Kategorier
Barnbokskoll Grafik- och seriekoll Novellkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 1 2020

 

2020-års första fredag och således årets första recensionsinlägg från oss och därmed också årets första recenserade böcker. Med hopp om ett fantastiskt läsår kan ni klicka er vidare på nedan länkar för att få lite lästips.

Blå, blå höstvågor av Christoffer Holst (Lotta)

Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem av Mats Strandberg (Ulrica)

Den japanske älskaren av Isabel Allende (Anna)

Den riktiga jultomten av Vilhelm Moberg (Ulrica)

Den som lever stilla av Leonora Christina Skov (Helena)

Det andra inte ser av Christoffer Holst (Carolina)

En halv värld bort av Mike Gayle (Linda)

Ert blod på mina broddar av Elin Lucassi (Linda)

Gun Love av Jennifer Clement (Fanny)

Hemligheternas bok av Maria Nygren (Carolina)

Klubben av Matilda Gustavsson (Linda)

Luftburen av Susanne Bolla (Anna)

Mannen som läste högt på 06.27-tåget av Jean-Paul Diderlaurent (Anna)

Minns oss som nu av Anna Lönnqvist (Lotta)

Män i min situation av Per Petterson (Linda)

Nelson Tigertass av Lena Frölander-Ulf (Carolina)

Normal People av Sally Rooney (Linda)

Nyårsfesten av Lucy Foley (Helena)

Nyårsfesten av Lucy Foley (Lotta)

Slaget om Salajak (Krönikan om Jarmaland 1) av Johan Theorin (Carolina)

Snöjungfrun av Leena Lehtolainen (Anna)

Svartstilla av Susanne Skogstad (Helena)

The Hunting party av Lucy Foley (Linda)

Vi for upp till mor av Karin Smirnoff (Fanny)

Kategorier
Barnbokskoll Evenemangskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Anna listar 2019

Första dagen på det nya året och det är min tur att lista året som gått. Som alltid så blir det mest böcker och boktips från mig, jag har läst väldigt mycket bra och nästan allt har jag läst med öronen. Ljudböckerna har blivit mina vänner under det här året som på det personliga planet varit ganska skakigt. Nu är det nytt år, nya tag och att göra den här listan blir lite av ett bokslut över 2019. Det känns bra.

