Etikett: Curtis Dawkins

Kategorier
Kulturkoll

Att läsa mig till andra världar

helena-top

När jag som elvaåring föreställde mig själv som vuxen så skulle jag bli en sådan som reste jorden runt. Så blev det inte riktigt. Ni vet: brist på mod och andra vardagliga ting som kommer i vägen. Jag utmanar inte heller min läsning så mycket som jag skulle vilja (och ibland tror att jag gör). Tittar jag på lästa böcker 2018 så är det endast ett par som kan räknas till utanför den anglosaxiska bubblan. En snabb scanning av böckerna visar dock att jag reser hela tiden.

Med Yaa Gyasis Vända hem har jag fått resa såväl tillbaka tre hundra år som till två världsdelar. Med fjorton olika berättarröster skildrar Gyasi 1700-talets slavhandel och dess konsekvenser för de generationer som följer fram till nutid i både Ghana och USA. Med Emily Fridlund har jag fått besöka Minnesotas djupa skogar  i Vargarnas historia. Jag får följa med in i ensamhet, får se och försöka förstå fanatism och om säregna familjeband. I Margaret Atwoods Hjärtat stannar sist får jag också möta fanatism och ensamhet fast i en alternativ dystopisk parallellvärld till vår egen.

Med tre andra böcker har jag fått träda in i en klaustrofobisk värld. I Emma Donoghues Room får jag genom femåriga Jack möta hela hans värld, som består av drygt tio kvadratmeter och hans mamma. Det ljudisolerade rummet är deras fängelse, med mammans kidnappare som fångvaktare. I de två andra böckenar har jag fått träda in i ett mer ”frivilligt” (d v s konsekvens av eget agerande) fängelse. I Memorys bok av Petina Gappah har jag besök en dödscell i kvinnofängelset i Harare, Zimbabwe. Jag har genom Memory själv fått ta del av familjehemligheter, om utanförskap och om att växa upp som albino i ett samhälle där folktron fortfarande är högst närvarande.

Avslutningsvis har jag i Curtis Dawkins novellsamling Det gråhotellet fått följa livet i ett amerikanskt fängelse. Jag får känna av ledan och det ständigt närvarande våldet och inte minst hur de intagna försöker hitta vägen till andra världar genom TV:n eller genom sina telefonsamtal.

Så trots att jag inte är den globetrotter som jag en gång drömde om, så reser jag hela tiden.

Foto: ”Backpackers” av Travel Manitoba

 

Kategorier
Kulturkoll

Det grå hotellet av Curtis Dawkins

helena-top

I novellsamlingen Det gråhotellet skildrar Curtis Dawkins livet i ett amerikanskt fängelse. Den beskriver de inlåsta dagarna där ledan är ständigt närvarande och där de intagna försöker skapa sig något av en vardag. Våldet ligger latent i väggarna och tar emellanåt fysik form – ofta mot någon medfånge, ibland mot en väktare och inte ovanligt riktas det mot dem själva.

Med en blick för detaljer bygger författaren intressanta karaktärer där du får ta del av såväl deras historia som deras inre liv. Du får till exempelvis i ”Se bilder av en kvällsbrand” möta Catfish, som tidigare arbetade med att sanera hem efter självmördare. En grotesk historia på flera de vis.

Även om Dawkins historier är högst realistiska så smyger sig magiska inslag sig in i en av novellerna. Den berättar om en man som bokens jag delar cell med ett tag. En man som efter mångt och mycket lyckades bemästra konsten att göra sig osynlig och gå genom väggar. En stor tillgång i ett fängelse.

Återkommande motiv i novellerna är skuld, minnen, vänskap och försoning samt hur de olika karaktärerna hanterar bristen på mänsklig närhet. Särskilt fastnar jag för berättarjaget som ringer upp – på måfå valda – telefonnummer för att få någon att prata med. I en annan novell ”Världen utanför” skildras hur berättelsens jag (oklart om jag är samma person genom samlingen) bygger upp hela liv för personer som han ser på tv:n – som tjejen som sitter på läktaren på en baseballmatch som i fantasins land börjar på universitet, skaffar sig en ny tillvaro och i samma veva nödgas göra slut med sin pojkvän. På något vis blir detta en historia om avsaknaden av mänsklig kontakt och att man låter tanken vandra dit kroppen inte kan.

