Kategorier
Sakprosakoll

Nästa år i Berlin – Astrid Seeberger

anna-top

[quote]Bruckner visste något ensamheten.[/quote]

Astrid finner sin mor Rose sittande i sitt vardagsrum i Stuttgart. Det är mitt i natten och musiken minner modern om tiden precis innan krigsslutet. Då, när hon vandrat med andra flyktingar över snötäckt is mot en okänd framtid. “Hon hade gått där med ett stort värkande hål i sitt bröst. Hon hade förlorat allt, sin familj där hennes far hade varit som en kung, sitt hem där man kunde gå i en ljusstråle från rum till rum.”. Det var under den tiden som modern fått sitt flyktingansikte, den mask av saknad, som fanns med henne fram till hennes död.