Årets mest oväntade: Kärleken som uppstod till romanen Svartstilla av Susanne Skogstad. Som jag grät.
Årets mest oväntade 2: Att jag skulle upptäcka Per Hagmans romaner och fullkomligt sluka. 
Årets klassiker: Mrs Dalloway av Virginia Woolf köpte jag på plats i Monk’s house och började sedan läsa i trädgården där. Det var en fin upplevelse! 
Årets naturupplevelseKusten i Sussex med sina fantastiska vita klippor. Tänk att jag sett dem! 
Årets utomeuropeiskaMåste bli Lucy av Jamaica Kincaid. Läs! 
Årets gråtfest: Stina Wollters sommarprogram, vi snackar fulgråt med snor och allt. 
Årets gapflabb: Hit men inte längre av Maria Maunsbach var en av årets roligaste, på god andra plats kommer Stackars Birger av Martina Montelius. Så vasst, så samtida och igenkänningen, igenkänningen! 
Årets historiska: Geniet från Breslau är en roman av Lena Einhorn som jag återkommit till i mina tankar om och om igen. Vetenskap, europeisk historia och intressanta människoöden. 
Årets obehagligaste: Mitt liv som råtta av Joyce Carol Oates handlar, som så ofta i hennes romaner, om utsatta barn. Skickligt skriven och alltigenom otäck. Utmanare är absolut Min älskade älskling av Gabriel Tallent. De båda böckerna har mycket gemensamt. 
Årets dystopi: Årets första lästa bok var Slutet av Mats Strandberg. Jag har återkommit till den tankeleken flera gånger under året som gått. Hur handlar man om man vet att slutet är här? 
Årets utmaning: Att koncentrera mig på läsning på djupet. Jag har läst 189 titlar under året men de flera har varit ljudböcker, jag vill hitta tillbaka till läsandet med ögonen.
Årets tegelsten: 25 timmar ljudbok. Det var Anna-Karin Palms biografi över Selma Lagerlöf: Jag vill sätta världen i rörelse. Mycket väl investerad lyssningstid. 
Årets återseende: Lyssnade på Gott om tid av Bodil Jönsson och just då behövde jag den oerhört mycket. Hennes Tio tankar om tid är reviderad och har kommit ut i ny upplaga. Klokt.
Årets huvudperson: Aldrig trodde jag väl att ålen skulle bli ett samtalsämne, men så kom Ålevangeliet och plötsligt pratade vi ålar. Och vetenskap. Och traditionell mat och fiske med våra pappor. Fint!  
Årets filmupplevelse: Att sitta i en bedagad biosalong i Eastbourne och se Rocketman var helt unikt. Filmen var mycket bra och mycket brittisk och inramningen blev helt magisk. Engelskt spöregn ute, urblekt röd sammet inne och en liten, liten pappersbiljett. 
Årets kulturella höjdpunkt: Jag reste till Sydafrika under året och att se cellerna på Robben Island och läsa klottret på väggarna där var så fint. Dagboksanteckningar, sångtexter och dikter. Det moderna Museet i Cape besökta jag sedan samma dag och det var helt fantastiskt. Vilken dag! 
Årets möte: Det finns möten i livet och så finns det möten. På bokmässan fick vi (jag och Helena) ynnesten att samtala med Max Porter om hans roman Lanny. Det glömmer man aldrig. 
Årets kan-inte-släppa-den: Den vita boken av Han Kang. Oerhört vacker, oerhört sorglig. 
Årets skandal: Någonstans kan man inte undvika att landa i geggan kring Svenska Akademin. Så synnerligen besynnerligt skött krishantering har man sällan skådat. Klubben av Matilda Gustavsson gjorde ju inte bilden av sammanslutningen särskilt vackrare. Fantastisk reportagebok – solkigt värre. 
Årets förlag: Sekwa kan man lita på. De har idogt lyft fram franskspråkig litteratur och numer så kan man också läsa nordiskt på Norra och engelskspråkigt på Etta. C’est quoi? C’est bon! Toujours!
Årets pristagare: Om Marit Kaplas Osebol skrev jag redan i somras att jag trodde på den som vinnare av August. Så blev det också. Bra val! 
Årets underskattade: Nådastolen av Elisabeth Winthrop tycker jag fått alldeles för lite uppmärksamhet, Det är en fantastisk roman!
Årets sönderpratade: Tara Westovers Allt jag fått lära mig.  Visst är det en drabbande uppväxtskildring och den är som en symbol för den amerikansk drömmen men, det finns brister i både språk och form. Som roman så har den mycket att önska.
Årets serie: De fyra böckerna om begravningsbyrån Tranan höll mig sällskap i somras. De ska absolut läsas i ordning och första delen heter Där rosor faktiskt dör och är skriven av Ewa Klingberg. 
Årets konstupplevelse: Libertyutställningen på Tjolöholms slott hade allt. Arkitektur, trädgård och William Morris. Jag är väldigt förtjust i tapeterna, så till den grad att jag nu tapetserat här hemma! 
Årets TV-serie: Såg Big Little Lies båda säsonger i ett sträck i somras och jag gillade väldigt mycket. Annars är jag väldigt dålig på serier. Hela England bakar däremot, det ser jag 🙂 
Årets titel: Sen kom vintern. 

Som en liten bonus så här på årets första dag så avslutar jag min lista med ett lästips: Nyårsfesten av Lucy Foley. Det är nyår, skotska högländerna och ett snöoväder man sällan skådat. Och ett oförklarligt dödsfall. Lagom läsning en nyårsdag som idag!

 

Kategorier
Evenemangskoll Grafik- och seriekoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Helena listar 2019

helena-top
Jag älskar årssammanfattningar! Inte ens såhär de allra sista dagarna av oändliga mängder av sammanfattningar har jag tröttnat. Inte ens i år när det ska sammanfattas ett decennium dessutom. Jag gillar dem helt enkelt, återblickarna.

I år tänker jag hedra detta gillande genom att inte vara sådär gnällig som jag tenderar att vara. Jag tänker inte lista besvikelser, jag tänker inte röra vid det getingbo som fortfarande är gubbväldet inom Akademien. Jag tänker lägga fokus på det som var bra (men tyvärr kan jag inte undvika allt det som var dåligt eller sorgligt, det får vi stå ut med).

