Kategorier
Barnbokskoll Lyrikkoll Novellkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 45 2019

Mörkret sänker sig över oss på flera sätt. Bokstavligen och bildligt. Här på Kulturkollo skriver vi om litterärt mörker, spänning och skräck under några veckor samtidigt som mörkret sänker sig utanför våra hem. Vad vi läser och skriver om på våra andra bloggar kan du läsa här:

Avgrunden av Ally Condie & Brendan Reichs (Carolina)

Berör och förstör – dikter för unga (Ulrica)

Chamir och sommarpokalen av Angelica Öhrn (Ulrica)

Doften av ett hem av Bonnie-Sue Hitchock (Fanny)

Ett annat jag av Carin Gerhardsen och Petter Lidbeck (Ulrica)

Flickan i den rosa skogen av Helena Dahlgren (Ulrica)

Oavsiktligt av Karl Ove Knausgård (Helena)

Skräcken på Wakenhyrst av Michelle Paver (Helena)

Skuggan (Drakberidaren 1) av Helen Ekeroth (Carolina)

Vinternoveller av Ingvild H. Rishøi (Helena)

Vi är lajon! av Jens Mattsson och Jenny Lucander (Ulrica)

Kategorier
Sakprosakoll

Om skrivande och läsning enligt Jordahl och Knausgård

helena-top

Nu när bokmässan är upplevd och omskriven är det dags att gå vidare. Här på Kulturkollo gör vi det genom att spana mot höstnyheter under några veckor.

Det är en händelse som ser ut som en tanke och nog också är en tanke att Norstedt idag har första recensionsdag på två essäer om skrivande och läsning. Det är Anneli Jordahls Orm med två huvuden och Karl Ove Knausgårds Oavsiktligt. Och inte nog med att de rör sig kring samma tema, de passar dessutom ypperligt fint att läsa samtidigt och sedan lägga bredvid varandra för att jämföra. Det visar sig att det är två diametralt olika författare som talar till oss och jag älskar det.

Anneli Jordahl avskyr att skriva, hon kallar det ”det överjävliga skrivandet”. Karl Ove Knausgård å sin sida har ägnat många år åt att längta till skrivandet utan att riktigt kunna ta sig in. Däri ligger också något gemensamt, att inte kunna ta sig in. Knausgård slåss med föreställningar om vad litteratur måste vara för att få skrivas och Jordahl förbannar, sin ur arbetarklassbakgrundens födda, rädsla som höll emot så att hon debuterade, i hennes tycke, alldeles för sent.

Karl Ove Knausgård är en sådan författare som Anneli Jordahl beskriver i sin bok med såväl avund som avsky, en person kommande ur en akademikerklass där författande var något man vågade tänka. Knausgård visar på svårigheterna också där, men jag känner ändå Jordahls vrede varmare i hjärtat, troligen helt enkelt eftersom jag delar hennes bakgrund, men inte hans.

Jag är förstås synnerligen vänligt inställd till båda författarna för att de framhäver biblioteken som deras fristad och skattkammare där de kunde hitta alla sina intryck och senare uttryck. Som bibliotekarie är det svårt att inte smälta lite inför sådan tillbedjan, särskilt fint framskriven hos Anneli Jordahl.

En sak som jag tycker mycket om är att såväl Oavsiktligt som Orm med två huvuden handlar om läsning i lika stor utsträckning som skrivande, eftersom det hänger så nära ihop och eftersom det är läsningen som ger lindring också när skrivandet är “överjävligt”.

Essäerna är läsvärda var och en för sig, för skrivande och läsande människor, men lagda bredvid varandra talar de med en ny och spännande röst som lyfter båda verken. Jag älskar när sådant händer!

Titel: Orm med två huvuden
Författare: Anneli Jordahl
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2019

Titel: Oavsiktligt. Om att läsa och skriva
Författare: Karl Ove Knausgård
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2019

Bild från Pixabay

Kategorier
Kulturkoll

Året var 1968

helena-top

1968 – året som blivit känt som revolternas år, som protesterna och demonstrationernas år. Vi demonstrerade mot Vietnamkriget, mot David Cup match, mot tonårsmässa (Teenage Fair) och vi ockuperade kårhus. 68-vänstern föddes och var startpunkten för den politiska vänstervåg som sköljde över stora delar av västvärlden. Denna gång var det inte fabriksarbetare som protesterade utan istället människor från den akademiska världen: studenter och författare.

1968 mördades såväl Martin Luther King som Robert Kennedy. Helen Keller, Enid Blyton och John Steinbeck avled. Karl Ove Knausgård, Guy Ritchie och Clara Mannheimer föddes.

