Kategorier
Kulturkoll

Typ overkligt

helena-top

Emellanåt slänger vi oss med idiomet ”verkligheten överträffar dikten” och just nu känns det som att vi lajvar – med hull och hår – detta talesätt. Det som kändes overkligt, ogripbart och historiskt – näst intill fiktivt – finns här och nu mitt ibland oss. Plötsligt känns anknytningen till pestens tid och dess människor tämligen stark.

Gränsen mellan verkligheten och fantasins monster eller mellan realism och fantastik är nästintill obetydlig. Därför kan det tyckas vara märkligt att vi med ett nytt tema här på Kulturkollo kommer att försöka hitta den gränsen och träda över den. Men är det någon gång som vi kan behöva fantasi och fantastik så är det nu. Nu när fantasins monster beträder verklighetens mark.

För några dagar sedan publicerade jag ett svamligt inlägg på min egen lilla blogg som – på ett luddigt sätt – handlar om hur verkligheten påverkar oss alla olika och inte minst vår läslust. Några läser sporadiskt och fragmentariskt, några läser inte alls och så kommer jag. Jag läser som aldrig förr, vilket är mycket märkligt då det är just denna funktion som brukar stängas av när verkligheten trycker sig på.

När jag går igenom min lista över lästa böcker så är det få som inte skulle kategoriseras som realism, vilket för några år sedan inte hade varit konstigt. Jag har dock försökt bredda och utmana min smak och har de senaste åren lyckats med detta. Blygsamt, men ändock! Det syns dock inte i lästa böcker 2020.

Senast slutförda bok är emellertid en roman som lämpar sig för detta tema: Människorna av Matt Haig. Jag recenserade hans Historieläraren här på Kulturkollo i mitten av april och blev nyfiken på att läsa mer av honom. Boken har en baksidestext som vanligtvis hade fått mitt att rygga: ”Professor Martins kropp har övertagits av en utomjording som kommer från den högteknologiska planeten Vonnadoria. Denna varelse har skickats till jorden i uppdrag att radera all information om den stora upptäckt professor Martin gjort – en upptäckt som hotar att ödelägga hela universum.” Boken som till en början består av varelsens betraktelser av oss människor (som i sig är såväl humoristiska som tragiska) utvecklas snart till något annat – mer mörkt och ja, mänskligt.

Utöver nämnda böcker så är det egentligen bara Trent Daltons Pojke slukar universum, som utmanar gränsen mellan verklighet och overkligheten. Jag är dock övertygad om att mina fellow kulturkollare kommer kompensera för min brist på bredd i detta fall.

Välkommen in ett tema som kommer handla om fantasi och fantastik: Typ overkligt!
Du får som alltid gärna vara med – kommentera, länka eller skriv något eget!

BIld av Iván Tamás från Pixabay

Kategorier
Barnbokskoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 16 2020

Äntligen fredag! Igen! Några av oss har inte bara varit på litterära resor utan har också skrivit om dem. Klicka er vidare.

Blynätter av Anna Jakobsson Lund (Carolina)

Den sista människan av Lee Bacon (Carolina)

Hjärtats bokhandel av Veronica Henry (Anna)

If I never met you av Mhairi McFarlane (Linda)

Nästa! av Nina Lykke (Anna)

Om det inte vore för dig av Delphine de Vigan (Linda)

Röd zon (Zonen 1) av Magnus Nordin & Lars Gabel (Carolina)

Skäl att fortsätta leva av Matt Haig (Helena)

Witchmark av C.L Polk (Carolina)

Ödesmark av Stina Jackson (Anna)

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Historielärare av Matt Haig

helena-top

Ni vet när man blir så där himla förälskad i en bok?! Och när den känslan slår till direkt – på första sidan! Och att man redan från första sidan tänker: ”bara den inte tar slut snart”. Den känslan!

Just den känslan slog mig plötsligt och omedelbart när jag började läsa Historieläraren av Matt Haig. Det märkliga i kråksången är att jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är med boken som gör det här med mig. Hur som haver så är det bara att finna sig och omhulda denna fina känslostämning.

Romanen handlar om Tom Hazard som till det yttre är en helt vanlig 41-åring, som arbetar som historielärare på en grundskola i London. Helt vanlig är han dock inte då han i själva verket är 439 år. Tom är inte odödlig utan åldras bara väldigt långsamt – på 13-14 år åldras han ett. Denna hemlighet tynger honom på flera sätt och ensamheten och att alltid sakna personer som gått bort före honom är emellanåt övermäktig. En gång i tiden var han dock förälskad, men hon – likt så många andra – dog i pesten. Därefter gör han vad han kan för att aldrig mer bli förälskad. Han har sett världen förändras så många gånger, men det enda han längtar efter är ett vanligt liv.

