Redan 1957 lanserade journalisten och deckarförfattaren Hans-Krister Rönblom idén om det borde finnas en svensk deckarakademi, som en ”något mera lättsam och mindre prestigeladdad motsvarighet till Svenska Akademien.” Det dröjde dock till 1971 innan denna tanke blev verklighet. Svenska Deckarakademin grundades den 16 april och man beslöt att ”Akademin efter förmåga skulle verka för kriminalgenrens bästa bl a genom att ge ut antologier med såväl fakta som fiktion och att den vid behov skulle uppmärksamma kriminallitterära förtjänster genom att dela ut ett antal priser.”
Varje år prisar Svenska Deckarakademin den bästa svenska och den bästa utländska kriminalroman i svensk översättning. På söndag offentliggörs det vilka som får årets gyllene kofotar (priset kallas också så). Jag följer vanligtvis inte litteraturpriser med någon större intresse, men detta är ett av dem som jag ändå följer med ett visst – om än blygsamt – intresse. Kanske just för att Deckarakademin är ”något mera lättsam och mindre prestigeladdad motsvarighet” än den numera – i mina ögon – tvivelaktiga Svenska akademin.
Den fem nominerade svenska kriminalromanerna är:
Alsterdal, Tove: Blindtunnel (Lind & Co)
Carlsson, Christoffer: Järtecken (Albert Bonniers Förlag)
Eriksson, Kjell: Den skrattande hazaren (Ordfront)
Grebe, Camilla: Skuggjägaren (Wahlström & Widstrand)
Sund, Erik Axl: Dockliv (Ordfront)
De fem nominerade översatta kriminalromanerna är:
Harper, Jane: En förlorad man (”The Lost Man”, översättning Klara Lindell, Forum)
Lelchuk, S.A.: Rädda mig från farliga män (”Save Me from Dangerous Men”, översättning Anders Tengner, Bokfabriken)
Scott, Manda: Förrädare (”A Treachery of Spies”, översättning: Kjell Waltman, Modernista)
Spain, Jo: Förlåt oss våra synder (”With Our Blessing”, översättning Hanna Williamsson, Modernista)
Vaughan, Sarah: Efter skandalen (”Anatomy of a Scandal”, översättning Molle Kanmert Sjölander, Albert Bonniers Förlag)
Nu till det något genanta i det här inlägget. Jag har bara läst en (1) av de tio nominerade. Med det sagt så är den boken däremot väldigt, väldigt bra. När Årets bok skulle tillkännages på Bokmässan höll jag en extra tumme för Järtecken av Christoffer Carlsson. Besvikelsen när den inte ens kom i topp tre! Dags för revansch nu månne? Här kan du läsa mina tankar om boken.
Avslutningsvis tänkte jag att jag skulle söka input hos mina fellow kulturkollare, då jag – som sagt – inte läst fler än en (1) av de nominerade. Det blev inte riktigt det gensvar jag förväntat mig. Hela kollot har läst tämligen få av de nominerade (med undantag för Anna). Följ nedan länkar om du vill läsa mer:
Linda har läst Järtecken , En förlorad man och Blindtunnel
Anna har läst också läst Järtecken, Blindtunnel, En förlorad man, Den skrattande hazaren och Skuggjägaren
