För drygt sex år sedan började jag och Helena fundera över om det inte hade varit roligt att blogga ihop med andra. Även i samtal med Anna och Lyran hade tankarna kring något gemensamt dykt upp. Jag hade tidigare prövat att blogga med andra under former som inte alls var lika trivsamma, men att göra något med personer jag tyckte om kändes mycket mer lockande. När vi blivit sju började bloggen Kulturkollo ta form. I början körde vi på lite som vi ville och drog åt minst sju olika håll, men snart hittade vi en form som var mer styrd och att som individ ge upp sig själv lite och bli en del av ett kollektiv var utmanande och roligt. De senaste åren har vi varit åtta medlemmar som inte bara skrivit ihop, utan också umgåtts en del och delat livets upp- och nedgångar. Ett bloggkollektiv som tagit hand om varandra.
Mest spännande har de stora evenemangen varit. Under flera år var vi ansvariga för ett rum för bokbloggare på Bokmässan i klassiska rum R3. Intensivt, men också väldigt roligt. Ett exempel på en gigantisk sak, som jag inte alls förstod storheten i då, var det fantasymingel som vi (men mest Carolina) arrangerade 2015. Intervjuer med bland andra Jennifer Niven och Ida Jessen har varit fantastiska och riktigt nervösa och genomföra. Jag är så stolt över att jag vågat göra saker jag aldrig trodde jag skulle våga. Det blir lättare tillsammans att tänja på gränserna för vad som är möjligt. Här har våra fina kontakter med flera bokförlag varit en förutsättning. Tack till er!
Det är med sorg i hjärtat jag säger hej då till bloggen Kulturkollo, men Kulturkollo är så mycket mer än en blogg, det är också en gemenskap som gett mig och lärt mig massor. Aldrig hade jag väl kommit på tanken att ha temaveckor på min egen blogg om fantasy eller Berlin eller för del delen hår (hur tänkte vi?). Det låg mycket planering bakom lanseringen av Kulturkollo för exakt sex år sedan och planering har det självklart krävts under tiden för att få ihop olika viljor till någon slags helhet. Helheten som blivit så mycket mer än delarna och de där sju andra delarna har kommit att bli några av mina bästa vänner. Många gånger har vi funderat över hur vi tänkte när vi planerade, men utmaningen i att skapa inlägg kring de mest omöjliga teman har alltid varit mer roligt än något annat. Det där planeringsdokumentet som varit vår ryggrad kommer nu att sluta uppdateras.
Jag minns med glädje allt jag fått uppleva som en del av Kulturkollo ska villigt erkänna att jag är lite ledsen idag, men jag ser det inte som ett slut. Vännerna finns kvar och jag hoppas på bloggsamarbeten även i framtiden om än inte på just den här plattformen. Och ni läsare hoppas jag också vill följa med oss till våra gamla bloggar på nya äventyr. Inte för att Kulturkollo på något sätt fått mig att tänka på världskrig, men jag hoppas ändå att det här inte är början på slutet, utan slutet på början.
Time it was, and what a time it was …
Här finns ett soundtrack till vårt slut.
Nu ska jag läsa ut Nästa! av Nina Lykke och hänga på vår sista Kulturkollo läser.
Vi ses och hörs!
Kramar från
Linda
