Kategorier
Kulturkoll

Mitt 2010-tal

linje-ulrica

Jag har dragit mig lite för att tänka tillbaka på det här årtiondet och det beror på att några av de här åren har varit de absolut värsta man kan tänka sig och det är inte gärna något jag tänker tillbaka på. Självklart har det inte varit enbart mörker utan det har hänt många bra saker också. På det privata planet är det självklart att jag fick mitt andra barn 2011 – det är ju något som är svårt att toppa. Men till höjdpunkterna räknar jag också att fylla 40 (2014) och fira det med en boktokig tårta och en resa till NY, att fira 10-årig bröllopsdag med min man (2017) och ett nytt roligt jobb 2018.

Men nu var det kanske inte mitt privatliv som skulle vara i fokus utan mer kultur- och litteraturrelaterade händelser.

2010-talets kulturupplevelser
Jag är tyvärr inte så bra på att komma iväg på saker (pga livet), men klickar “intresserad” på väldigt många event, föreläsningar, utställningar och liknande med ambitionen att ta mig dig.

Scenkonst är något jag gillar väldigt mycket och jag skulle vilja se mer klassisk teater, men det blir tyvärr alltför sällan. Men här är några bra saker som jag faktiskt kom iväg på:

2014: David Letterman Show i NY – ganska cool att sitta i publiken på ett TV-program som man sett många, många gånger
2017: Timbuktus show En droppe midnatt på Slagthuset i Malmö – en föreställning som verkligen berörde
2019: Ola Salos krogshow It takes a fool to remain sane – vilken entertainer!

Konstutställningar kan vara lättare att få till och här är några favoriter:
2011: Yoko Ono – Wish Trees for Wanås  på Wanås slott
2016: Yayoi Kusama – I oändligheten på Moderna museet
2018: Kirsty Mitchell – Wonderland på Fotografiska

2010-talets bästa böcker
Varje år sedan 2012 har jag listat de 5-10 bästa böckerna jag läst under året och också utsett “årets bästa bok” även om det är toksvårt. Om man ska döma av det så ser listan över mina bästa böcker på 2010-talet ut så här:

2012: Fallvatten av Mikael Niemi
2013: Tillbaka till henne av Sara Lövestam
2014: Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson
2015: Bära barnet hem av Cilla Naumann
2016: Simma med de drunknade av Lars Mytting
2017: Ett litet liv av Hanya Yanagihara
2018: Jag är, jag är, jag är – ett hjärtslag från döden av Maggie O’Farrell
2019: jag inte utsett årets bästa bok än, men jag tror att Allt jag fått lära mig av Tara Westover eller Nora eller Brinn Oslo, brinn av Johanna Frid ligger bra till.

2010-talets blogghöjdpunkter
Kanske inte bloggen, men tack vare bloggen har 2010-talet har verkligen varit fullt av härliga händelser och möjligheter kopplat till bloggen med bokbloggar-communityn, Bokmässan och Bokresor, men här är några av de stora höjdpunkterna:

2013: ambassadör för Bokmässan
2015: ambassadör för Augustpriset
2016: inbjuden att bli en del av Kulturkollo

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Femton oförglömliga mörkerfavoriter från 2010-talet

helena-top

Vad vore jag för eländesläsare om jag inte tog tillfället i akt att lista 2010-talets litterära mörker. Det finns böcker som stannar kvar och gnager och skaver. Böcker som du kanske inte minns vad de handlade om men känslan av dem stannar kvar. Böcker som som sänker dig i mörker, men som också skänker dig en livboj av ljus. Här följer en lista på femton oförglömliga mörkerfavoriter från 2010-talet:

Utrensningen av Sofi Oksanen (2010)
Utrensningen handlar om den gamla kvinnan Aliide och den unga Zara, vars öden flätas samman i en gripande historia. Den är fylld av skuld, skam, hemligheter och skriven på ett vackert språk där du kan ana både återhållsam raseri och livsglädje. Oksanen har en sällsam förmåga att nagla fast läsaren som gör att du har svårt att släppa boken förrän sista sidan är inhalerad. Hon räds inga ämnen och skapar gärna diskussion med sina böcker. 

