Kategorier
Kulturkoll

Jessica Jones – annars kan det kvitta

helena-top
Marvel Comics grundades 1939 och är idag ett av USA:s största serieförlag. De är kända för sina aldrig sinande persongalleri av superhjältar. Jag är inte så där himla överförtjust i superhjältetema. Visst kan jag se de större filmatiseringarna med nöje, men jag kan inte påstå att jag får en djupare känsla för karaktärerna. Men annat blev det när jag utan förkunskaper och förväntningar såg på Jessica Jones på Netflix. Jessica Campbell Jones Cage (spelad av Krysten Ritter) är ursprungligen en seriefigur skapad av Brian Michael Bendis och Michael Gaydos. Hon dök först upp i serietidningen Alias (inte att förväxlas med TV-serien med samma namn) i november 2001.

Netflix och Marvel har ett (superhjälte-)samarbete och planerar att producera fyra olika serier. Daredevil var den första och Jessica Jones den andra och där efter ska Luke Cage (som är en biroll i Jessica Jones) och Iron Fist följa, för att sedan – som kronan på verket – skapa en miniserie med alla fyra hjältar i: The Defenders.

Vad är det då som gör att jag fastande för just Jessica Jones? Det första jag kommer att tänka på – och helt avgörande – är att serien främst är en psykologisk skildring än en superhjälteserie. Superhjätegrejen blir således en rekvisita, likt mycket annat, för att berätta en historia.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Samantha Ellis – om att omvärdera sina litterära hjältinnor

Mina hjlältinnorlinje-ulrica

Vi pratar hjältar och hjältinnor den här vecka på Kulturkollo. Flera av kollo-kollegorna har berättat om sina förebilder och inte förvånande är många av dem litterära karaktärer. Jag vet inte om jag någonsin har varit en sådan person som haft hjältar och hjältinnor ur böcker som förebilder, men den finns ju onekligen karaktärer ur böcker som jag har älskat att läsa om och som jag har njutit av att lära känna – inte minst när jag var yngre. Några sådana böcker har jag läst om som vuxen och vissa håller måttet ännu, men andra inte när man läser med en vuxens blick och erfarenheter.

Samantha Ellis är en brittisk författare och dramatiker som nyligen utforskat detta. Under en utflykt till Yorkshires hedar  – i jakten på Cathy och Heathcliffes Svindlande höjder – börjar hon fundera på hur hennes litterära hjältinnor skulle klara en omvärdering. Hon bestämmer sig för att läsa alla sina gamla favoriter igen och boken Mina hjältinnor. Eller vad jag lärt mig att läsa för mycket blev resultatet.

Kategorier
Kulturkoll

Fram för fler hjältinnor

Linda
Världshistorien handlar om män. Det är männen som står i fokus och deras klassiska domäner som det berättas om. Fortfarande 2016 saknas kvinnorna i historieböckerna och skulle det vara så att det berodde på att hjältinnorna inte finns vore det en sak, men när det ofta handlar om urval gör det mig mycket trött. I flera historieböcker för högstadiet finns väldigt få kvinnor med, som exempel tar Impuls Historia, utgiven av Natur & Kultur upp 324 historiska personer och av dem är 32 kvinnor. Rommel och Montgomery finns med, men inte till exempel Margaret Thatcher, en kvinna som jag tror att de flesta kan hålla med om är hyfsat känd (om än kanske inte en hjältinnan i mina ögon). I Prio historia för år 8, utgiven av Sanoma, namnges 21 kvinnor, att jämföra med 31 namngivna nazister. Det här gäller böcker som är framtagna för den läroplan som började gälla 2011.

Kategorier
Kulturkoll

Älskade antihjältinnor

Lotta
Hjältar och hjältinnor i all sin ära. Men det kan ju lätt bli lite tråkigt? De verkliga hjältarna är antihjältarna, och antihjältinnorna. De som är lite klantiga och klumpiga, eller lite fula, aningens misslyckade, småjävliga eller rent ut sagt elaka, eller till och med seriemördare men vi älskar dem ändå. För någonstans där inne så klappar ett gott hjärta.

Det är lättare att bli antihjälte än antihjältinna. En kvinna har en lite längre väg att gå för att nå hjältestatus. Det funkar oftast inte att vara ful och klumpig och få den snygga killen på slutet utan att först ha förvandlats till en svan. För nördkillarna går det lättare att hitta drömtjejen utan att genomgå en total make-over. Samhället har lättare att acceptera brister hos män, medan kvinnor med samma brister döms mycket hårdare. Hon blir bitch eller psykfall – han blir cool.

Min favorit bland antihjältinnor är utan konkurrens Scarlett O’Hara. Hon ljuger, hon manipulerar, hon är girig och missunnsam, hon krossar hjärtan på löpande band och använder sin skönhet som vapen. Eller egentligen sin charm och sin list. Även om hon är underskön i Vivien Leighs tappning så är Scarlett inte någon skönhet i boken. Det får vi veta redan i inledningsmeningen: “Scarlett O’Hara var inte vacker.  Men det var en sak som männen inte märkte, när de väl en gång fångats av hennes tjuskraft.

