Kategorier
Barnbokskoll Evenemangskoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Carolina listar 2019

carolina-top

Det är dags att lista det gångna året igen, hurra! Jag älskar årslistor, och brukar varje år göra två: en här på kollot där jag uppfostrat försöker hålla mig till de rubriker vi tillsammans utgår ifrån (även om det står var och en fritt att lägga till och dra ifrån). Och så en på min egna blogg där jag skapar lika många nya rubriker som böcker jag vill lyfta.

(Det här med “årets” är det ju lite luddiga gränser för och är absolut subjektivt. En del är händelser och utgivningar som faktiskt varit aktuella under 2019, men det mesta handlar om att JAG har upplevt det under 2019. Jag kan alltså lyckligt svamla om det som var “årets film” för mig fast den kom 2018, eller lyfta hur gamla böcker som helst som årets läsupplevelser.)

Eftersom jag i år är först ut på kollot med listandet så passar jag på att bjuda in er andra: häng på! Längst ner i inlägget hittar du alla våra rubriker – plocka bland dem som du vill, lägg till eller dra ifrån, och gör din egen årslista. Och vill du att vi andra ska läsa det du skrivit – lägg en länk i kommentarsfälten nedan.

Årets klassiker: Agnes Grey av Anne Brontë, som inte alls känns som att den är skriven för sisådär 200 år sedan
Årets gråtfest: Så mycket kärlek kan inte dö av Moni Nilsson
Årets historiska: handlade om mellankrigstid och de här två: A duty to the dead av Charles Todd och Messenger of truth, fjärde boken om Maisie Dobbs av Jacqueline Winspear
Årets obehagligaste: Allt jag fått lära mig av Tara Westover
Årets dystopi eller mer när-katastrofen-kommer-bok: Kyla av Therese Henriksson
Årets grafiska: Kattvinden av Helena Öberg & Kristin Lidström
Årets nya bekantskap: Mercedes Lackey
Årets tegelstenar: De tre heffa-böckerna i Fitz and the fool-trilogin av Robin Hobb: Fool’s Assassin, Fool’s Quest, Assassin’s Fate  
Årets återseende: Lejonkungen som live action-film med ”riktiga” jellon och ungefär exakt samma story och dialog som förra gången. Jag grät den här gången också när Mofasa dog.
Årets aldrig mer: Kanske Marian Keyes? Vi har haft så många fina stunder ihop, men senaste böckerna jag läst har jag mest läst slut för att Keyes ju var bra då, alla de där böckerna förr. Och nu när jag läste På egen hand? Zzzzz…
Årets huvudperson: Miryem i Spinning Silver av Naomi Novik
Årets bifigur: M-bot i Brandon Sandersons sci-fi-serie Skyward
Årets filmupplevelse: A Star is Born med Lady Gaga och Bradley Cooper
Årets kulturella höjdpunkt: Van Gogh Experience på Kalmar slott – det var konst, det var musik, det var ljud och ljus och historia och rätt överväldigande, faktiskt.
Årets magplask: The Raven Tower av Ann Leckie. Att låta en sten vara den berättande huvudpersonen är ungefär lika tråkigt som man skulle kunna tro.
Årets kan-inte-släppa-den: En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson
Årets skämskudde: Tschick av Wolfgang Herrndorf, för allt det Tschick och Maik gör
Årets gapflabb: också Tschick av Wolfgang Herrndorf just därför att Tschick och Maik gör allt det de gör
Årets lyckopiller: Temerarire och alla hans drakkompisar – jag är så glad att jag läste om och läste slut hela serien Temeraire av Naomi Novik.
Årets läskigaste: Svarta madam i Spökjägare av Martin Jern
Årets debut: Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död av Alexander Karim.
Årets kyss: På natten är allt sant av Lina Stoltz
Årets underskattade: Christina Lindström – när ska hon få Augustpriset för bästa ungdomsbok? Va? Vavava? För till exempel Välj mig?
Årets serie: Ellinor Leo Viktor av Katarina von Bredow
Årets låt: Den jag gillat mest: (återigen, den kom förra året men det är i år den var min) Shallow av Lady Gaga & Bradley Cooper Den jag ojämförligt haft mest på huvudet, vilket halvt drivit mig till vansinne: reklamjingeln för Järnia (”… så mycket bättre än de andra…”).

