Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Sistaminutentips för de som vill fira mor med en bok!

 

Imorgon är det sista söndagen i maj och dags för de som har lust att fira mor lite extra. Alla anledningar att fira är bra och alla anledningar att köpa en bok eller två är bra så jag passar på att tipsa om fyra romaner som jag läst de senaste månaderna och som passar bra att bokhandla så här i sista minuten.

Om det inte vore för dig av Delphine de Vigan är en sådan där roman som jag bara måste rekommendera till alla. Den är tänkvärd, sorgesam och mycket gripande. Det handlar om en årsrik kvinna som lever ensam, hon får allt svårare att klara sig hemma i sin lägenhet  och flyttar till ett hem. Det som är sorgesamt för kvinnan och hennes unga vän Marie är att hennes språk försvinner allt snabbare. Orden snubblar ut ur henne och hon får en logoped till hjälp. “Att åldras är att lära sig förlora”  är en av meningarna jag tar med mig från den här franska, lättlästa romanen.

 

I Delia Owens roman Där kräftorna sjunger får vi möta Kya som växer upp ensam i naturen, med naturen och får klara sig helt själv. Det är efterkrigstid och hon lever isolerad i södra USA s träskmarker. Hennes försök att närma sig samhället blir få. Hon kallas i folkmun Träskflickan och när en ung man oväntat dör i samhället så leds misstankarna till den udda kvinnan i träsket. Samtidigt som vi läser om utredningen a brottet så får vi följa Kyas liv och det är en fascinerade berättelse som man inte kan släppa.

Miljöerna och beskrivningarna av naturen är magiska!

 

Samlade verk av Lydia Sandgren får bli nästa tips. Det är måhända en ganska söndersnackad snackis redan men den är värd att bli ännu flers sommarläsning. Hon undersöker på nästan 700 sidor de tre vännerna Martin, Gustav och Cecilia s livsval (och icke-val). Man får följa de tre genom studier, karriär, småbarnsår och medelålder och när romanen börjar så skall Gustav – konstnären – ställa ut på konstmuseet vid Götaplatsen. Martin är förläggaren som drömmer om att skriva en roman och Cecilia är försvunnen, hennes dotter Rakel söker ständigt efter henne och trots att det är en lång och ordrik roman så slutar man inte läsa. Det här är en fin göteborgsskildring och en bok som handlar om litteratur och konst, familjer och relationer. Läs!

Sista boken ut är Moa Herngrens Svärmodern. När jag hade läst romanen om Åsa och hennes son Andreas, relationen till barnbarnet Sam så var jag alldeles kall. Åsa är kommunikationskonsult men fattar mycket lite om hur man kommunicerar. Hon vill ju bara hjälpa och vara till hands för sn son och hans familj och det slutar med kollaps. Berättelsen om vägen dit är så välskriven och spännande att jag fullkomligt slukade. Herngren är så skicklig på att beskriva samtiden och hon skapar scener med små medel som blir så klockrena att man vrider sig i läsfåtöljen. Just den här boken ska man nog inte ge bort till vem som helst, innehållet kan komma mycket nära verkligheten och röra upp känslor. Eller leda till fina samtal. Omslaget är förförande vänt – innehållet är det inte.

#jagbokhandlar

Kategorier
Barnbokskoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 16 2020

Äntligen fredag! Igen! Några av oss har inte bara varit på litterära resor utan har också skrivit om dem. Klicka er vidare.

Blynätter av Anna Jakobsson Lund (Carolina)

Den sista människan av Lee Bacon (Carolina)

Hjärtats bokhandel av Veronica Henry (Anna)

If I never met you av Mhairi McFarlane (Linda)

Nästa! av Nina Lykke (Anna)

Om det inte vore för dig av Delphine de Vigan (Linda)

Röd zon (Zonen 1) av Magnus Nordin & Lars Gabel (Carolina)

Skäl att fortsätta leva av Matt Haig (Helena)

Witchmark av C.L Polk (Carolina)

Ödesmark av Stina Jackson (Anna)

Kategorier
Barnbokskoll Grafik- och seriekoll Romankoll Sakprosakoll

Kulturkollo recenserar v. 9 2020

linje-kulturkollo

Då har vi äntligen kommit till slutet av februari, och vintern (i kalendern), och mörkret, och “överlevnadsperioden”. Yej! Världen har invaderats av semlor i olika utföranden, och i åtminstone min trädgård blommar några förvirrade påskliljor fast de verkligen borde veta bättre. Vad har kulturkollarna läst denna sista februarivecka, då? Något om semlor och påskliljor? (knappast va?) Kolla in på våra bloggar:

Analfabeten av Agota Kristoff (Helena)

Carags förvandling (Woodwalkers 1) av Katja Brandis (Carolina)

Kaos och katastrofer (Junos vlogg) av Linda Skugge (Carolina)

Längtans latituder av Shubhangi Swarup (Anna)

Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld (Anna)

Om det inte vore för dig av Delphine de Vigan (Anna)

Prästgårdens hemlighet av Tobias Söderlund (Carolina)

Roger och Rebecka av Karin Alfredsson (Anna)

The Son av Philipp Meyer (Carolina)

Thornhill av Pam Smy (Helena)

W av Steve Sem-Sandberg (Anna)

Kategorier
Kulturkoll Novellkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 4

I veckans tema har det handlat om skildringar i olika krigs svallvågor, men på våra egna bloggar är  det som vanligt blandad kompott. Här är veckans lästa och bloggade böcker.

Arrow’s Flight av Mercedes Lackey (Carolina)

Blindtunnel av Tove Alsterdal (Lotta)

His Majesty’s Dragon av Naomi Novik (Carolina)

Inte utan dig av Harlan Coben (Lotta)

Ord i djupaste blått av Cath Crowley (Helena)

Lojal av Delphine de Vigan (Linda)

Nora eller Brinn Oslo brinn av Johanna Frid (Anna)

Slaget om Troja av Theodor Kallifatides (Anna)

Vår älskade av Kamila Shamsie (Anna)

Älven av Anna-Karin Palm (Helena)

Kärlekens antarktis av Sara Stridsberg (Helena)

 

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v 49 2018

linje-kulturkollo

Vi är inne i en vecka fylld av konspirationer. Om det avspeglar sig i veckans lästa och bloggade böcker är väl inte helt säkert, men vi hoppas att det i alla fall finns lästips för många smaker.

24 goda gärningar av Jenny Fagerlund (Anna)

Belzhar av Meg Wolitzer (Helena)

Blodmåne av Markus Lutteman (Ulrica)

En sekund är jag evig av Maria Gustavsdotter (Ulrica)

För såna som oss av Henrik Karlsson och Tiina Nevala (Ulrica)

Historieläraren av Matt Haig (Ulrica)

Innan ni tog oss av Lisa Wingate (Ulrica)

Lojal av Delphine de Vigan (Anna)

Mamma är bara lite trött av Sara Beischer (Ulrica)

Mammorna av Alexandra Pascalidou (Ulrica)

Mellan himmel och Lou av Lorraine Fouchet (Ulrica)

Mysteriet på Asthall av Jessica Fellowes (Ulrica)

Nu ska vi prata: Sjuk av Embla Sue Panova och  Jessica Linde (Ulrica)

Slutet av Mats Strandberg (Helena)

Kategorier
Romankoll

Författare boktipsar: Maria Ernestam

 

 

När jag skrev Innanför murarna funderade jag mycket på gränser. Yttre, i min bok påtagliga genom ett klosters tjocka murar. Inre, sådana som omgärdar varje människas stängda rum. Det är här vi stuvar undan sorg och ångest när den blir så övermäktig att vi inte vill ta itu med eländet, än mindre delge andra. I stället försöker vi komma undan genom att fly. Vilket förstås är en fåfäng tanke.

En bok som isande väl beskriver gränser och hemliga rum är Daphne du Mauriers klassiker Rebecca. Mycket ung kvinna gifter sig med äldre änkling och flyttar till hans gods på den engelska landsbygden. Väl där utsätts hon för utstuderad påverkan såväl från en diabolisk hushållerska som den döda Rebecca, tidigare fru i huset. Bit för bit bryts huvudpersonen ned tills hon inte längre vet vad som är verkligt eller utspelar sig i hennes fantasi. Det är inte förrän Rebeccas sanna personlighet uppdagas som ”den nya frun” finner sig själv, liksom kraften att slå tillbaka.

Rebecca är både en thriller och en utvecklingsroman, där en kvinna reser sig och bekämpar sina plågoandar, levande och döda. Godsets salar och trädgårdar utnyttjas också till att spegla karaktärernas känslor, inte minst det alltid närvarande havet och den saltbespetsade luften och dimman. Jag läste Rebecka som mycket ung, har fortfarande mina föräldrars tummade exemplar i hyllan och återvänder till den när jag funderar på skräck, rädsla, hämnd, upprättelse, oväntade vändningar och eventuell försoning. Rebecca är därtill fylld av starka kvinnor, där såväl de onda som de goda tecknas med utstuderad insikt. Inte minst sidokaraktärerna.