Skuggland av Jonas Brun (2012)
Skuggland får du följa Eriks upplevelser och tankar kring ett mysterium som fyllde hans barndom i början av 1990-talet. En barndom av lego, Shadowland, Michael Jackson och ytlig familjelycka och som plötsligt tog slut när hans bästa kompis och klasskompis spårlöst försvann. De steg in i en röd bil för att aldrig komma tillbaka. Många år senare hittas kvarlevorna av en människa i villakvarteret där han växte upp och Erik försöker samla ihop bitarna av tiden som gick förlorad.

Mörka platser av Gillian Flynn  (2012)
Flynn skriver med både nerv och känsla – en språkbehandling ovanlig för genren. I Mörka plaster får du möta Libby Day, som endast sju år gammal överlevde det bestialiska mord på sin mor och sina systrar som senare kom att kallas ”Satansoffret i Kinnakee”. När boken tar sin början är Libby 32 år och är precis så som man kan tänka sig att någon blir som överlevt en dylik händelse: bitter, full av sarkasm och vältrar sig i depressiv passivitet.

Torka aldrig tårar utan handskar – Kärleken av Jonas Gardell (2012)
Det vore väl högst besynnerligt om inte Gardell nämndes på denna lista. I den inledande delen i trilogin Torka aldrig tårar utan handskar är tonen ”gardellisk”. Mellan raderna hör jag dock hans ilska, bitterhet och sorg mot hur homosexuella har behandlats i Sverige. Kärleken handlar om att växa, våga vara, kärlek, sjukdom, smärta, glädje, sorg, gemenskap och utanförskap. Du får följa Rasmus flykt från Lilla Koppom och Benjamins från sin skuldbeläggande religiösa fostran. Du får följa deras resa bort från någonting och till varandra.

Glasslottet av Jeanette Walls (2013)
Jeannette Walls och hennes tre syskon växer upp under 60- och 70-talen med ett par bohemiska och minst sagt excentriska föräldrar. Under Jeanettes tidiga barndom lever de som nomader och flyttar runt bland ökenstäder och upp i bergen. Den här historian har allt. Den är full av värme och det är med kärlek författaren målar upp bilden av föräldrarna. Samtidigt som hon inte skyr något och kan vara väldigt rak och ärlig för att inte säga obarmhärtighet i sin framställning. Det är såväl en förfärlig historia och emellanåt alldeles underbar.

En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru (2013)
Anyuru berättar med tydlig närvaro historien om P (hans far) vars drömmar om att få flyga krossas under militärkuppen då Idi Amin tog makten i sjuttiotalets Uganda. Anyuru bemästrar språket in i minsta detalj och lägger fram scener som gör mig andlös. Med språkets finess får han mig att häpna och förfasas och samtidigt totalt hänföras.

Förr eller senare exploderar jag av John Green (2013)
Historien om Hazel och Augustus som träffas under kyrkans stödgrupp för unga med cancer. Trots att döden är så närvarande i boken så är detta en bok om kärlek och om livet och om allt det där mitt emellan. Det är en fantastisk, obeskrivligt fantastisk kärlekshistoria som John Green berättar i sin Förr eller senare exploderar jag. Jag blir så där bubbligt glad och samtidigt så oerhört ledsen. För nog är döden alltid där. Och påminner. Och skaver. Och tar gäckande utan förskoning.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson (2014)
Vi får följa Malika, en romsk kvinna, som antar namnet och identiteten av en judinna för att överleva i Ravensbrück där romer stod allra längst ner i rangordningen bland fångarna. Vi får också möta Miriam som under sin 85-årsdag säger de förbjudna orden till sin förvirrade familj: ”Jag heter inte Miriam”. Hur blev Malika Miriam? Hur överlevde hon Ravensbrück? En bok som stannar kvar och vägrar släppa taget.

En bön för de stulna av Jennifer Clement (2015)
Jennifer Clement är en amerikansk-mexikansk journalist och författare som under tio års tid har intervjuat mexikanska kvinnor; stulna kvinnor, gömda kvinnor, fruar till kartellmedlemmar och fångar i kvinnofängelser. Sen skrev hon En bön för de stulna. Boken är skönlitterär men berättar om en en verklighet som många mexikanska kvinnor tvingas möta. Horribel och oförglömlig!