 

Det var min årsbästalista. Nu är det er tur, och här är rubrikerna:

Årets mest oväntade:
Årets klassiker:
Årets knock out:
Årets kvinnokamp:
Årets gråtfest:
Årets gapflabb:
Årets historiska:
Årets obehagligaste:
Årets dystopi:
Årets grafiska:
Årets nya bekantskap:
Årets utmaning:
Årets tegelsten:
Årets ögonöppnare:
Årets återseende:
Årets aldrig mer:
Årets huvudperson:
Årets bifigur:
Årets filmupplevelse:
Årets kulturella höjdpunkt:
Årets möte:
Årets magplask:
Årets kan-inte-släppa-den:
Årets skämskudde:
Årets lyckopiller:
Årets läskigaste:
Årets debut:
Årets kyss:
Årets citat:
Årets skandal:
Årets förlag:
Årets pristagare:
Årets överskattade:
Årets underskattade:
Årets sönderpratade:
Årets serie:
Årets scen:
Årets konstupplevelse:
Årets TV-serie:
Årets titel:
Årets låt:

Kategorier
Romankoll

Maisie Dobbs och Bess Crawford i första världskrigets skugga

carolina-top

Det finns två deckarserier jag tycker om, som påminner om varandra. Bägge har en kvinnlig huvudperson, som bägge arbetar eller har arbetat som sjuksköterska i krig, miljön är engelsk och tiden är under eller efter första världskriget.

Böckerna om Maisie Dobbs, av Jacqueline Winspear, har jag läst fyra av och är nog dem jag gillar mest. Maisie Dobbs är så ordentlig och noggrann, har alltid koll på tiden och har alltid pennor vässade för att med vacker handstil kunna föra anteckningar på små kartotekskort. Hon har färgpennor för sina mind-maps hon har för varje fall, hon har koll på ekonomi och bokföring, och hon tänker igenom all fakta hon har. Hon lyssnar, undersöker, funderar och ser alltid till att ha en plan för det hon gör. Och hon klarar sig själv. Har egen firma, egen lägenhet, egen bil (en liten röd MG), och är framgångsrik.

Men det är inte enbart det att jag trivs så himla bra med Maisie Dobbs kompetens och kunnighet (och att de vässade färgpennorna bor i ett helt annat universum än till exempel Harry Holes alltför tomma Jim Beam-flaskor) som gör att jag tycker om den här serien. Det är det här med första världskriget också. Även om böckerna utspelar sig efter världskrigets slut så hade Maisie Dobbs själv inte varit den hon är om hon inte arbetat vid fronten som sjuksköterska. Och både brotten och handlingarna i de fyra böcker jag läst har alla på något sätt sin upprinnelse i första världskrigets händelser. Det är ofta otäckt, men intressant och fascinerande.

Serien om Maisie Dobbs består nu av 15 böcker, dock är bara de tre första översatta till svenska: Maisie Dobbs, Med lätta bevis, Lögnen. Läs dem i ordning – i den första boken får man veta hur det kom sig att Maisie startar detektivbyrå, och en lång återblick till hennes tid vid fronten.

Böckerna om Bess Crawford, av Charles Todd, finns det också många av, men hon är en ny bekantskap för mig och det var relativt nyligen jag läste första boken i serien om henne: A Duty to the Dead. Jag kommer att läsa fler, för den gav mersmak.
Bess Crawford tjänstgör på sjukhusskeppet Britannic när det går på en tysk mina i Medelhavet och sjunker. Vi befinner oss alltså mitt i världskrigstid, men eftersom Bess bryter armen illa i skeppsbrottet så får hon åka hem på konvalescens. Samtidigt ska hon passa på att lämna en sista hälsning hon fått av en ung man hon vårdat, till hans familj i Kent. Där blir hon indragen i det som man först senare förstår är en mordhistoria, och större delen av boken utspelar sig på den engelska landsbygden även om kriget ständigt är närvarande.

