Kategorier
Romankoll

“Den kvinnliga erfarenhetens epiker”

helena-top
När Doris Lessing 2007 förärades nobelpriset i litteratur löd motiveringen ”Den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning”. Jag hade inte läst Lessing än då, men jag minns att jag hajade till inför motiveringen. Män som tilldelas priset får det alltid för att de är någon sorts mänsklighetens uttydare (jag har inte orkat läsa alla motiveringar, det ska erkännas, kanske finns det en ”den manliga erfarenhetens epiker” där också?), men Doris Lessing fick nöja sig med att vara någon sorts kvinnosymbol. Nuförtiden har jag läst lite Doris Lessing och jag kan bara ana hur jäkla arg hon troligen var över den där formuleringen.

Att Doris Lessing skulle ha fyllt 100 år i år är bara ena halvan av förklaringen till att jag tänker i dessa banor.

Under hösten har jag umgåtts intensivt med Selma Lagerlöf, dels när jag läst om hennes Kejsarn av Portugallien för fjärde gången och dels genom Anna-Karin Palms biografi Jag vill sätta världen i rörelse. Doris Lessing och Selma Lagerlöf har inte mycket gemensamt om man ser till teman och stil, men ändå… De är båda människor jag hyser en enorm respekt (väldigt nära gränsen till rädsla) för, jag skulle aldrig i livet våga möta dem i ett samtal. De skulle stirra igenom min själ på fem röda, de är två människor som skrämmer mig med det jag tolkar som stränghet och intelligens. En annan sak de har gemensamt är just det här med att förminskas till representanter för något enbart kvinnligt rakt igenom sitt författarskap. Selma Lagerlöf beskrevs av sin samtid som något av en sagotant, någon som lite intuitivt slängde ihop sedelärande historier. Den som tänker så kan inte ha läst vare sig om Kejsarn av Portugallien eller Anna Svärd. Jag är så glad i hur Anna-Karin Palm placerar Selma Lagerlöf i en kontext och visar att hon var långt mer än det hon ansågs.

Jag vet inte hur mycket Selma Lagerlöf eller Doris Lessing brydde sig om detta, men visst bör de ha varit rätt sura över att inte få vara författare i sin egen rätt. Jag är rätt sur över det i alla fall. Och så tänker jag ett varv till och inser att det förstås är en strategi för alla som känt som jag. Det finns inte ett bättre sätt att avväpna någon som man misstänker är överlägsen i såväl stränghet som intellekt än att förminska henne och göra henne till sitt kön och bara det. Doris Lessing blev väl kanske lite mindre farlig, lite mindre att räkna med som ”den kvinnliga erfarenhetens epiker” kan jag tänka.

Bild tillhör Forum förlag

Kategorier
Lyrikkoll Novellkoll Romankoll Sakprosakoll

Istället för Nobel 2018

Linda

Det delas ut en rad Nobelpris idag, men inte något i litteratur. Jag tänker inte diskutera orsakerna till detta i just det här inlägget, men visst är det beklagligt att ett pris som bara hindrats av världskrig inte delas ut i år.

Vad finns det då för litteraturälskarna istället för årets nobelpristagare? Jo, ganska mycket skulle jag säga. 

Dels delade Den nya Akademien ut det alternativa Nobelpriset i litteratur igår och pristagaren Maryse Condé och det är ett författarskap där i alla fall jag har mycket kvar att upptäcka. 

Dessutom finns de superfina nya utgåvorna av böcker skrivna av de fjorton kvinnor som hittills tilldelats Nobelpriset i litteratur. Pinsamt få, men inte heller det ska jag diskutera just nu. Annars har jag ju en tendens att gå igång rejält på den massiva ojämlikheten och underskattningen av kvinnor litterära verk. 

Utgivningen är ett gemensamt projekt av de åtta förlag som har rättigheter till böckerna. De fjorton titlarna har fått fantastiska, enhetliga omslag formgivna av Kristin Lindström. Böckerna ges ut i storpocketformat och jag har redan hunnit införskaffa flera titlar. Det finns också anteckningsböcker med författarnas porträtt på och några sådana har jag också köpt. 