En ny och intressant bok som tangerar samma ämne är Baserad på en sann historia, skriven av Delphine de Vigan. En kvinnlig och framgångsrik författare får en ny bästa väninna som gradvis tar över hennes liv och inflitrerar det som ogräs tills hon inte längre vet vem hon är eller vad som är verkligt. Influenser från såväl Stephen Kings Misery (Lida) samt filmen Ensam ung kvinna sökergör det här till den sortens rysare där spänningen ligger i det outtalade, det som glider undan så att det nästan går att ta på. Men inte riktigt.

Böcker om kvinnor vars tillvaro har rämnat eller är på väg att göra det och som hanterar det just genom att korsa gränser eller öppna hemliga rum har fått en renässans under de senare åren. Gone girl eller Kvinnan på tåget är andra böcker som med stor framgång väver historier kring kvinnor på gränsen till nervsammanbrott. Kanske är tiden helt enkelt mogen för den ”galna” kvinnan på vinden att träda ut i ljuset? För att få oss att inse att det inte är hon som är galen utan hennes omgivning?

 

Maria Ernestam är från början journalist och debuterade skönlitterärt år 2005 med romanen Caipirinha med Döden. Hon har sedan dess skrivit flera romaner som blivit populära både i Sverige och utomlands. Hennes romaner beskrivs ofta som psykologiska spänningsromaner, men de handlar också mycket om relationer och flera av dem har inslag av en ibland nästan absurd humor. Nu är hon aktuell med romanen Innanför murarna som utspelas på ett mytomspunnet kloster i Normandie.

Författarfoto: Richard Ryan

Kategorier
Romankoll

När det självbiografiska blir fiktion – finns där en gräns för vad man berättar?

anna-top

Minns ni för några år sedan när Knausgårds romaner drog igång en rejäl diskussion kring autofiktion och vilka förpliktelser man egentligen hade som författare mot sina medmänniskor. Har man i fiktionens, i konstens namn, rätt att skriva vad som helst som uppenbarligen är självbiografiskt utan att ta hänsyn till andra?

I veckan som gick återkom den frågan när Geir Gulliksens hustru skrev en krönika på ämnet i norska Aftenposten. Hon känner sig utlämnad i exmakens roman Berättelse om ett äktenskap och utan möjlighet att själv påverka vilken bild som maken ger av henne och deras samliv, tankarna går förstås också till Martina Haags senaste roman Det är något som inte stämmer där läsaren så tydligt enbart får en parts berättelse. Inte blir det enklare att hantera kan tänkas när de båda inblandande parterna är kändisar. Vilken omväg till dagens ämne, det var ju två fantastiska självbiografiska romaner med kändisar som författare som dessutom handlar om hur det är att växa upp i en kändisfamilj som jag egentligen ville skriva om: De oroliga och Glöm mig.

Kategorier
Barnbokskoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 38 2016

linje-kulturkollo

Mitt under brinnande bokmässa kommer det ändå ett vanligt recensionsinlägg från kollot – jo, för vi har förstås läst alldeles som vanligt ända fram tills mässan började (och så finns det långa tågresor, och underbart ensamma hotellrum, och sånt där annat som ger lästid). Här är veckans skörd:

100 hemskaste av Helena Dahlgren (Helena)

Aftonland av Therese Bohman (Linda)

Baserat på en sann historia av Delphine de Vigan (Anna)

Björnstad av Fredrik Backman (Carolina)

Björnstad av Fredrik Backman (Ulrica)

Finns det en, finns det flera av Mhairi McFarlane (Linda)

Hägring 38 av Kjell Westö (Ulrica)

Jack av Christina Lindström (Ulrica)

Med Albert i baksätet av Homer Hickam (Anna)

Middagsmörker av Charlotte Cederlund (Helena)

Naondel av Maria Turtschaninoff (Carolina)

Riktiga Elsie av Elsie Johansson (Anna)

Suleman och den konstiga dagen av  Björn Augustson och Hanna Ekengren (Ulrica)

Vinden som sprider elden av Selva Almada (Linda)

Kategorier
Evenemangskoll

Vem är det som bestämmer – Delphine de Vigan och Karmele Jaio

anna-topimageDelphine de Vigan är en fransk författarinna som jag följt under flera år och jag längtar alltid efter hennes nästa bok. Stort tack till Sekwa som översätter och ger ut dem. Igår skrev jag om den senaste romanen  på min egen blogg och idag är det dags för seminarie. Man kan undra när man läst romanen Baserad på en sann historia hur Vigan egentligen känner för att resa runt och prata om den, för att sammanfatta så handlar den om en kvinna som får en succé med en roman som handlar om hennes mor (precis som Vigan hade med romanen om sin mor) och när hon sedan skall börja skriva på något nytt så kan hon inte. Hon skriver inte en rad på flera år, inte ens mejl till vänner eller SMS till sina barn och snart i romanen möter hon en ny väninna L som nästlar sig in i författaren i romanens liv.