Kategorier
Ungdomsbokskoll

När superhjältarna börjar ta för sig av sina liv (på bekostnad av ditt)

carolina-top

I dagarna släpps avslutande boken i Brandon Sandersons trilogi The Reckoners som började med Steelheart, fortsatte med Firefight och nu är det alltså dags för Calamity. Om jag redan har beställt hem den? Jodå, klart jag har. Plus att jag råkade slinta lite på beställningsknapparna och få med de två Wax & Wayne-böckerna i Mistbornvärlden också, Shadows of Self och Bands of Mourning, men olyckor händer så lätt och de hör ju inte riktigt till det här hjältetemat vi har på Kulturkollo. Men det gör Calamity!

Det är ju så att i det diffust framtida USA The Reckoners utspelar sig i så började Calamity lysa rött på himlen för tolv år sedan. Om det är en stjärna eller något helt annat är ännu oklart (men snart, snart får vi veta!) – men det som då hände var att vissa människor började förändras. De fick superhjältekrafter. En del bara någon liten kraft, typ att aldrig få slut på ammunition i sitt vapen. Andra större, som att kunna flyga, alltid ha tur eller att kunna alstra energi nog för att ladda batterier och maskiner. Några fick till och med flera krafter, och blev dessutom osårbara. Människorna kallade dessa superhjältar för the Epics, och började vänta på att de skulle bära sig superhjälteaktigt åt. Rädda folk och så där ni vet?

Kategorier
Novellkoll Romankoll

Nawal El Saadawi – en äkta hjältinna?

anna-top

14029925184_8328d01817_kDet är lite drygt fem år sedan den arabiska våren manifesterades på Tahrirtorget i Kairo. Den hoppfullhet som rådde då personifierades av läkaren, psykologen och människorättsaktivisten Nawal el Saadawi. Jag har hört många intervjuer med henne och ofta ställs just frågan om hon känner sig som en hjältinna?

Kategorier
Kulturkoll

Veckans utmaning: Dina hjältar och hjältinnor

carolina-top

Som jag skrev i inledningsinlägget för temat igår så finns hjältarna och hjältinnorna på så många ställen: i litteraturen, på film, i historien, på sportarenan, vid katastrofområden eller helt enkelt bara nära oss själva – på sjukhusen eller på försäkringskassans kontor, i grannhuset eller i sängen bredvid dig. Veckans utmaning handlar om vilka som är dina hjältar och hjältinnor:

  1. Berätta om en hjälte eller hjältinna du ser upp till.
  2. Vilken var din första hjälte eller hjältinna? Kan det ha varit Bamse? Eller din mormor? Eller ridläraren? Stålmannen? Eller fröken i första klass??? Berätta!
Kategorier
Romankoll

Hjältar och hjältemodiga martyrer

helena-top
Alla superhjältar är bedrövade, visst är de? Batman (det är inte ok att kalla honom Läderlappen längre va?) som kämpar med förlusten av föräldrarna, Spindelmannen och hans förvandling och utanförskap. Hulken… Och Jessica Jones som sitter på sitt kontor halva nätterna och dricker för att glömma. De är olyckliga och de är motvilliga. Deras inre moral tvingar dem att gå ut i den där beckmörka natten och göra skillnad, men de flesta av dem önskar att de slapp…

Själv har jag umgåtts med en helt annan sorts hjälte den senaste tiden. Jag har förvisso sett såväl Jessica Jones som Shadowhunters: Mortal instruments där det fajtas mot ondska och krafter till synes starkare än huvudkämparna Jessica och Clary men den hjälte som fastnat hos mig på riktigt heter Gun-Britt.

Kategorier
Kulturkoll

Alla våra hjältar och hjältinnor

carolina-top

Den här veckan ska vi på Kulturkollo ägna åt hjältar och hjältinnor av olika slag. När vi först bestämde temat så tänkte jag direkt på alla superhjältar som flyger runt i litteraturen och på film, med eller utan mantel och med diverse egenskaper som gör dem särskilt behändiga när det ska stoppas skurkar eller räddas världar eller så.

Men när jag nu skulle sätta mig att skriva en inledning till vår hjältevecka så krympte superhjältarna till att bara bli en liten, onaturlig och ganska futtig kategori bland alla hjältar. Jag började nämligen tänka på hjältar i ett vidare begrepp – som dem som vi ser upp till som förebilder, eller som de som ger oss vanliga människor hopp. Hjältar och hjältinnor är de som har lyckas göra fantastiska saker trots att de verkat omöjliga från början. De har mod, envishet och visioner, och de lägger ner arbete på att nå sina mål, vägrar ge upp trots motgångar. De visar oss att även det omöjliga kan vara möjligt, att vi också kan vara modiga, att vi aldrig ska sluta drömma.