De av titlarna som lockar mig mest och som finns i min ägo är:

Den goda jorden av Pearl S Buck som fick priset 1938. Jag har läst och älskat flera av hennes böcker, men ännu inte läst just den här som sägs vara den titel som var avgörande för att hon tilldelades priset. Det blir förhoppningsvis ett kärt återseende.

Skönheten av Gabriela Mistral som fick priset 1955. Dikterna är tolkade av Hjalmar Gullberg och jag ser fram emot att läsa fler än de få dikter jag tidigare läst. 

Älskarinnorna av Elfriede Jelinek som fick priset 2004. Hon är en av de tre prisade kvinnor jag inte läst ännu. Den andra är Grazia Deledda, men av henne får det nog bli en kortare text.

Däremot har jag införskaffat Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj  som tilldelades priset 2015 och är min tredje olästa nobelpristagarkvinna. 

Och så sist men inte minst Den femte sanningen av Doris Lessing som fick priset 2007. Även hon en författare jag tidigare läst och tyckt om. 

Har du läst något av de kvinnor som tilldelats Nobelpriset eller av Maryse Condé som igår fick det alternativa priset? Vilka är dina favoriter? Vilka tycker du inte lika mycket om?

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll

Författare boktipsar: Sofia Lundberg

Jag har alltid älskat böcker och det är mycket svårt att välja ut boktips. Det finns så många vackra texter. Böcker är som en aldrig sinande skatt. Men här kommer några, som på ett fint sätt har berört mitt hjärta.

Först en liten juvel. En mycket viktig bok. Den är djup och manar till eftertanke, samtidigt som den är mycket kort och skriven som en snudd på surrealistisk saga. I Och varje morgon blir vägen hem längre och längre beskriver Fredrik Backman det svåra i att drabbas av demens, både ur ett anhörigperspektiv och för den som drabbas. Språket är lite mystiskt och orden och metaforerna väldigt vackra. Kärleken så stor. Farfar kallar barnbarnet Noah för Noahnoah eftersom han tycker dubbelt så mycket om hans namn som alla andras. Farfar är rädd. Han minns snart inte allt han lärde Noah, han håller inte längre hans lilla hand i sin. De tvingas ta farväl, trots att de båda är i livet. Det är så mycket känslor som väcks, och jag slog igen boken med tårarna rinnande. Det är en bok som uppmanar läsaren att älska och njuta, medan tid ännu finns.

Sedan en bok som just nu får mig att le lite varje dag, jag har den på mitt skrivbord. Det är Titta Hamlet. Barbro Lindgren och Anna Höglunds underbara pekbok av ett av Shakespeares mest kända drama. Det är svart humor när den är som bäst. Kanske inte helt lämplig för småbarn, men väldigt lämplig för att lätta upp en ensam arbetsdag.

Till sist ska jag försöka välja en favoritbok, men det är inte lätt för jag har så många. Jag tror att det får bli Gräset sjunger av Doris Lessing. Det är en bok som verkligen grep tag i mig när jag läste den första gången. Språket är vackert och melodiskt, såsom Lessings språk alltid är. Det är svårt att värja sig mot alla känslor texten väcker. Det är en mörk historia om Mary som lämnar stadslivet för att ingå ett olyckligt äktenskap med en jordbrukare. Hon vantrivs med det nya livet och när den svarta tjänaren Moses anländer och väcker hennes lust överträder de tillsammans det starka tabu som präglar samhället de lever i. Deras attraktion är strängt förbjuden. Den psykologiska spänningen byggs upp för att sluta i den tragedi som avslöjas redan på bokens första sida. Boken kom ut 1950 och efter publiceringen förbjöds Lessing att besöka Rhodesia och Sydafrika. Det är ett litterärt mästerverk som jag varmt rekommenderar alla att läsa.