Han – likt oss andra – känner ibland att han hör till en annan tid (bokstavligen). Samtidigt är han djupt fascinerad av allt som påverkar historien och tar till sig nya tankar och innovationer. Det står dock klart för honom att historien har en tendens att hela tiden upprepa sig. Ingen uppfinning slår dock cykeln.

Jag har cyklat i hundra år och jag anser att cykeln är en av mänsklighetens stora uppfinningar.
Ibland är förändringar till det bättre och ibland är förändringar inte till det bättre. Moderna toaletter med spolning är en förändring till det bättre. Självutcheckning är det definitivt inte. Ibland är det en förändring till det bättre och till det sämre samtidigt, som internet. Eller en keyboard. Eller färdighackad vitlök. Eller relativitetsteorin.
Och ett liv är likadant. Det finns ingen anledning att rädas förändring, eller nödvändigtvis välkomna den, inte när du inte har något att förlora. Förändring är just vad livet är. Det är den enda konstant jag känner till.

Det som främst fängslar mig är alla vardagliga bilder som vi får ta del av genom historien och hur människan – genom tiderna – aldrig tycks förändras när det kommer till hur man behandlar dem som avviker från normen. Och allt annat: kärleken, hungern, arbetet, häxprocessen och hur pesten drar fram skoningslöst (relaterar!), den franska revolutionen, världskrigen och Shakespeare och hans teater.

Tillsammans med Tom Hazard får du resa fram och tillbaka i historien och det är med en precis lagom dos humor. Jag gillar verkligen Tom och hans förnuftiga framtoning (borde väl vara oundvikligt om man levt över fyrahundra år) och hans strävan mot det vardagliga – emellanåt fascinerande tråkiga.

Historieläraren är min första läsa bok av Matt Haig, men den kommer definitivt inte bli den sista. Hans Skäl att fortsätta leva (måste dock invänta ett mer stabilt känsloläge) och Människorna ligger numera i min oändliga läslista.

Titel: Historieläraren
Författare: Matt Haig
Förlag: Polaris förlag
Originalutgåvans utgivningsår: 2018
Översättare: Karin Andrae
Bokomslag: Anastasia 
Författarporträtt: Lynn Savarese

Kategorier
Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Helg men så mycket vardag ändå

helena-top

Annars då? Det må vara helg, men här hemma råder okry vardag. Undertecknad hasar runt i sliten nattsärk och fokuserar huvuddelen av den vakna tiden till att fundera på vad som är vad: corona eller pollenallergi (eller kanske allt på en och samma gång?).

Igår kväll började jag för övrigt att läsa Historieläraren av Matt Haig och jag fastande direkt. Den handlar om Tom Hazard som till ytan sett ser ut som vilken fyrtioåring som helst, men han bär på en hemlighet; han föddes den 3 mars 1581 har således levt drygt 400 år. Igår började jag dessutom att lyssna på Christina Lindströms Hälsningar från havets botten, som handlar om Fille som – när han börjar gymnasiet – återser sitt livs första kärlek: Hanna.

Dagen dessförinnan läste jag ut en bok som jag verkligen – verkligen – vill rekommendera eländesläsare. I Basquiats änka berättar Jennifer Clement om konstnärsvärlden i 80-talets New York och om Suzanne Mallouk och Jean-Michel Basquiats söndriga kärlek till varandra och till drogerna. Clement var själv en del av denna värld vilket gör att berättelsen verkligen känns autentisk och den vackert skrivna texten hamnar någonstans mellan dagboksanteckningar och reportage samt prosa och poesi. Har jag månne en ny favoritförfattare? Jag drabbades hårt av både En bön för de stulna och Gun love.

Och eftersom jag hamnade i boktipseri här vill jag också rekommendera boken jag lyssnade på dessförinnan: Queenie av Candice Carty-Williams. Med en humoristisk fingertoppskänsla får du lära känna Queenie vars liv går sönder – bokstavligen – och hon med. Den handlar om psykisk ohälsa, om att tappa bort sig själv i alla kriser som tycks stapla sig på hög och om livet däremellan.

Annars har jag umgåtts en hel del med Octavia Spencer under veckan som gått – inledningsvis i Self Made: Inspired by the Life of Madam C.J. Walker och nu senast i Truth Be Told.

Annars då?

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Lyrikkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 10 2020

linje-kulturkollo

 

 

Första arbetsveckan i mars avslutas som sig bör med ett recensionsinlägg där ni kan botanisera bland de titlar vi läst och recenserat på våra egna bloggar.

