Jag har läst fler böcker om krig än vad som nog är nyttigt för mig. Det följer liksom med när man är historieintresserad, eller när man läser mycket fantasy. Det är hundraåriga krig, det är världskrig, det är heliga korståg, det är inbördeskrig, det är frihetskrig, det är hämndkrig, det är krig som startas för att hölja sig i ära, det är oundvikliga krig, det är nationalistiska krig, det är krig för att kväsa, för att skrämma, för att tjäna pengar. Det är krig, krig, krig, krig, krig. Och det är död. Och det är förtvivlan. Och ondska. Och karriärer. Och kunganamn. Och död, död, död.
Jag blir ofta förtvivlad när jag läser, och jag gråter eller våndas eller blir arg. Ändå gör jag det. För det är med krig är intressant att läsa om.
