Kategorier
Romankoll

Kulturkollo tipsar: Läs en klassiker

Linda
Med jämna mellanrum väcks en debatt om vikten av att läsa klassiker, där vissa brukar förorda en gemensam kanon, medan andra menar att klassiker som sådana ofta är inaktuella och därmed spelat ut sin roll. Som svensklärare med ett gäng extra poäng i litteraturvetenskap har jag självklart åsikter om både klassikerläsning och klassiker. En kanon är jag ganska tveksam till, då en sådan inte sällan innehåller övervägande böcker författade av döda, västerländska män, men en bredare lista med klassiker att välja mellan i undervisningen tror jag är bra. Själv försöker jag varje år läsa några för mig nya klassiker för att kunna tipsa mina elever om gamla böcker som fortfarande är relevanta. Sådana finns det nämligen gott om, men alla gamla böcker funkar definitivt inte för dagens gymnasieelever. Läs gärna ett tidigare inlägg om just det här.

Dagens tips innehåller fem klassiker som jag tycker är riktigt bra om som många (om inte alla) borde läsa. Det är en högst subjektiv lista och jag är fullt medveten om att ni läsare säkert har andra klassikerfavoriter. Jag tar med glädje emot tips!

 

Pengar av Victoria Benedictsson är den enda klassiker jag läst i år och det var en riktigt trevlig läsning.

En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf är en oväntat aktuell bok trots att den är mer än 100 år gammal.

1984 av George Orwell är riktigt aktuell just nu när politiker inte drar sig för att försöka förändra både språk och historia.

Mrs Dalloway av Virginia Woolf är ingen lättläst bok, men så snyggt skriven att den måste läsas därför.

Mina drömmars stad (och resten av böckerna i serien) av Per Anders Fogelström är egentligen inte speciellt gammal med klassikermått mätt, men berättar på ett bra sätt om Stockholms historia.

 

Själv har jag planer på att läsa Fahrenheit 451 av Ray Bradbury i sommar för att utöka min repertoar av dystopier.

Kategorier
Grafik- och seriekoll Romankoll

En litterär resa genom alla tider (och så landar vi äntligen i Danmarks tidiga 1900-tal)

helena-top

Idag inleds samtalet kring en ny läsning i facebook-gruppen Kulturkollo läser. Den här gången har vi läst en duo böcker av Ida Jessen, En ny tid och Doktor Bagges anagram. Böckerna ger två berättelser om samma händelsekedja och människor och jag hoppas att det ska finnas mycket att samtala om.

Ida Jessens romaner utspelar sig under tidigt 1900-tal, mitt i de samhällsförändringar som skedde då. Jag är väldigt svag för historiska romaner och tänkte att vi ska fira genren lite idag och att vi ska göra det genom att röra oss från den mest avlägsna dåtiden och framåt och så strösslar jag lästips längs vägen*.

Längst bak i tiden har vi de mytiska berättelserna, dramerna, det muntliga, Iliaden och Odysséen, de bibliska berättelserna och vi har alla tolkningar av dessa. Själv är jag ju som jag avslöjat här tidigare mycket förtjust i Colm Toibin och han har täckt in både det ena och det andra med sina Marias testamente och Namnens hus, jag rekommenderar dem båda varmt. Om vi rör oss lite framåt och mot Sverige så vill jag framhålla Elisabeth Östnäs fantastiska trilogi om vikingaflickan Turid. Den borde alla läsa.

Vidare, framåt – mot pesten! Jag tillhör den lilla utbrytargrupp bland historiska romaner-läsare som gärna väljer pest-litteratur när den erbjuds. En av de allra bästa är Elin Boardys säregna Tiden är inte än.

Annat elände som spred och förgrenade sig här någonstans var Rosornas krig i England som senare skildrades av Shakespeare, inte i historiska romaner men väl historiska dramer värda att läsa ur många olika perspektiv. Stridigheterna i sig intresserar mig inte mycket, men eftersom de kom att genomsyra hela det monarki- och samhällsbygge som följde och som skildras så fantastiskt i Hilary Mantels böcker om Thomas Cromwell (smedssonen med klassresan och hela världen i sin hand) måste de med här.