Sofia Lundberg är författare, journalist och pedagog. Hon debuterade med Den röda adressboken som blev en internationell succé. Nu är hon aktuell med romanen Ett frågetecken är ett halvt hjärta, en gripande berättelse om att övervinna skam och skuld. Om att hitta sig själv och sanningen, och på så sätt lära sig att älska. 

 

Författarfoto: Viktor Fremling

Kategorier
Kulturkoll

Helena listar 2017

helena-top
Av oklar anledning har jag haft svårt att lista 2017. Kanske för att allt är så absurt med Donald Trump och världen. Kanske för att det mesta i min verklighet hänt under andra halvan av året. Kanske beroende på något annat. Jag vet inte och inte spelar det någon roll heller för det blev ju förstås en lista i år också. 

Årets klassiker: Stoner av John Williams. Länge höll jag emot, mångas tips höll jag ifrån mig tills det äntligen var dags i våras. Och ser man på – den var precis så bra som alla sagt.
Årets klassiker med en tvist: När Colm Toibin kommer med en ny roman upphör Helena med all övrig verksamhet (gammalt djungelordspråk). I somras kom Colm Toibin med en maffig nytolkning av historien om Electra, Orestes och Clytemnestra betitlad House of names och jag upphörde naturligtvis med allt annat och läste helhjärtat. Och det var väldigt bra. Colm Toibin är fortsatt min favoritförfattare nummer ett.
Årets tröst: I min samhälleliga förtvivlan har jag funnit stor tröst hos John Oliver under året. Jag har sett alla hans säsonger av Last week tonight sen jag i februari skaffade HBO enkom för att få tillgång till honom. Det har betalat sig i styrka, igenkänning och tröst.
Årets knock out: #metoo förstås, revolutionen kom till slut! När det kommer till kvinnokraft och bokvärlden så mötte jag den redan i somras. Naomi Alderman The power tilldelades Women’s prize for fiction precis när jag klickade hem den och det är sannerligen en knock out-läsupplevelse.

Kategorier
Novellkoll Romankoll

Min nobla drömbokcirkel

helena-top
Veckans utmaning handlade om vilka nobelpristagare vi skulle vilja omge oss med på en middagsbjudning. Det bittra svaret för egen del är “ingen”, jag avskyr middagar. Jag ogillar uppstyrda sammankomster där jag måste konversera och jag har svårt för offentligt ätande. Med detta inte sagt att jag inte skulle vilja hänga med klokt folk. Det jag skulle vilja göra är att bokcirkla med dem (en och en så det inte blir så stimmigt förstås)!

Först och främst vill jag prata med Doris Lessing (som tilldelades nobelpriset i litteratur 2007) om Jenny Diskis sista självbiografiska bok Den sista resan. Den handlar väldigt mycket om Doris Lessing eftersom Jenny Diski var fosterdotter hos henne i tonåren. Det är inget direkt smickrande porträtt av Doris och jag skulle vilja höra hennes sida av historien, även om jag inte direkt tror att det kommer vara mer smickrande.

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Lyrikkoll Novellkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar, v 34 2017

Ordningen är återställd! Då var vi tillbaka fullt ut i vardagslivet här på Kulturkollo; veckoteman och fredagens Kulturkollo recenserar. Det är här vi samlar de böcker vi recenserat på våra egna bloggar under veckan. Klicka dig vidare om du är nyfiken på våra hissar och dissar.

Anything is Possible av Elizabeth Strout (Anna)

Bruden av Mauro Covacich (Ulrica)

De hundra och en hundarna av Dodie Smith (Carolina)

Den femte sanningen av Doris Lessing (Helena)

Den svavelgula himlen av Kjell Westö (Anna)

Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead (Anna)

Down under av Johan Ehn (Ulrica)

Down under av Johan Ehn (Linda)

Ett brokigt band om renens horn av Balajieyi (Anna)

Ett veck i tiden av Madeleine L’Engle (Helena)

Flickan med gåvorna av M.R. Carey (Ulrica)