Samtalets tema är vilka regler och normer som format författarna. Jaio börjar med att prata om könstillhörighet, som flicka hade hon inte samma utrymme som sina bröder. Hon är uppvuxen i Baskien och för henne har också de kulturella förväntningarna att hålla uppe den baskiska kulturen och språket.

Vigan menar att tiden när hon växte upp under 70-talet i en hippie-kultur var en guldålder utan särskilt många regler men när tonåren kom så kom alla reglerna på en och samma gång som en explosion. Vigan berättar att när hennes mor fick en psykisk kris när Vigan var 13 så ställdes allt på ända och det gjorde henne till den författare hon är.

Jaio säger att de normer och regler vi lever inom skapar trygghet och det kan vara författarens roll att ifrågasätta de reglerna och skriva från den otrygga zonen. Några regler som hon ifrågasatt i ditt skrivande är den om kön, samtidigt som man vill skriva realistiskt så vill man utmana och det är en svår konflikt. Vigan säger att inom skrivandet försöker hon skapa sina egna regler, med sina föräldrars olika klasstillhörigheter så har hon aldrig riktigt känt att hon hört hemma någonstans. Skrivandet blev en plats där hon kunde uttrycka sig och skapa ett sammanhang i språket. I franskan är språket en stark social markör och det är också ett sätt att utmana normen. Utmaningen numer är att förflytta gränserna, att leka med språket och sanningen. Hon vill utmana både hur kvinnor framställs och hur man bygger sin identitet som barn och vilka förväntningar som finns styr kvinnans öde.  Det andra temat är huruvida fiktion och autofiktionen kan utmanas, Vigan har skrivit autofiktion om sin mor där hon som en detektiv skriva sin mors historia. Hon fick ofta förklara att det var en roman med Hennes sanning men totalt subjektivt berättad. Varför är människor intresserade av varför något är sanning? Hon skrev sin senaste roman för att undersöka vad sanningen är.

Jaio berättar att det mesta som hon skriver har ett biografiskt element och berättelsen är ett verktyg för de känslor, de erfarenheter som författaren vill förmedla. Sanningen är oviktig när det kommer till handling men känslorna måste vara ärliga och sanna. Hon har skrivit en novell om moderskapet och just kring moderskap finns många oskrivna normer. Att vara en moder är som en roll som kan skymma människan bakom och Jaio försöker utmana normerna dom är förenade med moderskap. Hon skriver om en ensamstående kvinna som väljer att adoptera ett barn, det är också utmanande att kvinnan väljer att leva utan någon partner. I Vigans roman berörs också temat ensamhet och Delphine, författaren känner sig ensam när barnen flyttar. Ensamhet kan betyda ett eget rum där man kan skapa men också ett ställe där man är isolerad. Vigan berättar att hon helst skriver med många människor omkring sig och hon hade sitt skrivbord mitt i vardagsrummet. Nu har hon ett kontor men det är inte alltid så bra för henne för när hon fastnar så vill hon gärna ta sig an ett hushållsgöromål.

Hänga tvätt är bra för inspirationen.

Kategorier
Romankoll Ungdomsbokskoll

Att cirkla i skolmiljö

Linda

Vi har läst om den försämrade läsförståelsen bland ungdomar i Sverige. Läskunnigheten är stor, men unga verkar inte förstå vad de läser. De har ingen uthållighet och klarar inte längre texter. Värst är det bland pojkarna, där bokläsning har låg status. I helgen ägnades en stor del av DN till just läsning.  Lotta Olsson och Johanna Lindbäck ger till exempel “Tio tips som får barn att läsa” och jag tänkte fundera kring några av punkterna ur ett skolperspektiv.

Jag håller helt med om att det är viktigt att läsa högt och funderar just på om högläsning kanske kan funka även i ettan på gymnasiet. Det blir som en bokcirkel, men utan att behöva läsa själv. Att lyssna på en text och sedan diskutera brukar vara givande. Texterna kan dessutom vara mer krävande om eleverna inte läser själv och alla får ta del av texten samtidigt.