Det är inte mycket lycka i historisk tid, inte i historiska romaner i alla fall. Umbäranden och svält, kyla och våld, det är vad det är. När vi kommer fram till 1600-talet är kylan bedövande och häxbålen som brinner är inte att värma sig vid. Therese Söderlinds Vägen mot Bålberget är en helt fenomenalt förfärlig skildring av denna tid och hur den fortsatte att påverka genom generationerna. Skymningsporten av Jeanette Winterson beskriver smutsen och skräcken som vore den en påtaglig verklighet för läsaren. Historierna är många och vi bör lyssna till dem.

Snart är vi framme i tider som känns mindre avlägsna. Vi närmar oss Karl Oskar och Kristina i Vilhelm Mobergs Utvandrar-svit, vi närmar oss Emelie i Per Anders Fogelströms Stad-serie. Där hittar vi nycklarna till förra och förrförra århundradet och dess samhällsförändringar. Hur 1900-talet var och blev läser jag också gärna i Elsie Johanssons böcker om Nancy. Och så krigen förstås och främst det andra, bland litteraturen kring andra världskriget finns det mycket oumbärligt, men här och nu väljer jag att rekommendera Nora Krugs Heimat, Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting och Gitta Serenys storverk Albert Speer och sanningen.

Och sen var vi framme idag. På ett ungefär….

*Det här är en oerhört västcentrerad boktipshög helt enkelt för att min kunskapslucka kring icke västerländsk historisk fiktion är orimligt stor. Ni får mer än gärna hjälpa mig att täppa till dem medelst egna lästips i kommentarerna.

 

Bild från Pixabay

Kategorier
Romankoll

Ett styck facit till inledningsmeningarna

Linda
Tidigare idag presenterade jag tio inledningsmeningar till lika många klassiker. Här kommer facit:

 

  1. “Lydia brukade bada ensam.” ur Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg.
  2. “Musiken kom uppför Via Condotti just som Helge Gram i skymningen vek in på gatan.” ur Jenny av Sigrid Undset.
  3. ”Om jag ska komma att bli hjälten i mitt eget levnadsdrama, eller om denna roll kommer att spelas av en annan, är något som följande blad kommer att visa.” ur David Copperfield av Charles Dickens.
  4. “I begynnelsen fick staden sitt sigill och märke: murar och torn intill vatten.” ur Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström.
  5. Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis.” ur Anna Karenina av Lev Tolstoj.
  6. “Det är en allmänt erkänd sanning, att en ogift man, som är i besittning av en vacker förmögenhet, måste vara i behov av en hustru.” ur Stolthet och fördom av Jane Austen.
  7. “Klockan var fem en vintermorgon i Syrien.” ur Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie.
  8. “Han — för det kunde inte vara minsta tvivel om hans kön, även om tidens mode gjorde en del för att dölja det — var sysselsatt med att hugga efter ett moriskt huvud som hängde ner från takbjälkarna.” ur Orlando av Virginia Woolf.
  9. “Över det röda landet och en del av det gråa landet i Oklahoma föll de sista regnen lätt, utan att sarga den ärriga jorden.” ur Vredens druvor av John Steinbeck.
  10. “Ingenting blir som man har tänkt sig det!” ur Norrtullsligan av Elin Wägner.

Hur många kunde du? Hur många av böckerna har du läst?

 

 

Photo by Debby Hudson on Unsplash

Kategorier
Evenemangskoll Grafik- och seriekoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Ulrica listar 2017

linje-ulrica

Det här med att välja bara en sak i varje kategori är verkligen svårt, men listan hade blivit så förfärligt lång om jag inte hade begränsat mig. So here goes:

Årets titel: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. En lång och vacker titel på en utmanande bok. Johannes Anyurus bok är inte helt lätt att ta till sig, men den är viktig. En titel som nämnts i många sammanhang under året och kommer att nämnas ännu mer nu när den tilldelats Augustpriset.
Årets klassiker: Omläsningen av Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström. Den håller verkligen för omläsning!
Årets debut: Jag tyckte oerhört mycket om Erika Olofsson Liljedahls roman Någonstans brister himlen. Hon har skrivit barnböcker tidigare, men det här var hennes otroligt fina romandebut.
Årets historiska: Så länge min bror andas av Set Mattson – riktigt gripande om historia som inte ligger så långt bort i tiden, men som jag visste väldigt lite om.
Årets grafiska: Synd av Elin Luccasi där igenkänningen bitvis är stor.
Årets dystopi: The Handmaid’s Tale av Margaret Atwood – otäck och på flera sätt inte alls osannolik.
Årets fakta: Brandvakten av Sven Olov Karlsson som var otippat väldigt engagerande om skogsbränder i allmänhet och om branden i Västmanland 2014 i synnerhet.

