Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 33 2020

 

 

Det var ett tag sen vi delade med oss av våra boktips (eller varningar) från de egna bloggarna, men här kommer det ett gäng:

All the lonely people av Mike Gayle (Linda)

Beatrice av Lina Bengtsdotter (Linda)

Bergtagen av Camilla Sten (Fanny)

Blodsband av Edvard Fenvik (Lotta)

Bröllopsavtalet av Anna Keiler (Lotta)

Call Down the Hawk av Maggie Stiefvater (Carolina)

De underkända av Hjorth Rosenfeldt (Lotta)

Den besvärliga Elin Wägner av Ulrika Knutson (Lotta)

Den liderliga häxan av Åsa Bergenheim (Helena)

Den sorgsne busschauffören från Alster av Håkan Nesser (Anna)

Den stumma flickan av Hjorth Rosenfeldt (Lotta)

Den tysta patienten av Alex Michaelides (Anna)

Det fördolda av Hjorth Rosenfeldt (lotta)

En högre rättvisa av Hjorth Rosenfeldt (Lotta)

Ett amerikanskt äktenskap av Tayari Jones (Anna)

Familjen av Johanna Bäckström Lerneby (Anna)

Fjällgraven av Hjorth Rosenfeldt (Lotta)

Frankissstein av Jeanette Winterson (Linda)

Frukten av ett brott av Trevor Noah (Helena)

Giftmördaren av Sharon Bolton (Lotta)

Goda grannar av Mattias Edvardsson (Fanny)

Hemligare kan ingen vara av Ewa Klingberg (Anna)

Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba (Anna)

Himmel över Alaska av Kristin Hannah (Anna)

I händelse av min död av Kerstin Weigl och Kristina Edblom (Fanny)

Lucy av Jamaica Kincaid (Helena)

Lärjungen av Hjorth Rosenfeldt (Lotta)

Min mörka Vanessa av Kate Elizabeth Russel (Fanny)

Pojke slukar universum av Trent Dalton (Fanny)

Rodham av Curtis Sittenfeld (Fanny)

Rodham av Curtis Sittenfeld (Linda)

Sen for jag hem av Karin Smirnoff (Fanny)

Sent på dagen av Tessa Hadley (Linda)

Sex and vanity av Kevin Kwan (Linda)

Sir John Franklins Erebus and Terror expedition lost and found av Gillian Hutchinson (Helena)

Sjörök av Elinor Kapp (Anna)

Skärvor av ett liv av Hédi Fried (Anna)

Solsken och parmesan av Christoffer Holst (Linda)

Som pesten av Hanne-Vibeke Holst (Anna)

Strandläsning av Emily Henry (Anna)

Svärmodern av Moa Herngren (Fanny)

Säg inget om Lydia, av Celeste Ng (Linda)

Säg nåt då! av Ida Ömalm Ronvall (Linda)

Söndagsvägen: Berättelsen om ett mord av Peter Englund (Lotta)

The mirror and the light av Hilary Mantel (Helena)

The Priory of the Orange Tree av Samantha Shannon (Carolina)

Tyska huset av Annette Hess (Anna)

Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts av Mhairi McFarlane (Carolina)

Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts av Mhairi McFarlane (Anna)

Vi skulle varit lejon av Line Baugstö (Carolina)

Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind (Lotta)

Ödesmark av Stina Jackson (Lotta)

 

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Just nu i augusti

Idag är det den första augusti och dessutom den första lördagen i månaden. Då är det dags för vår återkommande spaning: Just nu!
Häng gärna på och svara på er egna bloggar eller på Instagram, tagga oss så att vi hittar era svar.

Just nu läser jag de sista sidorna i Spegeln och ljuset av Hilary Mantel. När den nu hamnade på Booker Prizes långa lista så blev jag än mer peppad att faktist avsluta den.
Just nu önskar jag att jag tittade på OS. Som jag längtar efter att se sportsändningar och det är en genuin sorg att inte kunna följa OS. Visserligen är det en världslig sak men sportsändningarna saknar jag.
Just nu lyssnar jag på Den sorgsne busschauffören av Håkan Nesser. Älskar hans böcker!
Just nu längtar jag efter ett rejält högtryck. Det har varit en onödigt kall och blöt juli.  

