Färnskog, Kassandra Smith, Elis Burrau och Daniel Mårs.

Titeln är hämtad från Jennie Spetz bidrag Förberedelser. Hon är född 1976 och jobbar med språk till vardags, på Språkrådet i Stockholm.

Sami Hatira är född 1991 och studerar just nu vid författarskolan på Biskops-Arnö. Hans bidrag till antologin heter Järnstaden och handlar om en familjs vedermödor.

AnnaCari Färnskog har gått på Biskops-Arnös skrivarlinje. Hon är född 1960 och beger sig i sitt bidrag Med fortsatt sol i hela landet till ett vårdhem.

Kassandra Smith födddes 1980 i Georgia, USA, men växte upp i Skåne. Nu bor hon i Stockholm och hennes bidrag har fått titeln Utlandssvensk.

Elis Burrau är en del av poesikollektivet fikssion, där även Lyra Ekström Lindbäck ingår. Han är född 1992, bosatt i Stockholm och har skrivit diktsviten Men det ska kännas hela tiden som det rasar.

Daniel Mårs är född 1986, är skribent på dagensbok.com och skådespelare i Teater Buzka och studerar just nu en masterutbildning i Tillämpad Kulturanalys vid Lunds Universitet. Hans bidrag i Den sista fasta kontinenten heter Simonillusioner.

Kategorier
Lyrikkoll

Olivia Bergdahls poesiskola

[quote]Själv använder jag dikter som tröst, som en filt att linda in tanken i när allt känns obegripligt och kaotiskt. Det är värt att pröva.[/quote]
Linda

Olivia Bergdahl är estradpoet, eller det är i alla fall så jag lärt känna henne. Hon vann Poetry Slam som 17-åring 2007 och jag har hört henne framföra sina dikter flera gånger. Det är något speciellt med estradpoeter och det direkta tilltalet med vilket de förmedlar sina alster. Bergdahl har en unik energi när hon framträder och kombinerar på ett fint sätt ett lugn med en oerhörd intensitet. Hon framträder ibland tillsammans med sin poesiorkester och kombinationen av dikter och musik är något alldeles särskilt.

Nu i januari utkommer romanen Efter ekot på Ordfront förlag, men just idag är det poeten Brgdahl som berättar om hur hon började skriva just dikter, samt tipsar om hur du som läsare kan närma dig lyriken. En slags poesiskola skulle man kunna säga.