Årets klassiker: Pär Lagerkvists Gäst hos verkligheten är en av få klassiker jag läst i år, men oj vilken klassiker.

Årets knock out: Klubben var lite av en knytnäve i magen. Jag har ju förstås läst Matilda Gustavssons reportage om hela den vidriga soppan (som vi då ingte ska orda om mer här), men vidden av vidrigheterna står klart först när man läser boken.

Årets nostalgitripp: Hasse och Tage-filmen var fin.

Årets kvinnokamp: Det är så sorgligt alltihop. Här har jag lätt att förtvivla. Sara Danius är borta (men inte borta förstås), kvinnor mördas av sina män, ett kvinnohatande parti tar allt mer plats i riksdag och samhälle och allt känns skit. Och så abortfrågan som till slut fick min feministiska vrede att koka över i våras. Men det finns annat också. Det finns en styrka i rörelsen och när jag i november till slut var med om Mia Skäringers No more fucks to give så gav den mig inte hopp främst för vad som sas och gjordes från scenen, det var den blandade och engagerade publiken jag bar med mig därifrån. Den gav mig ett litet, litet hopp om framtiden.

Årets gråtfest: Svartstilla av Susanne Skogstad, Jag går dit du går av Nina Lacour. Tydligen gillar jag det här med att gråta för de två ligger på topp tre-listan för året bland alla lästa böcker.

Årets roligaste: Jag såg Eddie Izzard i Stockholm i våras och har nästan inte slutat skratta sen dess.

Årets historiska: Elisabeth Östnäs Häxorna var väldigt bra liksom Elin Olofssons Herravälde. Och så har Max Porters sätt att i Lanny skriva nutid och historisk tid parallellt och huller om buller bråkat med mina tankar, på ett synnerligen bra sätt, sen i sommar.

Årets obehagligaste: Hex av Thomas Olde Heuvelt var sjukt obehaglig, främst för det den avslöjar om mänskligheten, samhällsbyggen och vår nutid.

Årets dystopi: Jag tror att jag kan ha slutat läsa dystopier faktiskt… Jag känner inte att jag behöver eller mäktar med dem längre.

Årets grafiska: Urmodern av Åsa Schagerström och Blå piller av Frederik Peeters var nog de som gjorde djupast intryck i år, men också Elin Lucassis Ert blod på mina broddar var väldigt bra.

Årets nya bekantskap: Naomi Novik. Jag lyssnade på Uprooted och blev alldeles förälskad, just nu läser jag slutet på Spinning silver och kärleken har djupnat till något evigt. Jag vet inte var vi rör oss härnäst, men troligen blir det åt drak-hållet.

Årets återseende: Mytsommaren var ett återbekantande med bekanta historier på ett nytt sätt. Jag tyckte mycket om den främst för Kirke och The silence of the girls.

Årets huvudperson: Jan i Skrolycka och Selma Lagerlöf (hos Anna-Karin Palm)

Årets omläsning: Jag har ägnat mig och fortsätter att ägna mig åt en omläsning av Hilary Mantels Wolf hall och För in de döda inför släppet av del tre i trilogin som ska ske i mars 2020. Det är magiskt.

Årets charmigaste: Pax-vandring i Mariefred i somras, rekommenderas varmt om du har en Pax-fantast att dela upplevelsen med.

Årets kulturupplevelse: Att se Chess på Säffleoperan var faktiskt helt och hållet magiskt.

Årets möte: Max Porter på bokmässan!!!

Årets ögonöppnare: John Ajvide Lindqvists skrivdagbok Misslyckas igen, misslyckas bättre som fick mig att inse att jag kunde och ville och måste skriva skönlitterärt igen.

Årets besatthet: Att skriva och att läsa om skrivande.

Årets pristagare: Marit Kaplas Osebol var en välförtjänt Augustpristagare, men allra mest var den och hon värda all uppmärksamhet och kärlek för att ha satt landsbygden och den till vardags olyssnade levnadsberättelsen i fokus.