Jag gillar Bess Crawford också, och miljön och tiden, även om jag alltså tycker Maisie Dobbs ordentliga kompetens är snäppet vassare. Så bra då att det finns 11 böcker i serien om henne! (dock ingen översatt till svenska)

 

Bild: Britannic (som fanns på riktigt och var systerfartyg till Titanic och Germanic) (Wikimedia commons) Tyvärr beskärs bilden överst automatiskt, så jag lägger in den här också så att den ursprungliga bildtexten kommer med:

Kategorier
Aktuellt Barnbokskoll Grafik- och seriekoll Lyrikkoll Romankoll

Kulturkollo recenserar v. 41 2019

Just nu gör vi en djupdykning i höstens nyheter här på Kulturkollo. Vi läser, skriver, tittar, lyssnar och försöker ta pulsen på läget just nu. Om det märks bland veckans recensioner kan ni se nedan. Surfa gärna in på respektive bloggar och se vad vi tyckt och tänkt.

10 minutes 38 seconds in this strange world av Elif Shafak (Linda)

Bitterljuva dagar av David Nicholls (Anna)

Blixtar och hemligheter av Mark Wallenius (Carolina)

Bomullsängeln av Susanna Alakoski (Anna)

Brevet till Alice av Malin Letser (Ulrica)

Det tomma vansinnets land av Carl Norac och Stephanie Poulin (Helena)

Drömmen om Europa av Fabian Göransson (Helena)

Festens charmigaste tjej av My Palm (Helena)

Ingen panik ångest av Mathias Lecler och Per Englund (Helena)

Mai betyder vatten av Kayo Mpoyi (Ulrica)

Maisie Dobbs – Messenger of Truth av Jacqueline Winspear (Carolina)

Nora eller Brinn Oslo brinn av Johanna Frid (Ulrica)

Normala människor av Sally Rooney (Anna)

Normala människor av Sally Rooney (Ulrica)

Och eken står där än av Sofia Lundberg (Anna)

Om allt vore annorlunda av Sanna McDonald (Ulrica)

Omvägen av Gerbrand Bakker (Ulrica)

PS från Paris av Marc Levy (Linda)

The duke and I av Julia Quinn (Helena)

The Hate U Give av Angie Thomas (Ulrica)

Vad jag saknades här av Jila Mossaed (Linda)

Ärr av Auður Ava Ólafsdóttir (Ulrica)

Kategorier
Romankoll

Mord, mysterier och mellankrigstid

Det är ingen hemlighet att jag gillar mellankrigstiden. Eller i alla fall tycker att den är rackarns spännande. Den där perioden då många fått livet åter men även fick kämpa för sin överlevnad och leva med instabil eknomi och sorg och saknad. Dessutom var det en rasande snygg period, 20-30-talet.

En person som fångat tidsandan på ett mer lättsamt sätt är Jacqueline Winspeare. Jag tycker det är himla synd att det inte översattes fler böcker i serien om Masie Dobbs. På Winspeares hemsida kan man läsa att hennes farfar (Morfar?) visserligen överlevde kriget men var svårt traumatiserad. Detta tycks ha påverkat Winspeare väldigt mycket och gjorde henne likaledes fascinerad av perioden efter första världskriget.

Hennes böcker om Maisie Dobbs, privatdetektiv i 30-talets England, har fått många utmärkelser och därför tycker jag nog att det är både tråkigt och lite konstigt att bara tre av dem har blivit översatta till svenska. 14 stycken har det blivit allt som allt, snart 15, och vi är nu väl inne i 2:a världkriget också. Ofta refererar Winspeare tillbaka till kriget och hon är verkligen duktig på att visa att brott kan ha rötter långt bakåt i tiden. Trots att det är ganska lättsamma böcker så visar hon ändå ganska väl hur en hel generation påverkas av krig och att det är något som folk får leva med i årtionden efteråt. Något att tänka på även idag då många bär mer sig erfarenheter från väpnade konflikter i olika länder när de kommer hit.

Vem är Masie Dobbs då? Jo, en fattig flicka som började jobba redan vid 13 års ålder men som fick börja studera med hjälp av den rika Lady Rowan Compton. Pga kriget fick hon avsluta sina studier men åratal senare öppnar hon egen deckarbyrå i London och visar sig vara en hejare på att lösa fall.

Första boken kom redan 2003 så det är väl knappast troligt att någon i Sverige plockar upp serien igen nu, men om man kan tänka sig att läsa på engelska så finns de att få tag på i de flesta nätbokhandlar. Någon annan som har läst? Vad tycker ni?