 

Just nu läser jag Jag glömmer dig aldrig av Sarah Dessen, mer sommar än så blir det ju knappt…
Just nu tittar jag inte på så mycket tv, I’ll be gone in the dark avslutas på måndag så då ser jag den och då kommer det nog också ett nytt avsnitt av Last week tonight med John Oliver som jag ska se.
Just nu lyssnarKapten Nemos bibliotek i P. O. Enquists egen inläsning, den är magisk.
Just nu längtar jag efter blåbärspaj så det är väl inte annat att göra än att svänga ihop en sån.

Just nu läser jag När repet brister av Belinda Bauer
Just nu tittar vi på Brave new world
Just nu lyssnar jag på den oerhört gripande I händelse av min död av Kerstin Weigl och Kristina Edblom
Just nu längtar jag efter mer sol.

 

 

Just nu läser jag de sista skälvande sidorna i Vi for upp med mor av Karin Smirnoff. Så bra!
Just nu tittar jag på sockersöta Chesapeake Shores när jag är ensam, och tredje säsongen av West World med maken.
Just nu lyssnar jag och maken på Kerstin Ekmans Händelser vid vatten som radioföljetong på SR. Rolf Lassgård läser och han är jättebra, men hans röst och bokens långsamma tempo gjorde oss lite väl sömniga när vi långkörde Lund-Åre t/r.
Just nu längtar jag efter att få träffa mina föräldrar, men jag har tur – de ska komma körandes med sin husbil i nästa vecka och vi kan umgås lite på lagom avstånd utan att behöva trängas.

 

Just nu läser jag Himlen över taket av Nathacha Appanah och varvar med deckare av Peter James som gett ut flera böcker om favoriten Roy Grace som jag inte hunnit läsa.
Just nu tittar vi på Community där första säsongen var jätterolig, men redan nu i andra säsongen har det spårat ur rejält. Synd! Själv tittar jag på Mrs America och har ett par avsnitt kvar.
Just nu lyssnar jag på Sommar i P1 och har hittat flera favoriter.
Just nu längtar jag efter lugna och soliga sommardagar för att hämta energi inför hösten. Det har varit dåligt med det i sommar.

 

 

Just nu läser jag Ronja Rövardotter! Har bara något kapitel kvar!
Just nu tittar jag på en eventuellt jättedålig serie som heter The Order. Magicians möter Den hemliga historien fast 100 ggr sämre. 🙂
Just nu lyssnar jag på Cirkusdeckarna och kålmordenmysteriet av Dan Höjer. Del 28 och senaste boken i serien, som sonen blivit besatt av.
Just nu längtar jag efter egentid.

 

 

Just nu läser jag Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts av Mhairi McFarlane, och maratonprojektet att läsa om alla 47 Sagan om Isfolket för min själ behövde det.
Just nu tittar jag inte på något alls mer än på fb- och insta-flödena på min telefon.
Just nu lyssnar jag inte på något, ljudbokslyssnadet är på paus när jag inte jobbpendlar. Men aktiv i spelaren är Muminpappans memoarer av Tove Jansson, så den sätts igång igen om någon dryg vecka när semestern är slut.
Just nu längtar jag inte till hösten eller något annat. Jag vill stanna i nuet, sommaren och ledigheten, tack så mycket.

 

Just nu läser jag Den stumma flickan av Hjorth Rosenfeldt, jag plöjer igenom hela den tidigare olästa Sebastian Bergman-serien.
Just nu ska jag börja titta på tredje säsongen av Good Girls som just släppts på Netflix.
Just nu lyssnar jag på det ständiga sommarljudet, gräsklippare.
Just nu längtar jag efter en islatte.

Kategorier
Kulturkoll

Stanna hemma men resa ändå

helena-top

Sommaren 2020 kommer inte att bli någon annan sommar lik. Detta innebär att vi inte kommer att boka en stuga någonstans i Sverige. Jag kommer inte packa allt som inte sambon tänker på (surt mumlandes om att den här jädra projektledaren säger upp sig, men ändå i rent martyrskap fortsätta packa), inte heller sitta i en bil med barn och trött sambo och inte försöka läsa i bilen och i samma stund bli åksjuk. Sist men inte minst behöver vi inte konstatera att stugan inte direkt stämde med bilderna. Ganska skönt va?!

Det är en återkommande stress varje år att försöka komma på lämpliga resmål. Att ha tonårsbarn gör inte det hela enklare. Tacka vet jag när de var små nog att sättas i en vagn och vallas runt på diverse lek- och badland.