Skymningsporten av Jeanette Winterson (2015)
Två kvinnor sitter år 1612 fängslade, anklagade för häxeri och beskyllningarna fortsätter att dugga tätt i Lancashire. Vilka har hjälpt dessa häxor? Finns det fler som ägnar sig åt häxeri? Winterson skildrar en mörk tid, ett angiverisamhälle och där de fängslade behandlas skrämmande omänskligt och kroppsstraff och tortyr ses som något högst naturligt. Den berättar också om kvinnans och barnets utsatthet och jag har lite svårt att skaka av mig allt det mörka när jag läst klart.

Vi kom över havet av Julie Otsuka (2015)
I denna kortroman får vi möta de japanska kvinnorna som under mellankrigstiden valde att lämna sitt hemland för att bosätta sig i Kalifornien. Du får följa den mer än mödosamma båtresan, de första mötena med makarna, arbetet, rasismen, kulturkrockarna, barnen som tog avstånd från sin bakgrund och den växande misstro som fanns bland amerikanerna när vi närmar oss andra världskriget då de till slut anklagades för förräderi och tvångsdeporterades till särskilda läger i USA.

Vi ses i mörkret av David Wiberg (2016)
Boken handlar om hur ens hela person kan slukas av en annan människa, hur man kan ge upp sin värld för att finnas i en annans. Den handlar också om ångest, om att inte räcka till, inte hitta in och om en vuxenvärld som tippar på tå när de borde klampa in. Vi ses i mörkret handlar också om kompisrelationer och hur dessa ständigt balanserar på en tunn tråd mellan det starkaste som finns och bakåtvända ryggar. Detta är en riktig ”Fanny-bok” som bokvänner i min närhet sannolikt skulle karaktärisera den som – det är elände, ett mörker som jag känner och igenkänner.

Kåda av Ane Riel (2017)
Kåda anges vara en spänningsroman, men den är så mycket mer. Det är en långsamt uppbyggd spänning där du som utomstående läsare kan se tragedin komma, men kan inget göra. Den handlar om utanförskap och en – på sätt och vis – en fiktiv social studie i en familj på fall. Den handlar om hur det lilla barnet anpassar sig och hur hon betraktar sin omgivning, sin familj och sitt liv utifrån ett barns naiva ögon. Ane Riel skriver oerhört vackert om utanförskapets gränsland och du kan inget annat än älska historien och hur den är berättad.

Testamente av Nina Wähä (2019)
I Testamente sveps du med i en fantastisk familjekrönika där den allvetande berättaren är högst närvarande och visar, pekar och kan på ett ganska påträngande sätt berätta för dig om vad komma skall och nästan vad du ska tycka och känna kring det du läser. Du tror du vet vad som väntar, men icke – romanen är långt mer än en mordhistoria. Ja, det sker ett mord, men boken innehåller så mycket och många liv att det liksom kommer lite i skymundan

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff (2019)
För en mörkervurmare, tillika språknörd, är läsningen av Karin Smirnoffs Jag for ner till bror en fröjd, ett tyst jubel, ja i gränslandet till eufori. Jag for ner till bror är en mörk historia, en våldsam historia, men också en historia som är fylld av passion, kärlek och värme. Det kan vara så – jag har ännu inte tänkt klart här – det kan vara så att uppföljaren Jag for upp med mor kan vara än vassare.

Kategorier
Kulturkoll

Dagens namn: Mirjam

Lotta

När dagens namnsdagsbarn är Mirjam går det inte att skriva om något annat än Majgull Axelssons fantastiska roman Jag heter inte Miriam.

Om det nu mot förmodan finns någon som har den oläst så är ni lyckligt lottade. Läs den i sommar, ge bort till den grannar, svärmor, eller kusiner. Det är en bok som passar precis alla – och också en bok som bör läsas av alla.

 

 

Kategorier
Grafik- och seriekoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v 19 2019

Våren kom av sig så att säga här på västkusten och majvädret blev marsväder. Eller kanske till och med oktoberväder – för kanske är det så att hösten är mången storläsares favoritårstid, så mars/oktoberväder kanske inte är så fel ändå. Jaja, nog pratat om vädret – här nedan kan du klicka dig vidare till de recensioner som skrivits under veckan.