Flickan på hotellet av Katarina Wennstam (Linda)

Flytten till Cornwall av Liz Fenwick (Ulrica)

Jag fann dig av Lisa Jewell (Linda)

Only Beloved av Mary Balogh (Carolina)

Vinterlampor av Derek Walcott (Linda)

Älska, glömma och förlåta av Lori Nelson Spielman (Ulrica)

Kategorier
Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 37

Japan – soluppgångens land – är temat för veckan och bokcirkeln om När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka är i full gång på Facebook. Vi har dock också läst annat under veckan och recenserat på våra egna bloggar:

The Cleft av Doris Lessing (Helena)

Insurgent och Allegiant av Veronica Roth (Fanny)

Smaragdgrön av Kerstin Gier (Carolina)

Jag är en tjuv av Jonas Karlsson (Anna)

Bära barnet hem av Cilla Neumann (Linda)

Sammansvärjningen av Ursula Poznanski (Helena)

Främlingar av Taichi Yamada (Helena)

Underground av  Haruki Murakami (Helena)

Vinterstängt av Jörn Lier Horst (Anna)

One Night for Love av Mary Balogh (Carolina)

Lollo av Linna Johansson (Anna)

 

Kategorier
Kulturkoll

En vecka med kvinnor i långa rader

Linda
På söndag är det Internationella Kvinnodagen och hur mycket jag än önskar att dagen inte skulle behövas, är det allt för tydligt att den verkligen gör det. Vi tänker oss ingen superpolitisk vecka, utan en vecka då vi lyfter kvinnor som är eller har varit viktiga för kulturen. Kalla de feminism om du vill, det funkar utmärkt, men jag skulle hellre kalla det en vecka då vi inte ser kvinnor som ett andra kön, utan som människor. Inte som obetydliga bifigurer, som glöms bort i historieböckerna eller ska vara tacksamma över att få sisådär var femte Nobelpris (i bästa fall), utan om människor som är värda uppmärksamhet för det de uträttat. Inte för att de är kvinnor, utan trots att de är det.

Kategorier
Kulturkoll Lyrikkoll Novellkoll Romankoll

Vilka får Nobelpriset?

lyran-top

Varför ska man läsa Nobelpristagare? Är inte de bara mossiga gubbar som skriver så tillkrånglat som möjligt? Hade ni frågat mig för 10 år sedan hade jag nog svarat att jag inte alls läste några konstiga pristagare. Och nu har jag i stället gjort det lite till en sport att läsa dem. Jag gillar ju att utmana mig och testa gränser. Och till min förvåning har jag hittat både gubbar och gummor som inte alls skriver krångligt. Och till och med en del av det krångliga kan vara intressant har jag upptäckt.

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll

Lyrans år 1962 (och dag på Kulturkollo)

lyran-top

Idag är det min dag här på Kulturkollo och jag har sett till att maxa den. Hela dagen kommer att fyllas av inlägg med utmaningar, shelfies, listor och framför allt av inlägg om mig 🙂  Jag börjar från början med mitt födelseår.

Jag föddes år 1962, då hände också detta:

Mare Kandre föddes den 27 maj. Jag känner mig lite besläktad med henne fast hon var både smartare och känsligare än jag. Quinnan och Dr Dreuf är en lysande satirisk skildring av kvinnans livsvillkor under århundraden, läs den.

Även Yoko Ogawa, författaren till den underbara En gåtfull vänskap, föddes.

Min favoritroman #1 Barabbas av Pär Lagerkvist filmatiserades med Anthony Quinn i titelrollen. Barabbas handlar om hur rövaren som frigavs i stället för Jesus senare påverkas av händelserna på Golgata.

Andra delen av Per Anders Fogelströms underbara Stadsvit gavs ut. Om jag ska välja topp tre av svenska romaner/romansviter är sviten som inleds med Mina drömmars stad en av dem. Framför allt är jag förtjust i Fogelströms ömsinta skildring av kärleken mellan Henning och Lotten.