Årets film: Avengers Endgame. Som vi har väntat, galet många filmer har vi sett som byggt upp till det här och jag har nog aldrig varit så pirrig inför en film (vi ska tala tyst om att hälften av pirret kom sig av att jag var orolig för att jag inte skulle kunna hålla mig från kisspaus under den mastodontlånga filmen). Och jag blev inte alls besviken. Lite magiskt faktiskt.

Årets serie: Louise Pennys serie om Gamache, jag läste fyra fantastiska och en (Det vackra mysteriet) småirriterande… Med tanke på att jag tyckte att de första delarna i serien var sådär så är denna oerhörda kärlek till böckerna och huvudpersonen Gamache kanske också årets mest oväntade.

Årets scen: Västanå teater utgör återigen årets scen för mig. I somras var det Eddan (i en omarbetning för scenen av Jon Fosse) som gavs i Berättarladan i Rottneros och det var väldigt fint. Sen var jag där igen för några veckor sen och upplevde Västanå jul och det var nästan ännu bättre.

Årets TV-serie: Det är väl kanske inte årets serie i år för så många andra, men jag har ägnat större delen av hösten åt Big bang theory, den är alldeles ljuvlig.

Årets titel: Svartstilla.

Årets nyårslöfte: Nej, egentligen ägnar jag mig inte åt sådana, men när jag skulle lista bra saker från 2019 slog det mig att jag inte hade en enda konstupplevelse att föra till protokollet. Så vill jag inte ha det framöver så jag lovar mig själv att uppleva konst under 2020, på ett eller annat sätt.

Kategorier
Kulturkoll

Linda listar 2019

Linda

Vad tänker jag på när jag tänker på 2019? Ett ganska kämpigt år på vissa plan, men också ett år då jag ändå landat lite i den verklighet som är min. Jag minns fantastiska kulturmöten och som alltid när jag sammanfattat de senaste åren är jag fantastiskt glad över alla människor jag lärt känna genom bloggandet. Ni är en viktig del av mitt liv.

Här kommer min sammanfattning av kulturåret 2019. Jag har tagit mig friheten att lägga till några egna punkter:

Årets mest oväntade: Att Greta Thunberg, som jag läste om i början av året i boken Scener ur hjärtat, skulle få den uppmärksamhet hon fått. För mig var boken stark främst för att jag kände igen mig så mycket i Ernmans kamp för sina barn och den kampen gör Gretas framgång än mer fantastisk.

Årets klassiker: Mrs Dalloway av Virginia Woolf är en klassiker jag läste om både som ”riktig” bok och i bearbetad version då jag gjorde ett arbetsmaterial om den för Vilja förlag.

Årets knock out: Klubben av Matilda Gustavsson. Den hade kunnat finnas med på väldigt många punkter på den här listan.

Årets kvinnokamp: Kvinnor i kamp, Marta Breen & Jenny Jordahl är en tecknad bok om kvinnokamp. Mycket läsvärd.

Årets gråtfest: Jag lyckades börja gråta till varje avsnitt av Allt för Sverige. Lipgaranti helt enkelt.

Årets småfniss: Regnmannen av Jonas Karlsson fick mig att fnissa en hel del. Huvudpersonen Ingemar är en pensionerad regissör och nybliven änkling som hittar en kran på baksidan av huset som han kan styra regnet med.

Årets historiska: Själarnas ö av Johanna Holmström är en fantastisk berättelse om fängslade och fängslande kvinnor.

Årets hur fan tänkte ni: Att Svenska Akademien väljer att ge Peter Handke Nobelpriset i litteratur i ett läge då förtroendet för institutionen redan är galet låg. Så världsfrånvarande och korkat.

Årets dystopi: Jag läste äntligen dystopi-klassikern Väggen av Marlen Haushofer och det är jag glad för. Tv-serien Years and Years var också en fantastiskt välskriven och obehaglig dystopi som utspelar sig bara några år från nu.

Årets grafiska: I slutet av regnbågen av Bitte Andersson. Riktigt fin bok om ett hbtq-seniorboende.

Årets nya bekantskap: Jag läste både Anteckningar från en orolig planet och Skäl att fortsätta leva av Matt Haig. Två starka läsupplevelser.

Årets tegelsten: Pachinko, Min Jin Lee är en fantastisk berättelse om flera generationers koreaner där de senare bor i Japan.