Att författaren själv sitter sitter i fängelse på livstid gör Det grå hotellet autentisk och du kan tänka dig att ledan i fängelset har gynnat hans känsla för detaljerna som visar sig i texten. Jag fann dock mig själv med att fundera ganska mycket på detta faktum. Påverkar detta min läsupplevelse? Vad betyder det att jag sitter och läser något som en mördare har skrivit? Mord säljer. Mördare säljer. Vilket förlaget spelar på då de nämner detta faktum på såväl hemsidan som på baksidestexten. Jag hamnar lite i samma tankebanor som jag hamnade i när jag läste Monster av Micael Dahlen och Flickorna av Emma Cline. Till Dawkins försvar kan jag dock tillägga att han inte skriver om sitt egen brott och oavsett vem som har författat Det går hotellet, så är det en intressant skildring av livet innanför fängeslemurarna.

Kvällen då jag dödade en annan människa var en fruktansvärd tragedi, särskilt för hans familj, för min familj – alla traumatiserades av mina handlingar. Jag tampas fortfarande med skulden och sorgen. Jag har ofta så mycket sorg och smärta i hjärtat att det känns som att jag ska sprängas. Men inom ett dygn efter att man hört fängelseportarna slå igen inser man att man antingen kommer att gräma sig över det förflutna in i döden eller lära sig att leva i nuet. För mig är litteraturen en stor del av det nuet, och jag klamrar mig fast vid den som en livbåt som dagligen driver fram ur dimman. (ur efterordet)

[box type=”tick” icon=”none”]Titel: Det grå hotellet
Originaltitel: The Graybar Hotel: Stories
Författare: Curtis Dawkins
Översättare: Erik MacQueen
Bokomslag: Sara Arcedo
Förlag: Natur & kultur
Utgivningsår: 2018[/box]

Kategorier
Kulturkoll

Ja visst gör det ont när knoppar brister eller vårutgivningen är här

helena-top

Undertecknad har i sedvanlig ordning tänjt en del på temat. Jag tänker att bryta ny mark behöver väl inte vara så vansinnigt stort och långt in i framtiden och inte heller så långt tillbaka i dåtiden. Vårutgivningen har startat och jag har försökt att få en överblick över vad som komma skall inom litteraturen. Vad kan locka denna mörkervurmare a.k.a. eländesläsaren? Nedan listar jag ett urval av det som väckte min nyfikenhet lite extra. Har jag missat något guldkorn, så kommentera, så hjälps vi åt att sondera vårutgivningen. Så här i skrivande stund kan jag tämligen fort konstatera att listan blir ganska lång, vilket gör chansen att hinna läsa allt är en utopi, men, men.

Musan av Jessie Burton, Modernista

”Levande och stark skildring av motsättningarna i Spanien före inbördeskriget, briljant om kvinnor som begränsas av sin tids fördomar.” Lotta Olsson, DN  Tja, what’s not to like?!

Eileen av Ottessa Moshfegh, Modernista

”Eileen håller på att förtäras av bitterhet och självförakt, och kompenserar sina dystra dagar med perversa fantasier och drömmar om att fly till storstaden. Samtidigt fyller hon sina nätter och helger med snattande, förföljelse av en fängelsevakt vid namn Randy, och med att städa upp efter sin pappas alltmer förvridna fyllor.” Eileen låter som en huvudperson att gilla att ogilla.

Här kommer natten av Charlotte Aquilonius, Modernista

”Här kommer natten är ett skräckromantiskt äventyr från ett Stockholm i frostnupen kråsblus, en samtidshistoria som trotsar tiden, om möjlighet och verklighet, om girighet, kärlek, längtan och svek. En roman för alla vuxna i slukaråldern.” Med den säljtexten så är jag såld.

Eliza och hennes monster av Francesca Zappia, Modernista

Enligt förlaget så är denna ”En stark och gripande ungdomsroman, rikt och originellt illustrerad med seriestrippar och skärmdumpar. En perfekt bok för alla som älskar Noelle Stevensons Nimona och Rainbow Rowells Fangirl.”

Låt oss hoppas på det bästa av Carolina Setterwall, Albert Bonniers förlag

”Låt oss hoppas på det bästa är en gastkramande uppgörelse, inte bara med döden utan också med livet: med kärleken och föräldraskapet och den moderna relationen och dess inneboende förväntningar.” Japp låter som en bok för eländeseländesläsaren.

Fortsätt läsa ”Ja visst gör det ont när knoppar brister eller vårutgivningen är här”