Alltid fucka upp av Moa Romanova (Helena)

Anteckningar från en orolig planet av Matt Haig (Linda)

Blood of Tyrants (Temeraire 8) av Naomi Novik (Carolina)

En underbar död av Emma Ångström (Anna)

Folk med ångest av Fredrik Backman (Anna)

Förrädaren av Gabriella Ullberg Westin (Lotta)

Går genom vatten, går genom eld av Christian Unge (Lotta)

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson (Linda)

Jag ljuger ibland av Alice Feeney (Lotta)

Jag är en tjuv av Jonas Karlsson (Carolina)

På natten är allt sant av Lina Stoltz

Svarta näckrosor av Michel Bussi (Lotta)

Vår älskade av Kamila Shamsie (Linda)

 

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Sakprosakoll

27 januari – minnesdagen för förintelsens offer

Idag på minnesdagen för förintelsens offer vill vi lyfta fram några av våra favoritböcker som handlar om just dem. Under veckan har vi ägnat oss åt kulturella skildringar som beskriver tiden efter ett krig och de få förintelseöverlevare som finns kvar gör verkligen en stor insats för att vårt minne av krigets fasor inte ska försvinna när kriget i sig är över.

Just idag för fyra år sedan vann den bok som jag vill dela med mig av Bokbloggarnas litteraturpris. Boken var en oerhört stark läsupplevelse för mig. Superlativen bubblade i mitt inre men jag fick aldrig ur mig någon text om boken. Hur skulle jag kunna göra den upplevelsen rättvisa? Boken jag här och nu vill lyfta fram är Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson.

 

 

Jag väljer Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting. Den som söker hjärtekrossande intensivt ordsatta och vältecknade berättelser om barn före, under och efter krig och förintelse hittar allt i den här Augustnominerade pärlan från 2018. Enda abret är att man aldrig mer blir sig lik efter att ha upplevt den. Som sig bör …

 

 

Jag vill lyfta fram 1947 av Elisabeth Åsbrink, som inte handlar om förintelsen i sig, men med all önskvärd tydlighet visar att slutet på ett krig egentligen är början på andra konflikter. Åsbrink låter oss följa nazister från andra världskriget som fortsätter sin politiska kamp, judar som väntar på att få bosätta sig i Israel, hur muslimska brödraskapet utvecklas och mycket mer. En riktigt välskriven och spännande bok, som på många sätt är en väldigt sorglig beskrivning av hur världens konflikter är ständiga.

 

 

Jag vill lyfta en bok som kommit lite i skymundan. På skolan där jag jobbar läser barnen Anne Franks dagbok, helt självmant, år efter år efter år. Jag kan förstå att man tycker att det är extra spännande att läsa om en flicka som var precis som flickor är mest, någon i ens egen ålder. Därför tänkte jag på boken “Historien om Leon -Schindlers yngste arbetare” av Leon Leyson. Han skriver där om sitt eget liv som barn i Schindlers fabrik och hur han och hans familj lyckades överleva kriget.

 


Min mors tystnad av Lizzie Doron är en roman där hon utforskar sin barndom. Hon försöker förstå hur traumat med hela familjer, släkter, som utplånats i Shoah gjorde att de som överlevt bar på en ständig skuld. Så länge man lever kan man alltid få hoppas på att få dö är moderns mantra genom boken när vardagen rullar på och skildras så fint, ofta med galghumorn som vapen. Lågmält om livet som överlevare och hur skulden fortplantar sig genom generationerna.

 

Jag har genom åren läst många böcker om både förintelsen och dess offer, och många av dem har gett mig inre bilder som aldrig försvinner. Av alla dem vill jag lyfta nobelpristagaren Imre Kertész och Mannen utan öde – därför att den ger överlevarens perspektiv på koncentrationslägrens vardag på ett så oerhört grått och hopplöst sätt. Det känns som att det är så det måste läsas om, och att de inre bilderna måste vara grå och hopplösa.