Årets återseende: För andra gången besökte jag Virginia och Leonard Woolfs Monk’s House i Rodmell. En magisk plats. På samma resa var vi på Charleston Farmhouse där hennes syster Vanessa Bell bodde med sin man Clive Bell och sin älskare Duncan Grant.

Årets huvudperson: Jag hade aldrig velat ha henne i min närhet, men Johanna i Nora eller Brinn Oslo brinn är en fantastisk karaktär att läsa om.

Årets bifigur: Ilse i The Lost man av Jane Harper som mister sin man Cam är en spännande karaktär att läsa om.

Årets filmupplevelse: Att se Rocketman på en gammal biograf i Eastbourne var en upplevelse jag sent ska glömma.

Årets kan-inte-släppa-den: Oväntat nog läste jag Älskarinnorna av Elfriede Jelinek i ett svep. En fantastisk bok.

Årets ungdomsbok: Svårt att välja, men Är det nu allt börjar? av Siri Spont är en riktigt känslofylld och läsvärd berättelse om Tilda som åker på språkresa.

Årets ”unga vuxna”: Hej då, vi ses väl? av Linda Åkerström är en fin skildring av vänskap över generationsgränserna.

Årets mest imponerande: Barnet: en sonettkrans av Olivia Bergdahl är fantastiskt bra och välskriven.

Årets charmigaste: Att läsa en ny bok av Mhairi McFarlane är alltid en högtidsstund och Det kommer aldrig vara över för mig är helt klart årets charmigaste.

Årets coolaste: Stina Wollter är fantastisk. Så är det bara. Hennes Kring denna kropp var en fantastisk läsupplevelse.

Årets sämsta mamma: Utan tvekan Christinas mamma i den självbiografiska Den som lever stilla av Leonora Christina Skov.

Årets krim: Camilla Grebe är alltid bra, men hennes senaste Skuggjägaren är bättre än bäst.

Årets pristagare: Jag blev glad år att Camilla Grebe fick pris för bästa Kriminalroman och att Olga Tokarczuk tilldelades Nobelpriset i litteratur. Coolast var ändå den danske poeten Jonas Eika Rasmussen som vann pris för sin diktsamling Efter solen och i tacktalet läste lusen av den danska regeringen.

Årets underskattade: En av årets bästa böcker var Asymmetri av Lisa Halliday. En bok som fått på tok för lite uppmärksamhet.

Årets sönderpratade: Testamente av Nina Wähä, som jag försökt läsa men gett upp. Ska försöka en gång till tror jag. Någonting måste jag ju ha missat.

Årets serie: Louise Boije af Gennäs avslutade sin Motståndstrilogi med Verkanseld. Spänning på hög nivå.

Årets scen: Vi som fick leva om våra liv på Backa Teater och senare också på Dramatens scen Elverket är en pjäs som bygger på intervjuer med olika människor som får berätta om saker de hade gjort annorlunda om de fått leva om sina liv.

Årets konstupplevelse: Jag besökte för första gången Louisiana Literature och passade också på att se Pippilottis helt fantastiska utställning.

Årets TV-serie: Liksom Helena har jag ägnat hela hösten åt att se de tolv säsongerna av Big Bang Theory. En fantastiskt serie. Annars var de två första säsongerna i La Casa de Papel en riktigt stor tv-upplevelse. Så himla snygg!

Årets titel: 10 minutes 38 seconds in this strange world av Elif Shafak vars titel anger den tid det tar från det att en människa dör, tills hen slutar att finnas till. En fantastisk bok som jag hoppas översätts till svenska.

Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll Romankoll

Fanny listar 2019

2019 har i allmänhet varit lite av ett mjä-år – ett mellanår där det mesta bara har varit. Varken bu eller bä så att säga. Läsmässigt så har 2019 i alla fall mot slutet varit ett toppenår. Jag har fått ett oväntat och sällan skådat läsflow under den hemska, hemska hösten. Så i jämförelse med föregående år så har jag faktiskt fördubblat antal lästa böcker, vilket känns ovanligt bra så här års när årets ska bedömas, listas och kategoriseras. Här följer min lista över 2019:

Årets mest oväntade: Att jag lyckades underhålla läslusten hela hösten. Dock till priset av att inte stanna upp och blogga om det jag läst.
Årets klassiker: Jag har inte läst en endaste klassiker under året – bara nyutgivet. Den jag dock tror kan kvala till att bli en modern klassiker är Jag for ner till bror av Karin Smirnoff.
Årets kvinnokamp: Kring denna kropp av Stina Wollter 
Årets historiska: Själarnas ö av Johanna Holmström. Det är en sådan jäkla viktig del i vår historia. Och sanslös! Hur vi såg på kvinnans frigörelse som ett hot mot samhället, mot folkhemmet, mot världsordningen, så att den bästa lösningen var att kasta in, låsa om och lämna dem bakom tjocka stenväggar. Hur depression, sorg och ”gränsen-är-fan-nådd” kunde klassas som mentalsjukdom. På samma sätt som sexualitet och bryta mot gängse normer. Eller epilepsi. Eller…
Årets obehagligaste: Klubben av Matilda Gustavsson. Jag har ännu inte bloggat om boken, men jäklar i min låda vad jag jag fick uppleva skenande känslor under läsningens gång. Raseri, förtvivlan, uppgivenhet och kamplust. Allt väcktes på en och samma gång.
Årets dystopi: Margaret Atwoods Oryx och Crake, som skildrar en värld som gick under i genmodifieringens spår.
Årets nya bekantskap: Sally Rooney och hennes Normala människor.
och Celeste Ng och Små eldar överallt.
Årets ögonöppnare: Lisa Wingates Innan ni tog oss, som handlar om Memphis barnhem (Tennessee Children’s Home Society) och föreståndare Georgia Tann, som under första halvan av 1900-talet sålde fattiga barn till rika familjer över hela landet. Det är en vansinnigt gripande historia som Wingate har skrivit. Den skräck som de här barnen tvingas känna när de först slits från sina föräldrar och senare från varandra i takt med att de blir bortadopterade och/eller sålda.
Årets återseende: Jonas Brun. 2012 blev jag helt betagen av hans intensiva och fängslande språk i Skuggland, men sen har jag inte kommit mig för att läsa mer av honom. Häromdagen läste jag dock hans Ingen jämfört med dig. Och. Den. Var. Så. Bra.
Årets huvudperson: Vissa huvudpersoner gillar jag att ogilla och andra gillar jag att gilla. Eleanor Oliphant i Gail Honeymans Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt tillhör gillar att gilla-kategorien. Hon bryter normer, hon bryter mot de osynliga sociala reglerna och hon är obarmhärtig i sitt sätt att uttrycka sig.
Årets kan-inte-släppa-den: Testamente av Nina Wähä. Kan inte sluta tipsa om den.
Årets läskigaste: Slutet av Mats Strandberg. Den dödsskräck som väcktes i mig var helt orationell. Ångestpåslaget ökade successivt och den sista natten innan jag läste klart boken drömde jag mardrömmar.
Årets debut: Allt jag fått lära mig av Tara Westover 
Årets skandal: You did it again! Svenska Akademien. Nobelpriset i litteratur. Peter Handke.
Årets underskattade: Det här är kanske inte en helt klockren utmärkelse, men jag tänkte passa på att tipsa om en bok som inte allt för många verkar ha läst än. De trasiga flickorna av Simone St. James. Det är internatskola, hemligheter och mord. Det handlar om oönskade flickor, om vänskap och rädslan för Mary Hand.
Årets spontanaste: Om jag inte missminner mig så tipsade Malin Persson Giolito om The Mars Room på något socialt flöde. Jag var för stunden mellan böcker och högg direkt tag i nämnda bok och jag ångrar inte en sekunds läsning. Det är ett osentimentalt och skrämmande porträtt av Romy, som avtjänar dubbla livstidsstraff, och fängelsevärlden i USA. Boken är officiellt bannlyst i rättvisesystemet i Kalifornien, vilket gör läsningen än mer intressant så klart.
Årets sönderpratade: Det här är absolut ingen kritik utan en otålighetsgrej. Jag väntar på att hajpen och snacket kring Elin Olofssons Herravälde ska lägga sig så jag kan börja läsa.
Årets scen: Bullar och bång på Stålboms konditori körde sin final sommaren 2019. Nu blir det inge mer. Bäst i år på den scenen var Thomas Di Leva som tolkade Bowie.
Årets artist: Föll som en fura för Billie Eilish
Årets låt: Enligt Spotify så var det tydligen den här, så den får lämpligt nog avsluta min årslista:

Vi ser fram emot att få läsa era årssammanfattningar! Publicera dina egna svar på din blogg, men glöm inte att länka så att vi hittar till dig!