I år blir vi alltså hemma. Så vad ska jag göra? Enkelt svar: läsa! Jag har dock ingen läsplan. Ganska skönt det också.

Jag vill dock passa på att tipsa om en trilogi, som utspelar sig i Samlånger. Smalånger finns dock inte i verkligheten, men sägs vara inspirerad av en by någonstans mellan Umeå och Skellefteå. Två av tre böcker finns i pocket – del 3 kommer först i november. Men om du läser de två första delarna lär du sannolikt inte kunna vänta till november med att läsa den avslutande boken. Jag pratar så klart om Karin Smirnoffs trilogi om jana kippo.

Smirnoff skriver med en unik prosa, som inledningsvis kan bereda en del motstånd hos läsaren, men efter ett tag så sveps du bara med. Utöver språket så blir jag smått euforisk av de ambivalenta känslor som huvudkaraktären jana kippo väcker hos läsaren. Jag älskar när karaktärerna skaver och du kan inte bestämma dig om du gillar eller ogillar dem. Jag vill ömsom krama om jana och ömsom läxa upp henne. Hon är i ständig flykt från sina känslor och minnen och kan emellanåt vara något för tvärsäker, rent av kategorisk, i sitt sätt. Och detta eviga städande. Det enda verktyg som hon kan ta till mitt i det inre kaoset.

Har du inte redan läst, så vill jag å det varmaste, uppmana, uppfodra, ja rent av anbefalla dig att läsa Jag for ner till bror, Vi for upp med mor och Sen for jag hem.

BIld av congerdesign från Pixabay

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v.19 2020

 

 

Majvärmen smyger sig på, läsningen flyttas från innefåtöljen till uterummet, och till och med ut på altanen. Visst vaknar läslusten till liv nu? Det här är vad vi läst och recenserat på våra egna bloggar i veckan.

Agnetas bok av Maria Gustavsdotter (Anna)

Bakvatten av Maria Broberg (Anna)

Changes (The Collegium Chronicles 3) av Mercedes Lackey (Carolina)

Dagar med galopperande hjärtklappning av Maja Lee Langvad (Helena)

Daisy Jones & The Six av Taylor Jenkins Reid (Helena)

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff (Helena)

Någon som du av Marc Levy (Anna)

Nätterna på Winterfeldtpladtz av Elin Boardy (Anna)

Sen for jag hem av Karin Smirnoff (Lotta)

Solsken och parmesan av Christoffer Holst (Lotta)

Solsken och parmesan av Christoffer Holst (Anna)

Tistelhonung av Sara Paborn (Anna)

Vårt lilla landslag spelar VM av Mats Wänblad (Carolina)

Välj mig av Christina Lindström (Helena)

Kategorier
Kulturkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 18 2020

 

Första maj! Kan ni tro det? Efter den kanske längsta april någonsin. Och eftersom vi ändå inte bör ge oss ut i några demonstrationer så passar det bra att stanna hemma och läsa. Kanske hittar du något bra tips bland böckerna här nedan som vi läst och bloggar om på våra egna bloggar.

Daisy Jones & The Six av Taylor Jenkins Reid (Linda)

Det går an av Carl Johan Love Almqvist (Helena)

Det sextonde året av Kim Liggett (Linda)

Där kräftorna sjunger av Delia Owens (Anna)

En enda gnista av Jodi Picoult (Lotta)

En oväntad förälskelse av Julia Quinn (Lotta)

Ett enda andetag av Gabriella Ullberg Westin (Lotta)

Ganska nära sanningen av Anna Ahlund (Anna)

Intrigues (The Collegium Chronicles 2) av Mercedes Lackey (Carolina)

Samlade verk av Lydia Sandgren (Anna)

Samlade verk av Lydia Sandgren (Linda)

Sen for jag hem av Karin Smirnoff (Anna)

Sånger från hjärtat av Kasie West (Helena)

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Då ses vi igen!

helena-top

Vår – den efterlängtade övergångsperioden mellan det mörkaste mörker och det befriande ljuset. Övergången när det äntligen går att andas igen. Befrielsen! Överlevande! Våren!

