Kategorier
Romankoll Sakprosakoll

2500 år av krig, tar det någonsin slut?

2500 år av krig, tar det någonsin slut?

Det föll sig så att jag den senaste veckan har läst två romaner som på olika vis bygger på texter från den grekiska antiken. I Theodor Kallifatides Slaget om Troja så återberättas belägringen av Troja (ursprung Iliaden av Homeros) medan de brittiska bombplanen avslutar den tyska ockupationen av Grekland och i Vår äskade av Kamila Shamsie är det Sofokles Antigone som är förlagd till ett nutida London. Där får vi möta en syskonskara som vuxit upp i skuggan av en far som var jihadist och avrättades för terrorism. Båda romanerna berättar om osannolika kärlekar och hur heder, lojalitet, våld och makt leder till att  oskyldiga människor används och har använts som brickor i krig och storpolitik. Oavsett om det berättas om kriget mellan akajer och trojaner, britter och tyskar, muslimska extremister och demokratier i väst eller för den del mellan folkgrupper i Kongo eller IS och yazidierna i Irak så är det oskyldiga civilpersoner, kvinnor och barn som utsätts för våld och grymheter som i slutändan bara går ut på att förnedra fienden, fiendens familjer och få ett psykologiskt övertag.

Jag vet att jag skrivit och tipsat om de båda fredspristagarnas böcker innan men jag måste ändå återkomma till Nadia Murads Den sista flickan och Denis Mukweges självbiografiska En livsberättelse. Där Kallifatides och Shamsie fenomenalt och på ett mycket engagerande sätt gestaltar i romanens form så berättar Murad och Mukwege ärligt och gripande om hur sexuellt våld mot kvinnor drabbar en hel familj, en hel by, ett helt folk. Även om konflikten tillfälligt tar slut så lever såren kvar.

Så svaret verkar vara nej. Krigen tar inte slut. Följderna av krigen lever i generationer och generationer. Därför blir texter som är 2500 år gamla sorgligt aktuella. Igen och igen.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Prisa, prisade, prisat

Idag är det dags att dela ut prisernas priser i Blå hallen och sorgligt nog är det inte någon litteraturpristagare på plats. Att svenska akademins totala kollaps har lett till att priset ställts in och att de numer förknippas med annat än litteratur och språk är för j***a sorgligt. Det hindrar inte oss här på kulturkollo att ha en vecka där vi skriver om olika priser, pristagare och kanske också kommande pristagare. Vi ska hylla och dissa i vanlig ordning och vem vet vad vi kommer att skriva om?

Jag vet i allafall att ett stort gäng olika priser delas ut så här på höstkanten och särskilt glad var jag över att Stina Jacksons fina Silvervägen vann Svenska deckarakademins pris för Årets bästa svenska kriminalroman. Så välförtjänt! Aednan av Linnea Axelsson kallade Helena en “enastående läsupplevelse” och Augustprisjuryn höll med henne. Årets skönlitterära pris utdelades med motiveringen “I Linnea Axelssons poetiska brottstycken skildras en annan sida av det framväxande nittonhundratalet. Förlusten av den samiska aednans livsrytm fångas i två familjehistorier där generationers undanträngda tillhörighet till språk och natur lämnat existentiella revor.”. Jag har ännu inte läst med den står med på min långa läslista.

På den finns också Denis Mukweges En levnadsberättelse han är den kongolesiske läkaren som oförtrutet arbetat för att hjälpa kvinnor som utsatts för sexuellt våld i samband med krig och konflikter. Han delar priset med Nadia Murad vars bok Den sista flickan jag har lyssnat på. Jag skrev så här om den i oktober:

Nadia Murad berättar naket och rakt fram hur det var att leva som sexslav i en IS-officers hus. Hon växte upp i en liten fattig by i Irak och hon är kurdisktalande vilket gör hennes familj till en minoritetsgrupp i landet men utöver det så är hon också yazidier, en statslös folkgrupp med egen religion och kultur. Hon berättar osentimentalt om hur IS invaderar hennes by och hur hennes stora familj nästan utplånas. Nadia är då 21 år gammal och går fortfarande i skola för att utbilda sig, drömmen är att bli lärare eller öppna en hårsalong. Hon själv blir ifångatagen och utsätts för brutala övergrepp, med mod och list så lyckas hon fly och de människor hon möter hjälper henne att ta sig ut ur landet. Väl i Turkiet kommer hon i kontakt med en hjälporganisation och hon hittar ett kall i att berätta om sina upplevelser.

Igår delades den nya akademins litteraturpris ut till den fantastiska författaren Maryse Condé. Hennes romaner som ofta utspelar sig i den karibiska övärlden, har kolonialism som ett av temana och som är mycket läsvärda återkommer jag till längre fram i veckan. Var så säkra!

Då har vi dragit igång den här gyllene veckan rejält. Välkomna med på vår återkommande temavecka såhär i december: Prisa prisade prisat!