Kategorier
Barnbokskoll Grafik- och seriekoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 51

 

Decemberdagarna kommer och går i en rasande fart och nu ska vi snart fira den fjärde advent. Hoppas att ni alla hinner ta en paus emellanåt i helgförberedelserna och kanske läsa en stund. Veckans läsning kanske kan inspirera till ett sistaminuteninköp eller ett besök till biblioteket, här kommer våra tips:

Berättelsen om Hjälmen (Karavanen + Skölden + I öknens hjärta) av Niklas Krog (Carolina)

Blott en begravning av Ewa Klingberg (Ulrica)

Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död av Alexander Karim (Carolina)

En nästan perfekt dag av Marieke Krügel (Ulrica)

En oväntad jul av Natalie Cox (Lotta)

En sång för Hedda av Annika Estassy (Linda)

Ett enklare liv av Anna Fredriksson (Ulrica)

I denna ljuva villervalla av Ewa Klingberg (Ulrica)

Jag vill sätta världen i rörelse av Anna-Karin Palm (Anna)

Julafton på den lilla ön i havet av Jenny Colgan (Linda)

Kattvinden av Helena Öberg & Kristin Lidström (Carolina)

Klubben av Matilda Gustavsson (Helena)

Klubben av Matilda Gustavsson (Lotta)

Lev kreativt av Julia Cameron (Helena)

Mellan himmel och hav av Anna Fredriksson (Ulrica)

Nu stormar det i dalens famn av Ewa Klingberg (Ulrica)

Risk för regn av Anna Fredriksson (Ulrica)

Skuggjägaren av Camilla Grebe (Lotta)

Skumtomten av Mia Ahl (Linda)

Tre systrar och en jul att minnas av Sarah Morgan (Linda)

The Toll (Arc of a Scythe 3) av Neal Shusterman (Carolina)

Urmodern av Åsa Schagerström (Helena)

Villa Havsbris av Caroline Säfstrand (Ulrica)

Kategorier
Barnbokskoll Evenemangskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 49

December är här och julen väntar runt hörnet. Vi tänder ljus, dricker glögg och blickar tillbaka för att summera ett årtionde fullt av litteratur och kultur. Surfa in på våra respektive bloggar och se om det märks i vår läsning också.

Alla suger och det är ingen fel av Ebba Hyltmark (Linda)

Athena – Grattis världen! Jag är här nu! av Elin Ek (Carolina)

Den osynlige mannen av H.G. Wells (bearbetad av Per Demervall) (Carolina)

Drömmen runt hörnet av Lucy Dillon (Ulrica)

En oväntad jul av Nathalie Cox (Helena)

Ett litet steg på vägen av Jenny Fagerlund (Linda)

Förstörda bevis (Scoopet 1) av Erik Fichtelius & Martin Widmark (Carolina)

Hemligheternas skafferi av Caroline Säfstrand (Ulrica)

Hem till Scupper Island av Kristan Higgins (Ulrica)

Häxorna av Elisabeth Östnäs (Helena)

Jul på menyn av Debbie Johnson (Anna)

Klubben av Matilda Gustavsson (Anna)

Kyla av Therese Henriksson (Lotta)

Kärlekens lagar av Sarah Title (Ulrica)

Manhattan Beach av Jennifer Egan (Lotta)

Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld (Linda)

Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld (Ulrica)

My bloody Valentine av Christine Détrez (Linda)

Nyårsfesten av Lucy Foley (Anna)

Paris. Kärlek. Ost. av Victoria Brownlee (Ulrica)

Spökjägare av Martin Jern (Carolina)

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk (Anna)

Två hjärtans karameller av Sofia Fritzson (Ulrica)

Vuxna människor av Caroline Hulse (Lotta)

Världarnas krig av H.G. Wells (bearbetad av Per Demervall) (Carolina)