Vårens utgivning bjuder på flera återseenden av författare vars böcker jag gillat. Här kommer fem av dem:

Malin Lindroth väckte med Nuckan en hel del ambivalenta känslor, vilket inte minst blev synliggjort i vår Facebookgrupp Kulturkollo läser. Flera av oss ställde oss frågande till förlagets presentation av boken då de hävdade att Linderoth ville reclaima ordet nucka och ”tvätta skammen ur det”. En presentation som inte riktigt motsvarade bokens innehåll. Hur som haver. I april kommer Rolf som kanske kan vara den manliga versionen av Nuckan (incel?) och jag blir onekligen mycket nyfiken. ”I Rolf tecknar Malin Lindroth ett porträtt av en man i en flock av män, de obetydliga männen i beiga vinterjackor som varje morgon står och väntar i busskuren. Det är en tillvaro i tystnad och anonymitet, i avsaknad av nära relationer.”

För drygt två år sedan knockades jag av Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout. Jag skrev bland annat att ”Strout har en enastående förmåga att skildra relationer och med små medel får mig andlös och sorgfull. Texten är sparsmakad men känns på djupet. Det finns så mycket osagt mellan de båda kvinnorna, så mycket frustration och ilska, men också kärlek, som bubblar under ytan.” Därefter läste jag Olive Kitteridge, som jag aldrig skrev om men gillade. I vår kommer uppföljaren: Olive, igen! ”En tonåring sörjer förlusten av sin far, en kvinna börjar föda barn vid ett hisnande olägligt tillfälle, en sjuksköterska bekänner en hemlig ungdomsförälskelse och en advokat kämpar med ett arv som hon inte vill acceptera.”, som sig bör i Strouts böcker.

Först 2019 läste jag något av Elin Boardy och då blev det Tiden är inte än, en vandring genom pestens Europa. En läsupplevelse som jag emellanåt fortfarande återkommer till. I vår kommer en ny Boardy-roman: Nätterna på Winterfeldtplatz, vars handling är förlagd i 1920-talets Berlin. ”Här möts de avvikande, de revolutionära, de hämningslösa. Men på gatorna mullrar det, de brunas maktövertagande rycker allt närmare.”.

Det kan vara så att jag även måste ta tag i och läsa Boardys tidigare böcker. Kan vara så.

2019 tilldelades Silvervägen av Stina Jackson såväl ”Årets bok” som ”Årets bästa svenska kriminalroman”. Jag försöker hålla mig undan hajpade böcker så länge det går, men Silvervägen kunde jag bara hålla mig undan till augusti (d v s en sommar). Och jag blev inte besviken. ”Silvervägen är en oerhört välskriven och spännande historia som jag läste ut i rasande fart. Men jag tänker att boken är så mycket mer ”bara” en spänningsroman. Stina Jackson visar hur en familj går sönder i svallvågorna av en tragedi och hur olika sorg och ovetskap kan tära på människor. I Mejas historia berättas det om att växa upp i en dysfunktionell familj där psykisk ohälsa ständigt är närvarande, en kringflackande tillvaro där Meja tvingas till en rotlös tillvaro utan någon trygg plats i sitt liv, vilket såklart påverkar hennes sätt att vara och se på omvärlden.” Nu är det dags för den svåra tvåan. I april kommer Ödesmark, som jag så klart måste läsa.

Avslutningsvis – den bok som jag längtar efter allra, allra mest efter: Sen for jag hem av Karin Smirnoff. Både Jag for ner till bror och Jag for upp med mor platsade utan diskussion på min lista över 2019 års oförglömliga läsupplevelser, med motiveringen:

”För en mörkervurmare, tillika språknörd, är läsningen av Karin Smirnoffs Jag for ner till bror och Vi for upp med mor en fröjd, ett tyst jubel, ja i gränslandet till eufori. Jag ryser av välbehag över hennes förmåga att leka med språket då hon oavbrutet undviker skiljetecken, till viss del versalen och därtill skriver samman alla namn (eskilbrännström, janakippo m.fl.). Det är en våldsam historia, men också en historia som är fylld av passion, kärlek och värme.”

Foto: Sprintime av FollowYour Nose

 

Kategorier
Barnbokskoll Grafik- och seriekoll Novellkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 1 2020

 

2020-års första fredag och således årets första recensionsinlägg från oss och därmed också årets första recenserade böcker. Med hopp om ett fantastiskt läsår kan ni klicka er vidare på nedan länkar för att få lite lästips.