Kategorier
Evenemangskoll Romankoll

Kulturkollo möter: Pontus Ljunghill – författare till Lykttändaren

Copyright/fotograf: Ulrica Zwenger

 

Deckare som utspelar sig i Stockholm på 20-talet, kan det va nåt?

Det kan jag lova!

Pontus Ljunghill heter författaren som med sina två kriminalromaner En osynlig och Lykttändaren har hittat en stor läsekrets bland både inbitna deckarläsare och alla de som uppskattar historiska romaner. Jag själv tillhör båda kategorierna så att det skulle vara böcker för mig var ingen tvekan, rekommenderas varmt!

Jag blev nyfiken på Pontus Ljunghill och hans skrivande, för att få veta lite mer så mejlade jag honom några frågor. Som tur var så ville han berätta lite mer om tankarna kring sina böcker.

Den här veckan har vi Stockholm som gemensamt tema för våra inlägg. Vilka tre ord skulle du välja för att beskriva staden?
Ett ord som passar, om man ser på staden i ett lite längre perspektiv, är ”föränderlig”. Ett annat är ”jäktig. Svårt att komma på ett tredje, men jag väljer ”vatten”, det finns mycket av den varan i Stockholm och det tycker jag är trevligt.

Dina två kriminalromaner En Osynlig och Lykttändaren utspelar sig båda i Stockholm på 20-talet. Varför valde du att skriva historiska kriminalromaner?
När jag fick själva idén till min första utgivna kriminalroman, En osynlig, för många år sedan visste jag inte var eller när den skulle utspelas. Men sedan slog mig tanken: vad skulle hända om jag lät den utspela sig i Stockholm för länge sedan, till exempel 1920-talet? Och ju mer jag tänkte på idén, desto mer gillade jag den. Jag tänkte att om jag verkligen lyckades beskriva och berätta om Stockholm på 1920-talet – hur staden såg ut, hur folk levde, modet, nöjeslivet, polisen med mera – så skulle boken bli så mycket intressantare att läsa än om den utspelade sig i nutid. Att det skulle vara för läsaren som att kliva in i en tidsmaskin och färdas tillbaka till 1920-talets Stockholm. Kanske ett övermodigt mål det där med tidsmaskinen, men det var så jag tänkte.

Och just i Stockholm?
Främst för att det är där jag bor och är uppvuxen, det kändes intressantare att lära sig mer om min egen stad än någon som jag inte har något förhållande till.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Mitt Stockholm var Fogelströms

Linda

I begynnelsen fick staden sitt sigill och märke: murar och torn intill vatten.

Skyddande sten restes mot allt som fanns utanför, mot fienden och vinden, mot kölden och mörkret. En gång hade staden legat hoprullad som en igelkott i en begsskreva. 

Murarna både skyddade och skymde.

[…]

Människorna utanför kunde frukta och hata staden, tala om pesthålan och varbölden, om jätten som slukade människoliv. Men ändå sökte många av dem dit, gav sitt blodsoffer.

[…]

Staden var beroende av alla som drogs till den över vägar och vatten, utan denna ständiga blodgivning skulle den dö. Människorna som föddes i staden var färre än de som dog där.

Den väntade på honom, staden som så länge funnits i hans drömmar.

   ur Mina drömmars stad

 

Nu händer det ganska ofta att jag hoppar på tåget och drar en helg till Stockholm. Det kan jag tacka bokbloggandet för. Tidigare var vår huvudstad en plats som inte var verklig. Istället var det ett litterärt Stockholm som var min bild av staden. Det Stockholm som Per Anders Fogelström skriver om. Staden med murar som många tog sig in i och sedan inte lämnade. Resor gick inte lika smidigt då som nu och en flytt till huvudstaden var en flytt för evigt.

Kategorier
Barnbokskoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollos favoritförfattare

Linda

En blogg som till stor del handlar om böcker presenterar självklart en lång rad författare. Eftersom vi taggar varje inlägg går det att få ett hum om vilka författare vi skriver om mest. Och ja, nu får de ett inlägg till.

Så här ser topp 10 ut:

1. Chimamada Ngozi Adichie (33 inlägg) inte jätteförvånande och jag tror att jag och Anna är skuld till ganska många av dem.