 

 


Jag vill tipsa om om en alldeles nyutkommen barnbok skriven av Hédi Fried som själv överlevt förintelsen. Bilderboken Historien om Bodri berättar om kriget, Hitler och koncentrationsläger ut ett barns perspektiv. Det är flickan Hédi som inte förstår varför hennes bästa vän Marika inte får leka med henne längre eller varför de måste flytta från sin lägenhet och tränga ihop sig med andra människor i en särskild del av staden. Det är ett barn som inser att det finns något att blir rädd när hon ser att hennes föräldrar är rädda. Det är också en berättelse om den stora saknade av en älskade hund. Bodri springer efter tåget så länge han orkar när familjen förs bort i godsvagnar, men han finns kvar i Hédis tankar hela tiden. Författaren lyckas med att inte göra det alltför skrämmande, men undviker inte heller det svåra. Det är rakt och ärligt berättat, med sorg självklart, men också med mycket värme.

 

Jag vill tipsa om en bok som jag tycker att alla borde läsa: Jag är den sista juden, Chil Rajchmans vittnesmål från förintelselägret Treblinka. Mellan 700 000 och 1 200 000 människor dödades i Treblinka, bara 57 personer överlevde. Chil Rajchman var en av dem. Att det är en hemsk berättelse förstår nog alla, men det är stundtals ohyggligt och nästan omöjligt att läsa vidare. Det är naket, det är vidrigt, det är rått och det gör ont att läsa. Men, samtidigt är det en viktig bok som förtjänar att bli läst. En tunn och liten bok på blott 137 sidor, men tyngre än det mesta annat.

 

 

Kategorier
Aktuellt Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll

Viktoria listar 2018

Ja, kulturmässigt var ju det här lite av ett bottenår för min del, men det har hänt rätt mycket ändå. Det är otroligt svårt att lista ett år så här på slutet (eller början på nästa) då minnet sviker en när man väl sitter här. Precis som Linda skriver så är ju lite av poängen dock att läsa andras listor och tänka “ja, men DEN hade jag glömt bort”.

Årests upplevelse: Alltså, det finns bara en sak att sätta här i år då min MIni-Pixi kom till världen i maj. Vissa saker är liksom omöjliga att glömma. Förlossnigar hamnar rätt högt på den listan.

Årets föreställning: Blir faktiskt en barnteater, det har blivit riktigt mycket sådan i år. Pija Lindenbaums “Pudlar och pommes” dramatiserades av Teater 23 i Malmö och visade sig vara en upplevelse för hela familjen!

Årets mest oväntade: Att min läslust skulle försvinna helt. Min läslista inför min föräldraledighet var hur lång som helst, men någonstans där när jag kämpat för att få till lästid de första månaderna så insåg jag att jag inte hade så mycket läsork kvar ändå. Saknar min läslust mer än jag saknar att läsa när jag har lusten, om ni förstår vad jag menar,

Årets klassiker: Borde kanske kvala in under Årets skandal men jag har inte läst några klassiker alls i år! Om man inte räknar Astrid Lindgren. Gör man det så åker Saltkråkan genast upp på första platsen. Hade nästan glömt hur sonen och jag tog oss igenom hela, trots att han tyckte den var lite svår emellanåt men vi älskade den något rent otroligt.

Årets roligaste:  Comedy Queen av Jenny Jägerfeld. Den bästa humorn är den som är marinerad i svärta.

Årets starkaste: Bland barn- och ungdomsböckerna måste det bli älskade Lisa Bjärbos “Inuti huvudet är jag kul”. Väldigt mycket igenkänning dessutom. Annars säger jag Majgull Axelssons “Ditt liv och mitt” som gjort ett oförglömligt intryck på mig. Kanske för att jag faktiskt bott flera år där, där sinnessjukhuset i Lund låg.

Årets historiska: Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde sitter faktiskt kvar i huvudet, trots att jag tänkte att den påminde om så mycket annat när jag just hade läst den. Majgull Axelssons “Ditt liv och mitt” åker också in här, trots att det väl inte är en historisk roman i klassisk bemärkelse.

Årets film: Knappt sett på film alls i år, så tror inte att jag KAN lista någon.