Blå, blå höstvågor av Christoffer Holst (Lotta)

Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem av Mats Strandberg (Ulrica)

Den japanske älskaren av Isabel Allende (Anna)

Den riktiga jultomten av Vilhelm Moberg (Ulrica)

Den som lever stilla av Leonora Christina Skov (Helena)

Det andra inte ser av Christoffer Holst (Carolina)

En halv värld bort av Mike Gayle (Linda)

Ert blod på mina broddar av Elin Lucassi (Linda)

Gun Love av Jennifer Clement (Fanny)

Hemligheternas bok av Maria Nygren (Carolina)

Klubben av Matilda Gustavsson (Linda)

Luftburen av Susanne Bolla (Anna)

Mannen som läste högt på 06.27-tåget av Jean-Paul Diderlaurent (Anna)

Minns oss som nu av Anna Lönnqvist (Lotta)

Män i min situation av Per Petterson (Linda)

Nelson Tigertass av Lena Frölander-Ulf (Carolina)

Normal People av Sally Rooney (Linda)

Nyårsfesten av Lucy Foley (Helena)

Nyårsfesten av Lucy Foley (Lotta)

Slaget om Salajak (Krönikan om Jarmaland 1) av Johan Theorin (Carolina)

Snöjungfrun av Leena Lehtolainen (Anna)

Svartstilla av Susanne Skogstad (Helena)

The Hunting party av Lucy Foley (Linda)

Vi for upp till mor av Karin Smirnoff (Fanny)

Kategorier
Kulturkoll

Lotta listar 2019

Lotta

Jaha ja, så går ännu ett år. Här kommer något av det jag minns från 2019.

Årets historiska: Häxorna av Elisabeth Östnäs. Vilka kvinnoporträtt! Vilken historia!

Årets uppföljare: Karin Smirnoffs Vi for upp med mor  som är minst lika bra som förra årets Jag for ner till bror.

Årets tegelsten: Osebol av Marit Kapla. 811 sidor tjock, men luftig, så låt inte sidantalet avskräcka dig från läsning. Det är ett fint stycke poetiskt berättad samtidshistoria.

Årets kulturella höjdpunkt: Bokmässan. Alltid bokmässan.

Årets magplask: Gråleken av Maria Sveland. Urk.

Årets kan-inte-släppa-den: Allt jag fått lära mig av Tara Westover. Den rekommenderar jag till folk hela tiden.

Årets kvinnokraft: Herravälde av Elin Olofsson.

Årets skämskudde: Den går till hela svenska akademien. Jag läste Klubben och blev arg, igen. Skäms alla som sitter där och glatt vill vara med i den församlingen.

Årets krim: Möt mig i paradiset, del två i serien om Thorkild Aske (som också är en het kandidat till titeln Årets huvudperson)

Årets lyckopiller: Det är alltid ett lyckopiller när Mhairi McFarlane kommer med nytt. I år var det Don’t You Forget About Me.

Årets läskigaste: De kan inte stoppa oss av Mattias Beijmo. Läskig på riktigt.

Årets debut: En dag, Jennifer av Risto Pakarinen var en härligt charmig nostalgikaramell, med lite finskt svårmod.

Årets överskattade: Det här med att göra listor och sammanfatta året och decenniet. Hur kul är det egentligen?

Årets underskattade: Fjädertjuven av Kirk Wallace Johnson. Den kom visserligen ut 2018, men jag fattar inte att inte alla läst denna sjukt intressanta kombination av true crime, historisk roman, deckare och levnadsskildring.

Årets titel: Samtalsgruppen för sorgbearbetning vid husdjurs hädangång. Oslagbar titel och väldigt underhållande läsning.

Årets låt: Alla låtar jag hörde i mitt huvud och önskar jag kunde höra på riktigt, när jag läste Daisy Jones & The Six.

Årets bra läsning som inte passar in på någon annan rubrik: Testamente av Nina Wähä. Bara läs den.

Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll Romankoll

Fanny listar 2019

2019 har i allmänhet varit lite av ett mjä-år – ett mellanår där det mesta bara har varit. Varken bu eller bä så att säga. Läsmässigt så har 2019 i alla fall mot slutet varit ett toppenår. Jag har fått ett oväntat och sällan skådat läsflow under den hemska, hemska hösten. Så i jämförelse med föregående år så har jag faktiskt fördubblat antal lästa böcker, vilket känns ovanligt bra så här års när årets ska bedömas, listas och kategoriseras. Här följer min lista över 2019:

Årets mest oväntade: Att jag lyckades underhålla läslusten hela hösten. Dock till priset av att inte stanna upp och blogga om det jag läst.
Årets klassiker: Jag har inte läst en endaste klassiker under året – bara nyutgivet. Den jag dock tror kan kvala till att bli en modern klassiker är Jag for ner till bror av Karin Smirnoff.
Årets kvinnokamp: Kring denna kropp av Stina Wollter 
Årets historiska: Själarnas ö av Johanna Holmström. Det är en sådan jäkla viktig del i vår historia. Och sanslös! Hur vi såg på kvinnans frigörelse som ett hot mot samhället, mot folkhemmet, mot världsordningen, så att den bästa lösningen var att kasta in, låsa om och lämna dem bakom tjocka stenväggar. Hur depression, sorg och ”gränsen-är-fan-nådd” kunde klassas som mentalsjukdom. På samma sätt som sexualitet och bryta mot gängse normer. Eller epilepsi. Eller…
Årets obehagligaste: Klubben av Matilda Gustavsson. Jag har ännu inte bloggat om boken, men jäklar i min låda vad jag jag fick uppleva skenande känslor under läsningens gång. Raseri, förtvivlan, uppgivenhet och kamplust. Allt väcktes på en och samma gång.
Årets dystopi: Margaret Atwoods Oryx och Crake, som skildrar en värld som gick under i genmodifieringens spår.
Årets nya bekantskap: Sally Rooney och hennes Normala människor.
och Celeste Ng och Små eldar överallt.
Årets ögonöppnare: Lisa Wingates Innan ni tog oss, som handlar om Memphis barnhem (Tennessee Children’s Home Society) och föreståndare Georgia Tann, som under första halvan av 1900-talet sålde fattiga barn till rika familjer över hela landet. Det är en vansinnigt gripande historia som Wingate har skrivit. Den skräck som de här barnen tvingas känna när de först slits från sina föräldrar och senare från varandra i takt med att de blir bortadopterade och/eller sålda.
Årets återseende: Jonas Brun. 2012 blev jag helt betagen av hans intensiva och fängslande språk i Skuggland, men sen har jag inte kommit mig för att läsa mer av honom. Häromdagen läste jag dock hans Ingen jämfört med dig. Och. Den. Var. Så. Bra.
Årets huvudperson: Vissa huvudpersoner gillar jag att ogilla och andra gillar jag att gilla. Eleanor Oliphant i Gail Honeymans Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt tillhör gillar att gilla-kategorien. Hon bryter normer, hon bryter mot de osynliga sociala reglerna och hon är obarmhärtig i sitt sätt att uttrycka sig.
Årets kan-inte-släppa-den: Testamente av Nina Wähä. Kan inte sluta tipsa om den.
Årets läskigaste: Slutet av Mats Strandberg. Den dödsskräck som väcktes i mig var helt orationell. Ångestpåslaget ökade successivt och den sista natten innan jag läste klart boken drömde jag mardrömmar.
Årets debut: Allt jag fått lära mig av Tara Westover 
Årets skandal: You did it again! Svenska Akademien. Nobelpriset i litteratur. Peter Handke.
Årets underskattade: Det här är kanske inte en helt klockren utmärkelse, men jag tänkte passa på att tipsa om en bok som inte allt för många verkar ha läst än. De trasiga flickorna av Simone St. James. Det är internatskola, hemligheter och mord. Det handlar om oönskade flickor, om vänskap och rädslan för Mary Hand.
Årets spontanaste: Om jag inte missminner mig så tipsade Malin Persson Giolito om The Mars Room på något socialt flöde. Jag var för stunden mellan böcker och högg direkt tag i nämnda bok och jag ångrar inte en sekunds läsning. Det är ett osentimentalt och skrämmande porträtt av Romy, som avtjänar dubbla livstidsstraff, och fängelsevärlden i USA. Boken är officiellt bannlyst i rättvisesystemet i Kalifornien, vilket gör läsningen än mer intressant så klart.
Årets sönderpratade: Det här är absolut ingen kritik utan en otålighetsgrej. Jag väntar på att hajpen och snacket kring Elin Olofssons Herravälde ska lägga sig så jag kan börja läsa.
Årets scen: Bullar och bång på Stålboms konditori körde sin final sommaren 2019. Nu blir det inge mer. Bäst i år på den scenen var Thomas Di Leva som tolkade Bowie.
Årets artist: Föll som en fura för Billie Eilish
Årets låt: Enligt Spotify så var det tydligen den här, så den får lämpligt nog avsluta min årslista:

Vi ser fram emot att få läsa era årssammanfattningar! Publicera dina egna svar på din blogg, men glöm inte att länka så att vi hittar till dig!