1968 var också året då Sovjetunionen invaderade Tjeckoslovakien och Tet-offensiven inleddes i Nordvietnam. Och på tal om Nordvietnam så är det just 1968 som Eddie Adams tar det berömda fotografiet av Saigons polischef Nguyễn Ngọc Loan som avrättar Nguyễn Văn Lém på öppen gata. Ett fotografi som eldade på protesterna mot kriget i Vietnam än mer. Sveriges – då utbildningsminister – Olof Palme deltar i en fackeltåg mot Vietnamkriget i Stockholm sida vid sida med Nordvietnames ambassadör Ngyuen Tho Chan, vilket väckte stor ilska hos amerikanarna.

1968 var också året då Jonny Cash spelade in albumet At Folsom Prison i just Folsom State Prison, Vilgot Sjömans film Jag är nyfiken – blå och Stefan Jarls och Jan Lindqvists Dom kallar oss mods har premiär. Sveriges första pizzeria öppnades i Stockholm och i samma stad bildades kvinnoorganisationen Grupp 8.

Med andra ord så händer det vansinnigt mycket under året, vilket har gjort att själva året har blivit ett begrepp i sig. Vi talar idag om 1968-revolten, studentprotesterna 1968 och 68-vänstern.

Välkommen in i temaveckan: Året var 1968!

Kategorier
Grafik- och seriekoll Kulturkoll Novellkoll Romankoll Sakprosakoll

Anna listar 2017

Två små tomtebloss lyser på min bild som får avsluta årets listfest här inne på Kulturkollo. Man får glädja sig åt, och träna sig på att uppskatta, de små gnistor av ljus som glimtar till i ett annars ganska kompakt mörker. Ljusglimtar har absolut läsandet stått för under året för mig och som alltid så är det litteraturen och litteraturevenemang som dominerar min lista. Som är låååång …

Kategorier
Barnbokskoll Grafik- och seriekoll Novellkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar sommarens läsning 2017

linje-kulturkollo

 

Sommaren är kort hävdar Tomas Ledin, men listan på böcker vi bloggar om på våra respektive bloggar under sommarveckorna är utan tvekan lång. Här samsas tegelstenar med tunnisar, feelgood med feelbad, lättsamt med svårsmält och självklart finns det böcker för alla åldrar. Vissa titlar har flera av oss skrivit om, ibland tycker vi samma, men inte alltid. Klicka er vidare för att läsa mer om varje bok.

Alex av Pierre Lemaitre (Linda)

Allt det du måste av Sylvia Lidén Nordlund (Linda)

Andras döttrar av Amy Gentry (Anna)

Andras döttrar av Amy Gentry (Linda)

Annabelle av Lina Bengtsdotter (Linda)

Annabelle av Lina Bengtsdotter (Lotta)

Avskedsfesten av Anna Fredriksson (Lotta)

Bakom din rygg av Sofie Sarenbrant (Lotta)

Belle av Lesley Pearse (Carolina)

Beppe & Isabel av Björn Augustson (Ulrica)

Berlin på 8 kapitel av Carl-Johan Vallgren (Ulrica)

Coffin Road av Peter May (Anna)

Daisy i kedjor av Sharon Bolton (Fanny)

Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan (Anna)

Den som går på tigerstigar av Helena Thorfinn (Anna)

Den ökända historien av Frankie Landau-Banks av E. Lockhart (Ulrica)

Det finns alltid förlåtelse av Anne B Ragde (Anna)

Det förlorade barnet av Elena Ferrante (Lotta)

Det hänger en ängel ensam i skogen av Samuel Bjørk (Linda)

Drunkna inte i dina känslor av Maggan Hägglund och Doris Dahlin (Helena)

Där vägarna möts av Tommi Kinnunen (Anna)

Dödsmärkt av Peter James (Linda)

Dödssynden av Harper Lee (Fanny)

Ensam kvar av Alexandra Oliva (Fanny)

Ett litet liv av Hanya Yanagihara (Anna)

Ett litet liv av Hanya Yanagihara (Linda)

Ett litet liv av Hanya Yanagihara (Lotta)

Kategorier
Lyrikkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v.21 2017

linje-kulturkollo
Nu börjar sommaren närma sig och vårens lediga dagar gör förhoppningsvis att läslusten smyger sig tillbaka. En del har vi ändå hunnit läsa och skriva om i veckan. Klicka på titlarna för att läsa mer!