Årets TV-serie: Alltså, den som haft stört inverkan på mit liv är ju “Sommarlovsmorgon” då barnen rusade upp varje morgon hela sommaren för att titta och vi tillbringade stora delar av nästan varje dag hela sommaren med att prata somm Sommarlov, om Sommarskuggan, om Skuggslem, Om Alex och Carro, om Malin och Angelica Prick, om att åka och vara publik, om Somarlov kommer att komma tillbaka, hur långt det är till nästa sommarlov, om man kan se alla programmen en gång till? Osv, osv… 2018 var året då barnen verkligen upptäckte barnkanalen, tydligen.

Årests diktsamling: Sus av Agnes Gerner. Den här kvalade nästan in på “Årets starkaste” och “Årets skräckis” också.

Årets låt: Alltså, när Spotify listade mina mest lyssnade under året så insåg jag hur fruktansvärt arg jag var på allt och alla hela första halvan av 2018. MEN, min mest lyssnade låt visade sig vara “Fake it Til You make it” med Klara & Jag. Vet inte vad det säger om mig, men så var det tydligen i alla fall..

Årets album: Åh, men det är ju High As Hope med Florence + The Machine! Efter ilska kommer hopp, eller något. Blev så himla glad över att kunna andas ut och älska det här albumet också.

Årets katastrof: Eh, Svenska akademien? Kommentarer överflödiga.

Årets grafiska: Wage slaves: En memoar av en prekär migrantarbetare av Daria Bogdanska

Årets återseende: Plum Sykes med Partygirls die in pearls. Alltså, insåg itne hur mycket jag saknat denna chick-litmästare! Och jag menar Oxford, 80-tal, mord och debutanter! Fanns inte en chans att jag inte skulle älska det här.

Årets lyckopiller: Att Charlaine Harris kom med ännu en Aurora Teagarden-roman. Kärlek till henne och skriv FLER!

Årets läskigaste: Hor(r)ace. Utan tvekan. Var har han legat begravd i 300 år innan han plötsligt dök upp tillsammans med sina gamla unkna värderingar.

Årets konstigaste: Att jag skulle läsa så mycket poesi. Även om jag hade det som nyårslösfte till mig själv förra året så hade jag nog inte trott att jag skulle hålla det…

Kategorier
Barnbokskoll Grafik- och seriekoll Romankoll Sakprosakoll

Kulturkollo recenserar v. 16 2018

linje-kulturkollo

Den här veckan pratar vi om syskon på Kulturkollo, och syskon är förstås något som hittas i många böcker. Men står de i fokus? Och är det något som kulturkollarna har läst mer av under veckan? Eller har vi i vanlig ordning vandrat iväg åt många olika håll i vårt läsande? Här är det vi har läst och recenserat på våra egna bloggar under veckan som gått:

Bokhunden Edgar och katten Lollo av Ingrid Jönsson (Ulrica)

Ditt liv och mitt av Majgull Axelsson (Ulrica)

Drottningen i kassan av Erika Peterson (Helena)

En ny tid av Ida Jessen (Ulrica)

Flisan och orättvisan av Linda Palm (Ulrica)

Floden om natten av Erica Ferencik (Helena)

Gröna fingrar sökes av Annika Estassy Lovén (Ulrica)

Gården vid Fårö strand av Ronnie G. Lundin (Ulrica)

Larmrapporten av Emma Frans (Helena)

Min vän Dahmer av Derf Backderf (Helena)

Populärmusik från Vittula av Mikael Niemi (Carolina)

Seraphina av Rachel Hartman (Carolina)

 

Kategorier
Grafik- och seriekoll Romankoll

Den goda läsblandningen

helena-top
Läsning är naturligtvis i grunden alltid bra, men vill man maxa den, få ut det gottaste och allra bästa, då bör man förstås slalomläsa massor samtidigt. Inte minst är detta bra för att man då slipper det där problemet att den påbörjade boken inte riktigt passar sinnesstämningen. Det finns alltid något som lockar.