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Femton oförglömliga mörkerfavoriter från 2010-talet

helena-top

Vad vore jag för eländesläsare om jag inte tog tillfället i akt att lista 2010-talets litterära mörker. Det finns böcker som stannar kvar och gnager och skaver. Böcker som du kanske inte minns vad de handlade om men känslan av dem stannar kvar. Böcker som som sänker dig i mörker, men som också skänker dig en livboj av ljus. Här följer en lista på femton oförglömliga mörkerfavoriter från 2010-talet:

Utrensningen av Sofi Oksanen (2010)
Utrensningen handlar om den gamla kvinnan Aliide och den unga Zara, vars öden flätas samman i en gripande historia. Den är fylld av skuld, skam, hemligheter och skriven på ett vackert språk där du kan ana både återhållsam raseri och livsglädje. Oksanen har en sällsam förmåga att nagla fast läsaren som gör att du har svårt att släppa boken förrän sista sidan är inhalerad. Hon räds inga ämnen och skapar gärna diskussion med sina böcker. 

Skuggland av Jonas Brun (2012)
Skuggland får du följa Eriks upplevelser och tankar kring ett mysterium som fyllde hans barndom i början av 1990-talet. En barndom av lego, Shadowland, Michael Jackson och ytlig familjelycka och som plötsligt tog slut när hans bästa kompis och klasskompis spårlöst försvann. De steg in i en röd bil för att aldrig komma tillbaka. Många år senare hittas kvarlevorna av en människa i villakvarteret där han växte upp och Erik försöker samla ihop bitarna av tiden som gick förlorad.

Mörka platser av Gillian Flynn  (2012)
Flynn skriver med både nerv och känsla – en språkbehandling ovanlig för genren. I Mörka plaster får du möta Libby Day, som endast sju år gammal överlevde det bestialiska mord på sin mor och sina systrar som senare kom att kallas ”Satansoffret i Kinnakee”. När boken tar sin början är Libby 32 år och är precis så som man kan tänka sig att någon blir som överlevt en dylik händelse: bitter, full av sarkasm och vältrar sig i depressiv passivitet.

Torka aldrig tårar utan handskar – Kärleken av Jonas Gardell (2012)
Det vore väl högst besynnerligt om inte Gardell nämndes på denna lista. I den inledande delen i trilogin Torka aldrig tårar utan handskar är tonen ”gardellisk”. Mellan raderna hör jag dock hans ilska, bitterhet och sorg mot hur homosexuella har behandlats i Sverige. Kärleken handlar om att växa, våga vara, kärlek, sjukdom, smärta, glädje, sorg, gemenskap och utanförskap. Du får följa Rasmus flykt från Lilla Koppom och Benjamins från sin skuldbeläggande religiösa fostran. Du får följa deras resa bort från någonting och till varandra.

Glasslottet av Jeanette Walls (2013)
Jeannette Walls och hennes tre syskon växer upp under 60- och 70-talen med ett par bohemiska och minst sagt excentriska föräldrar. Under Jeanettes tidiga barndom lever de som nomader och flyttar runt bland ökenstäder och upp i bergen. Den här historian har allt. Den är full av värme och det är med kärlek författaren målar upp bilden av föräldrarna. Samtidigt som hon inte skyr något och kan vara väldigt rak och ärlig för att inte säga obarmhärtighet i sin framställning. Det är såväl en förfärlig historia och emellanåt alldeles underbar.

En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru (2013)
Anyuru berättar med tydlig närvaro historien om P (hans far) vars drömmar om att få flyga krossas under militärkuppen då Idi Amin tog makten i sjuttiotalets Uganda. Anyuru bemästrar språket in i minsta detalj och lägger fram scener som gör mig andlös. Med språkets finess får han mig att häpna och förfasas och samtidigt totalt hänföras.