Anne på Grönkulla av L.M. Montgomery (Carolina)

A Perpetual Estrangement av Alice B. Ryder (Helena)

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru (Helena)

Helikopterrånet av Jonas Bonnier (Lotta)

Häxan av Camilla Läckberg (Lotta)

Hunden som vågade drömma av Sun-Mi Hwang (Anna)

Legend av Marie Lu (Linda)

Lång väg hem av Eva Dolan (Linda)

Memorys bok av Petina Gappah (Anna)

Om våren av Karl Ove Knausgård (Anna)

Sin ensamma kropp av Elsie Johansson (Linda)

Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter (Linda)

Stad av skuggor av Cassandra Clare (Linda)

Svart stjärna (säsong 2) av Jesper & Joakim Ersgård (Carolina)

Tell Me Three Things av Julie Buxbaum (Carolina)

The Chalk Pit av Elly Griffiths (Linda)

Tills döden för oss samman av Peter James (Linda)

Vitsvit av Athena Farrokhzad (Helena)

Älgbarnet av Meg Rosoff (Linda)

 

 

Kategorier
Novellkoll Romankoll

Kulturkollo recenserar v 51 2016

Dan före dan är det dags att bjuda på veckans recensionsskörd. Listan är fylld av många fina tips inför de kommande helgerna. Vi önskar er alla riktigt skön läsning!

30 nyanser av saknad (#älskanoveller) red. Ewa Åkerlind (Ulrica)

Arton grader minus av Stefan Ahnhem (Ulrica)

Bländad av Petra Holst (Anna)

Bridget Jones baby – Dagboken av Helen Fielding (Ulrica)

Eddie får en hund och Eddie lär sig cykla av Tess Natanaelsson & Sarah Vegna (Viktoria)

It must have been the mistletoe av Judy Astley (Helena)

Juloratoriet av Göran Tunström (Anna)

Kattguden av Ingerun Sjösvärd (Viktoria)

Kemisten av Stephenie Meyer (Carolina)

Kissing Father Christmas av Robin Jones Gunn (Helena)

Om vintern av Karl Ove Knausgård (Anna)

Royal Assassin av Robin Hobb (Carolina)

Kategorier
Romankoll

När det självbiografiska blir fiktion – finns där en gräns för vad man berättar?

anna-top

Minns ni för några år sedan när Knausgårds romaner drog igång en rejäl diskussion kring autofiktion och vilka förpliktelser man egentligen hade som författare mot sina medmänniskor. Har man i fiktionens, i konstens namn, rätt att skriva vad som helst som uppenbarligen är självbiografiskt utan att ta hänsyn till andra?

I veckan som gick återkom den frågan när Geir Gulliksens hustru skrev en krönika på ämnet i norska Aftenposten. Hon känner sig utlämnad i exmakens roman Berättelse om ett äktenskap och utan möjlighet att själv påverka vilken bild som maken ger av henne och deras samliv, tankarna går förstås också till Martina Haags senaste roman Det är något som inte stämmer där läsaren så tydligt enbart får en parts berättelse. Inte blir det enklare att hantera kan tänkas när de båda inblandande parterna är kändisar. Vilken omväg till dagens ämne, det var ju två fantastiska självbiografiska romaner med kändisar som författare som dessutom handlar om hur det är att växa upp i en kändisfamilj som jag egentligen ville skriva om: De oroliga och Glöm mig.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Böcker jag inte förstår och författare jag inte gillar

Linda
Vi sticker medvetet ut hakan den här veckan och borstar bort vår bokbloggargullighet. Vi sågar och dissar som aldrig förr och idag har det blivit min tur. Jag tänkte skriva om de där böckerna alla verkar älska. De som alla bloggare hyllar och som syns i var och varannan tidning och debatteras i Babel. Vad är det egentligen för fel när de här böckerna faller platt? Är det mig det är fel på? Är jag trött? Eller är jag (hemska tanke) helt enkelt för korkad? Kanske är det så att boken egentligen ett fall av kejsarens nya kläder, eller så är det bara fel tillfälle att läsa just den här boken.

Kategorier
Kulturkoll

Att skriva – en spaning

Linda
Jag är fascinerad över skrivandets konst och vad författare säger om att skriva. Det kanske verkar märkligt, då det är böckerna och inte den skrivande författaren som egentligen borde vara det viktiga. Den här veckan fokuserar vi på skrivandets konst och kommer att bjuda på olika röster som berättar om just det.

Inför veckan har jag spanat efter korta tankar om just skrivande. Jan Guillou hävdar till exempel att inspiration är för amatörer och att det istället handlar om att tvinga sig själv att skriva. Han har samma schema varje dag, skriver alltid 10 sidor och alltid på skrivmaskin. Enligt en artikel i Språktidningen blev det dock bara 5 sidor dagligen då han skrev om Arn. Detta på grund av det komplicerade språket. Lite intressant är det också att skrivandet följer jaktsäsongen. Böcker står i fokus från januari till slutet av maj, sedan tar jakten mer och mer tid.

På frågan om skillnaden mellan att skriva romaner eller sakprosa säger han så här:

“Romanen är ett utmärkt instrument när man bara kan gissa sig till hur något låg till. När fakta finns tillgängliga har fiktionen ingen funktion. Till min förvåning blev det alltså ingen roman, utan en reportagebok.”

Reportageboken han hänvisar till är Häxornas försvarare från 2003.