Nu vill vi på Kulturkollo prata om allt på en gång i temat ”Gott och blandat”, lite som att vi sitter här med ett gigantiskt påskägg fyllt med allt möjligt gott och precis bara påbörjat även om påsken själv är inne på sin sista dag. Och tänk så himla bra att det är just jag som är temageneral när vi gör denna djupdykning ner i de blandade godsakerna?! Det kan möjligen vara så att det är jag som är den största godisgrisen av oss åtta (och det vill då inte säga lite, eftersom godisskålar brukar tömmas med alarmerande hastighet när kollot har redaktionsmöten…), och det kan möjligen vara så att jag jublade bara över det här med att få välja bild som passade till temat.
Nu sitter jag alltså här och har i skrivande stund precis avslutat årets påskäggsjakt (hos oss är det tradition att äggen ska hittas efter flera timmars letande, och ledtrådarna ska vara koder, gåtor, associationer och helst så långsökta att På spårets ledtrådar bleknar i jämförelse) och har därför en oförsvarbar mängd godis inom bekvämt räckhåll. Men jag kom på att det här med min godisgrisighet inte är det enda som gör mig väl lämpad att ha hand om ”Gott och blandat”-temat. Nej, hela mitt kulturintag är ju gott och blandat. Jag är en himla gott och blandat-påse hela jag!
Jag blandar allt, och kan därför aldrig ha en snyggt slimmad blogg som nischar sig till en genre. Kan aldrig bli ”främsta deckarbloggaren”, eller ”romancespecialisten” eller ”hon som bloggar om dystopiska ungdomsböcker” eller ”främsta fantasynörden” eller ”bilderboksbloggen att lita på” eller ”nobelprisspekulanten”… (heh, den där sista var rätt kul) eller ”feel-good-mysaren”. Nej, jag spretar ut i alltihop. Kan sucka lyckligt över senaste bilderboken om familjen Kanin (fantastiska Jonna Björnstjerna) för att i bokvalet strax därefter hisna av mörk skräck och onaturligheter och låta monstren följas av förutsägbarhet i ännu en av Mary Baloghs romance-böcker. Jag älskar att läsa om ulliga gulliga shetlandsponnyer i Hallbergs Sigge-böcker men lika mycket om ond bråd död i trakterna kring Kiruna i Åsa Larssons deckare. Mina längt-böcker kan vara rymdomöjligheter i sf som Obsidio (nä, jag har inte fått den i min hand än…)(det är helt orättvist) eller vardagsdramatik blandat med övernaturlig skräck när två unga bröder förhoppningsvis kommer att besegra den växande ondskan i Mariefred i sista PAX-boken. Min senaste lästa bok var japansk steam-punk (jo, det finns!)(det är bra!), den jag öppnar härnäst heter Andras döttrar och kommer att vara någon slags psykologisk thriller och efter det ska jag testa Julianne Donaldsons Edenbrooke som lär vara romance så det stänker om det.
Och mitt övriga kulturintag? Blandat. Högt och lågt. Barnfilmer, relationsdrama för vuxna, skräck, rymdskepp, Austenföreläsningar och Pokemon Go-raider, Fall out och Biblioteksbladet, Facebook och Landguiden. Skyrim. Krig och fred. Harry Potter. Kristina från Duvemåla. Vi går på babydisco, Babblarna och Macbeth (i Nesbös tolkning).
Jag måste blanda. Livet är för kort för att inte testa så mycket som möjligt.
Nu kastar vi oss ut i en vecka som kan innehålla allt möjligt i en god blandning. Välkomna till Gott och blandat!
Bild: Wikimedia Commons
I Adzerk, den vita hingsten går Emma i åttan, och mår så dåligt att hon ofta får ångestattacker när hon inte kan andas riktigt. 