2. Jane Austen (31 inlägg) en klassisk bloggälskling som flera av oss har skrivit om.

3. Astrid Lindgren (30 inlägg) det är svårt att bortse från vår nationalskald, speciellt när vi ska tipsa om böcker.

4. Brandon Sanderson (23 inlägg) här kan vi nog skylla ganska mycket på Carolina.

5. Hilary Mantel (21 inlägg) och när det gäller den här damen är det ofta Helena och Anna som skriver.

5. Diana Gabaldon (21 inlägg) Lotta och Carolina, jag tittar på er.

7. Margaret Atwood (19 inlägg) återigen en av Helenas favoriter.

8. Per Anders Fogelström (18 inlägg) kan jag ta ganska stort ansvar för.

9. Åsa Larsson (17 inlägg) har intervjuats och dessutom har flera kulturkollare skrivit om hennes böcker.

9. Tove Jansson (17 inlägg) har både mumin och Sommarboken att tacka för listplaceringen.

Kategorier
Romankoll

1917 enligt Fogelström

Nästa Kulturkollo läser kommer att handla om Mina drömmars stad, första delen i Per Anders Fogelströms Stadserie. Den utspelar sig mellan 1860 och 1880, andra delen Barn av sin stad 1880 till 1900 och först i tredje delen Minns du den stad kommer vi fram till 1917. Mitt exemplar av serien kommer från min gammelmormor Rut, som föddes i januari 1906 och var alltså 11 år 1917. Den 9/9-1975 var hon inbjuden till en studiecirkel på ABF i Mölndal om boken Minns du den stad. Kortet finns kvar i boken och på det finns också en anteckning om ett annat möte 14 oktober samma år.

Vad får vi då veta om året 1917 i Fogelströms bok?

Kategorier
Romankoll

Kulturkollo läser Mina drömmars stad

Linda
Året som står i centrum denna veckan är 1917 och just det året, den 22 augusti, föddes författaren Per Anders Fogelström. För att uppmärksamma det tänker vi inleda Kulturkollo läser Mina drömmars stad som en födelsedagshälsning till hundraåringen. Läs i sommar och diskutera i augusti är alltså det som gäller.

För mig är Stadserien en viktig boksvit, kanske den viktigaste jag läst och jag ser verkligen fram emot att få vrida och vända på första delen tillsammans med er. Boken inleds 1860 då den unge Henning vandrar in i Stockholm och avslutas tjugo år senare då han är allt annat än ung. En av många som försökte hitta ett nytt liv i huvudstaden.

För mig är Henning en av den svenska litteraturens mest minnesvärda karaktärer, men han är långt ifrån ensam att befolka Fogelströms Stockholm. Där finns bästa vännen Tummen, rumskamraterna Annika och Matilda och självklart kärleken Lotten.

Första gången jag lärde känna dem var jag inte mer än tolv. Det var första sommaren i vår sommarstuga och jag hade tråkigt. Som alltid när jag hade tråkigt som barn rotade jag i bokhyllan och där hittade jag Mina drömmars stad. Sedan dess har jag läst den säkert tjugo gånger. Minst.

Återupptäck dessa karaktärer om du redan mött dem, eller lär känna dem för första gången. En riktigt trevlig Fogelström-sommar önskar vi dig. Hoppas att många av er laddar inför höstens första Kulturkollo läser. Här hittar du vår Facebook-grupp där diskussionerna äger rum. Gå med i gruppen redan nu!

Kategorier
Romankoll

Gränsen, väggen och jobbet

helena-top
Den där gränsen som går någonstans. Mellan arbete och fritid. Den där gränsen som gör att jobbet inte blir själva livet och sådär. Den som behöver finnas där men inte alltid gör. Jag tänker på några som jag läst om. Andreas Egger i Ett helt liv som bygger “sin” linbana i österrikiska alperna, som stretar på och jobbar och står i, ibland för att försörja en familj, ibland bara för att. Det finns något sorgesamt och vackert i det.

Jag tänker på Elsie Johanssons Nancy som jobbar och sliter och nog aldrig lyckas bevisa sin duglighet (för sig själv i allafall). Jag tänker på Henning i Mina drömmars stad (och så tänker jag att jag vill läsa om den serien i sommar) vars hela liv definieras och bestäms av det där arbetande och arbetet. Känslan i kroppen efter en dag i hamnen…

Jag tänker på Gösta Berling som jag läser om just nu och som i så mycket definieras av att han inte arbetar längre, att han ingenting gör, att han slashasar sig runt den värmländska landsbygden till ingen nytta (han har ju några andra lite problematiska omständigheter att brottas med också, men…). Och så får man ju inte vara, till ingen nytta…