Carolinas 2014

carolina-top

Bara några skälvande dagar kvar av 2014, och det är dags för oss på Kulturkollo att sammanfatta året som gått. Här kommer en lista på mitt 2014:

Årets mest oväntade: Att jag skulle gilla Att föda ett barn av Kristina Sandberg så mycket som jag gjorde.

Årets klassiker: Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström. Jag läste den som tjugoåring eller nåt sånt, och läste nu om den som ljudbok. Den här gången var den ännu bättre, och jag uppskattade helt andra delar än jag gjorde vid första läsningen.

Årets gråtfest 1: Amerikauret av Vibeke Olsson, som utan förvarning bara hade mig i en gråtande hög i läsfåtöljen.

Årets gråtfest 2: Sist jag var som lyckligast av Rose Lagercrantz och Eva Eriksson. Jag var inte det minsta förberedd på att plötsligt sitta vid frukostbordet och gråta så det skvalade.

Årets historiska: Någon av böckerna om Lord John av Diana Gabaldon. Kanske Lord John and the Brotherhood of the Blade? Att få följa med in i det allra heligaste: ”the Club”!

Årets obehagligaste: Hjärtlös av Petrus Dahlin. Och då tänker jag inte på det där stängda rummet.

Årets dystopi: Wool av Hugh Howey får det bli, eftersom jag inte har inte läst så många dystopier i år.

Årets grafiska: Sist jag var som lyckligast av Rose Lagercrantz & Eva Eriksson. En bok i gränslandet mellan bilderbok och kapitelbok är ”grafiskt” för mig, och den här är fantastisk.

Årets nya bekantskap 1: Diana Gabaldon. Vi har umgåtts extremt mycket under året som gått, så nu står hon mig mycket nära.

Årets nya bekantskap 2: Brandon Sanderson. Kan det verkligen stämma att det är först i år jag har läst hans böcker?

Årets nya bekantskap 3: Jo Baker. Huset Longbourn kan ha varit en av årets bästa böcker.

Årets utmaning: Att föda ett barn av Kristina Sandberg.

Årets tegelsten x 9: Outlander, Dragonfly in Amber, Voyager, Drums of Autumn (alla fyra Diana Gabaldon), plus att jag inledde året med läsning av alla fem böckerna i A Song of Ice and Fire (George R.R. Martin). Tegelstenar är fina!

Årets återseende: Åsa Larsson – nu som barnboksförfattare (PAX-serien tillsammans med Ingela Korsell)

Årets aldrig mer: Stäppens krigare av Conn Iggulden. Det finns många som uppskattar den här sortens böcker. Men inte jag.

Årets huvudpersoner: Vin och Elend, i Mistborn-trilogin (Brandon Sanderson)

Årets bifigur: Lord John, i Outlander-serien (Diana Gabaldon)

Årets kulturella höjdpunkt: Köpandet av en Kindle. Hur framlevde jag mina dagar före detta?

Årets magplask: Blandband av Steven Camden. Omslaget lovade så mycket…insidan levererade definitivt inte.

Årets kan-inte-släppa-den: Mörk ängel av Laini Taylor

Årets skämskudde: Förskalv : Efterskalv av Sylvia Day.

Årets lyckopiller: Eleanor & Park av Rainbow Rowell. Jag blir fortfarande glad varenda gång jag ser omslaget på den.

Årets citat: Måste bli något ur Good Omens (Terry Pratchett & Neil Gaiman) – känns som att varenda mening kan plockas ur den. Här är en: ”All tapes left in a car for more than about a fortnight metamorphose into Best of Queen albums.”

Årets titel: Hemma kanske inte är en plats av Lin Hallberg. Så sant!

Jamen, vilka var mina bästa 2014, då? Jag kan inte välja, helt enkelt. Men jag har en topp-fem som nog måste vara de bästa:

Huset Longbourn av Jo Baker
Eleanor & Park av Rainbow Rowell
Mistborn – The Final Empire av Brandon Sanderson
Outlander av Diana Gabaldon
A Storm of Swords av George R.R. Martin

Snart nytt år och nya upplevelser!

18 comments
  1. Mistborn-böckerna/serien/vaddetnuär har jag hört mycket bra om men aldrig kommit mig för att läsa. Uppdrag 2015 blir att ta reda på om de finns på svenska 🙂

      1. Yeees 🙂 I hushållet läser vi just nu “vindens namn” av Patrick Rothfuss, (mkt bra) men det är dags att planera för nästa bok 🙂

      1. Nu fick jag nästan skrämselhicka, kollar och ser att den är 10 timmar lång. Hoppas att det är rätt bok jag laddat hem … Det står att det är första delen i Outlanderserien.

        1. Kollade också nu, och såg att “Främlingen” som är första boken i serien, har blivit uppdelad på tre ljudböcker. Så det är rätt bok! Men hela boken totalt blir då ungefär trettio timmar? Det är grejer det…!

            1. Holy Macaroni – jag tänkte att 10 timmar, det funkar 🙂 kanske blir jag så fast att jag lyssnar vidare!

            2. Lästempot är tyvärr borttappat, men kanske hittar jag det under nästa år. Är lite sugen, men fortfarande väldigt skeptisk och dessutom lite rädd för att halva Kulturkollo säger upp bekantskapen med mig om jag sågar.

            3. Håller med Lotta – se det så här: när ni gillar så har ni MASSVIS med bra läsning framför er!

            4. Lovar att försöka vara snäll och artig även om du sågar 😉
              Jag blir imponerad bara av att du funderar på att läsa den. Verkligen utanför lådan, det!

Comments are closed.