Förr eller senare exploderar jag av John Green (2013)
Historien om Hazel och Augustus som träffas under kyrkans stödgrupp för unga med cancer. Trots att döden är så närvarande i boken så är detta en bok om kärlek och om livet och om allt det där mitt emellan. Det är en fantastisk, obeskrivligt fantastisk kärlekshistoria som John Green berättar i sin Förr eller senare exploderar jag. Jag blir så där bubbligt glad och samtidigt så oerhört ledsen. För nog är döden alltid där. Och påminner. Och skaver. Och tar gäckande utan förskoning.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson (2014)
Vi får följa Malika, en romsk kvinna, som antar namnet och identiteten av en judinna för att överleva i Ravensbrück där romer stod allra längst ner i rangordningen bland fångarna. Vi får också möta Miriam som under sin 85-årsdag säger de förbjudna orden till sin förvirrade familj: ”Jag heter inte Miriam”. Hur blev Malika Miriam? Hur överlevde hon Ravensbrück? En bok som stannar kvar och vägrar släppa taget.

En bön för de stulna av Jennifer Clement (2015)
Jennifer Clement är en amerikansk-mexikansk journalist och författare som under tio års tid har intervjuat mexikanska kvinnor; stulna kvinnor, gömda kvinnor, fruar till kartellmedlemmar och fångar i kvinnofängelser. Sen skrev hon En bön för de stulna. Boken är skönlitterär men berättar om en en verklighet som många mexikanska kvinnor tvingas möta. Horribel och oförglömlig!

Skymningsporten av Jeanette Winterson (2015)
Två kvinnor sitter år 1612 fängslade, anklagade för häxeri och beskyllningarna fortsätter att dugga tätt i Lancashire. Vilka har hjälpt dessa häxor? Finns det fler som ägnar sig åt häxeri? Winterson skildrar en mörk tid, ett angiverisamhälle och där de fängslade behandlas skrämmande omänskligt och kroppsstraff och tortyr ses som något högst naturligt. Den berättar också om kvinnans och barnets utsatthet och jag har lite svårt att skaka av mig allt det mörka när jag läst klart.

Vi kom över havet av Julie Otsuka (2015)
I denna kortroman får vi möta de japanska kvinnorna som under mellankrigstiden valde att lämna sitt hemland för att bosätta sig i Kalifornien. Du får följa den mer än mödosamma båtresan, de första mötena med makarna, arbetet, rasismen, kulturkrockarna, barnen som tog avstånd från sin bakgrund och den växande misstro som fanns bland amerikanerna när vi närmar oss andra världskriget då de till slut anklagades för förräderi och tvångsdeporterades till särskilda läger i USA.

Vi ses i mörkret av David Wiberg (2016)
Boken handlar om hur ens hela person kan slukas av en annan människa, hur man kan ge upp sin värld för att finnas i en annans. Den handlar också om ångest, om att inte räcka till, inte hitta in och om en vuxenvärld som tippar på tå när de borde klampa in. Vi ses i mörkret handlar också om kompisrelationer och hur dessa ständigt balanserar på en tunn tråd mellan det starkaste som finns och bakåtvända ryggar. Detta är en riktig ”Fanny-bok” som bokvänner i min närhet sannolikt skulle karaktärisera den som – det är elände, ett mörker som jag känner och igenkänner.

Kåda av Ane Riel (2017)
Kåda anges vara en spänningsroman, men den är så mycket mer. Det är en långsamt uppbyggd spänning där du som utomstående läsare kan se tragedin komma, men kan inget göra. Den handlar om utanförskap och en – på sätt och vis – en fiktiv social studie i en familj på fall. Den handlar om hur det lilla barnet anpassar sig och hur hon betraktar sin omgivning, sin familj och sitt liv utifrån ett barns naiva ögon. Ane Riel skriver oerhört vackert om utanförskapets gränsland och du kan inget annat än älska historien och hur den är berättad.

Testamente av Nina Wähä (2019)
I Testamente sveps du med i en fantastisk familjekrönika där den allvetande berättaren är högst närvarande och visar, pekar och kan på ett ganska påträngande sätt berätta för dig om vad komma skall och nästan vad du ska tycka och känna kring det du läser. Du tror du vet vad som väntar, men icke – romanen är långt mer än en mordhistoria. Ja, det sker ett mord, men boken innehåller så mycket och många liv att det liksom kommer lite i skymundan

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff (2019)
För en mörkervurmare, tillika språknörd, är läsningen av Karin Smirnoffs Jag for ner till bror en fröjd, ett tyst jubel, ja i gränslandet till eufori. Jag for ner till bror är en mörk historia, en våldsam historia, men också en historia som är fylld av passion, kärlek och värme. Det kan vara så – jag har ännu inte tänkt klart här – det kan vara så att uppföljaren Jag for upp med mor kan vara än vassare.