I just det här fallet är jag sannerligen en sån som lever som jag lär, så här ser mina på gång-böcker ut:

Just nu pågående…
…klassiker – Mrs Dalloway av Virgina Woolf (när jag orkar med det luftiga, svävande och geniala)
…spänning – Den grymmaste månaden av Louise Penny (Den tredje boken om Gamasche och Three Pines, som ljudbok, men var är Tomas Bolme!?!)
…fluff – Bokhandeln på Riverside drive av Frida Skybäck (himla bra fluff!)
…serie – Min vän Dahmer av Derf Backderf (inte fluff, väldigt långt ifrån faktiskt)
…svulstig historisk romance – The Duchess war av Courtney Milan (här harvar jag på ska erkännas, jag vill bara bli klar med den så att jag kan läsa nästa del som måste vara bättre)
…realistisk, svenskt och lite historiskt – Ditt liv och mitt av Majgull Axelsson (nästa bok som Kulturkollo läser kommer cirkla)

Ja, jag kan hålla med om att det möjligen är några lite för många. Men jag lider aldrig brist på läsning i alla fall…

 

Bilden (som inte föreställer mina läshögar även om man lätt kan tro det) kommer från Pixabay.

Kategorier
Romankoll

Ett gäng gula, soliga, varma böcker

Linda
När ni läser detta sitter jag förhoppningsvis i solen i Spanien. Helt klart är jag i alla fall i eller på väg till Spanien (beroende på hur snabbt ni klickat in här) och förhoppningsvis är det sol på Costa del sol. Jag längtar efter solen. Jag behöver solen. Vi har en gul vecka och solen blir mitt gula.

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie är en modern klassiker. För mig var läsningen en enda stor aha-upplevelse och jag lärde mig massor om ett land och ett folk som jag tidigare visste väldigt lite om. Längtan är just nu stor efter en ny bok av denna fantastiska författare.

Jane Harpers debut Hetta utspelar sig i Australiens inland, där solen och hettan inte är lika uppskattad som den är av en svensk turist i slutet av en väldigt lång vinter.

Även i Peter Robinsons klassiska deckare En ovanligt torr sommar är värmen som en egen karaktär. Det är också torkan som gör att ett gammalt fall tas upp igen, då en by som lagts under vatten kommer upp till ytan.

Just nu läser mina elever i trean böcker från olika delar av världen och en har plöjt Khaled Hosseinis böcker. Jag hade nästan glömt av Tusen strålande solar, men blev påmind om hur mycket jag tyckte om den. Konstigt nog har jag ännu inte läst Hossinis senaste bok Och bergen svarade, men det borde jag verkligen göra.

Sedan måste jag ta tillfället i akt att tipsa om två väldigt bra gula böcker, som inte alls har med sol och värme att göra.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson, som är en av de bästa skildringarna från andra världskriget jag läst. Kanske för att den så tydligt kopplas till vår nutid. Miriams öde drabbade mig hårt.

Idag är allt av Nicola Yoon är en riktigt bra ungdomsbok som jag just läst. Den utspelar sig under en dag, den dag som är huvudpersonens sista i USA. Hon och hennes familj är illegala invandrare och ska utvisas till Jamaica.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Kulturkollo läser: Ditt liv och mitt

linje-kulturkollo
När vi väljer bok att diskutera på Kulturkollo läser är det ofta med ett tema i åtanke. Boken presenteras några veckor innan för att alla ska hinna läsa den, men det är först när samtalet börjar som kopplingen till det aktuella temat blir tydlig. Nästa bok är vald utifrån denna princip, men den hade också passat mycket bra att läsa på denna veckas tema “Fångad, fängslad och fjättrad”.

Majgull Axelssons bok Ditt liv och mitt handlar om en kvinna som försöker ta reda på vad som hände hennes bror som på 60-talet spärrades in på Vipeholm i Lund – en anstalt för “sinnesslöa” – efter att deras mor hade dött. Majgull Axelsson är en författare som inte räds svåra ämnen och hennes romaner berör ofta på djupet. Ditt liv och mitt har precis kommit i en snygg pocketutgåva. För den som vill lyssna så finns boken inspelad som radioföljetång på SR där kan man lyssna helt utan kostnad.

Samtalet om boken börjar måndagen den 16 april i FB-gruppen Kulturkollo läser.
Hoppas att många har lust på att hänga på och diskutera med oss. Vill man vara med så är det bara att klicka på länken och ansöka till gruppen. Väl mött!