Akut viol av Lina Hagelbäck (Helena)

En avlägsen kust av Jenny Colgan (Anna)

En bästis, tack! av Emma Askling (Carolina)

Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag (Anna)

Historieläraren av Matt Haig (Anna)

Hit, men inte längre av Maria Maunsbach (Linda)

Inte som du av Johanna Schreiber och Ida Ömalm Ronvall (Linda)

Kompisar online av Emma Askling (Carolina)

Kring denna kropp av Stina Wollter (Lotta)

Máni Steinn — pojken som inte fanns av Sjón (Linda)

Om Bob Dylan av Sara Danius (Helena)

Parkerna av Tua Forsström (Linda)

Queenie av Candice Carty-Williams (Anna)

Sherlock Holmes och den försvunna diamanten (Baker Street-skolan 1) av Sam Hearn (Carolina)

Som en öppen bok av Sara Molin (Linda)

Som en öppen bok av Sara Molin (Anna)

Svartstilla av Susanne Skogstad (Linda)

Terapeuten av Helene Flood (Lotta)

Vänner för alltid? av Emma Askling (Carolina)

Kategorier
Kulturkoll

Linda listar 2019

Linda

Vad tänker jag på när jag tänker på 2019? Ett ganska kämpigt år på vissa plan, men också ett år då jag ändå landat lite i den verklighet som är min. Jag minns fantastiska kulturmöten och som alltid när jag sammanfattat de senaste åren är jag fantastiskt glad över alla människor jag lärt känna genom bloggandet. Ni är en viktig del av mitt liv.

Här kommer min sammanfattning av kulturåret 2019. Jag har tagit mig friheten att lägga till några egna punkter:

Årets mest oväntade: Att Greta Thunberg, som jag läste om i början av året i boken Scener ur hjärtat, skulle få den uppmärksamhet hon fått. För mig var boken stark främst för att jag kände igen mig så mycket i Ernmans kamp för sina barn och den kampen gör Gretas framgång än mer fantastisk.

Årets klassiker: Mrs Dalloway av Virginia Woolf är en klassiker jag läste om både som ”riktig” bok och i bearbetad version då jag gjorde ett arbetsmaterial om den för Vilja förlag.

Årets knock out: Klubben av Matilda Gustavsson. Den hade kunnat finnas med på väldigt många punkter på den här listan.

Årets kvinnokamp: Kvinnor i kamp, Marta Breen & Jenny Jordahl är en tecknad bok om kvinnokamp. Mycket läsvärd.

Årets gråtfest: Jag lyckades börja gråta till varje avsnitt av Allt för Sverige. Lipgaranti helt enkelt.

Årets småfniss: Regnmannen av Jonas Karlsson fick mig att fnissa en hel del. Huvudpersonen Ingemar är en pensionerad regissör och nybliven änkling som hittar en kran på baksidan av huset som han kan styra regnet med.

Årets historiska: Själarnas ö av Johanna Holmström är en fantastisk berättelse om fängslade och fängslande kvinnor.

Årets hur fan tänkte ni: Att Svenska Akademien väljer att ge Peter Handke Nobelpriset i litteratur i ett läge då förtroendet för institutionen redan är galet låg. Så världsfrånvarande och korkat.

Årets dystopi: Jag läste äntligen dystopi-klassikern Väggen av Marlen Haushofer och det är jag glad för. Tv-serien Years and Years var också en fantastiskt välskriven och obehaglig dystopi som utspelar sig bara några år från nu.

Årets grafiska: I slutet av regnbågen av Bitte Andersson. Riktigt fin bok om ett hbtq-seniorboende.

Årets nya bekantskap: Jag läste både Anteckningar från en orolig planet och Skäl att fortsätta leva av Matt Haig. Två starka läsupplevelser.

Årets tegelsten: Pachinko, Min Jin Lee är en fantastisk berättelse om flera generationers koreaner där de senare bor i Japan.

Årets återseende: För andra gången besökte jag Virginia och Leonard Woolfs Monk’s House i Rodmell. En magisk plats. På samma resa var vi på Charleston Farmhouse där hennes syster Vanessa Bell bodde med sin man Clive Bell och sin älskare Duncan Grant.

Årets huvudperson: Jag hade aldrig velat ha henne i min närhet, men Johanna i Nora eller Brinn Oslo brinn är en fantastisk karaktär att läsa om.

Årets bifigur: Ilse i The Lost man av Jane Harper som mister sin man Cam är en spännande karaktär att läsa om.

Årets filmupplevelse: Att se Rocketman på en gammal biograf i Eastbourne var en upplevelse jag sent ska glömma.

Årets kan-inte-släppa-den: Oväntat nog läste jag Älskarinnorna av Elfriede Jelinek i ett svep. En fantastisk bok.

Årets ungdomsbok: Svårt att välja, men Är det nu allt börjar? av Siri Spont är en riktigt känslofylld och läsvärd berättelse om Tilda som åker på språkresa.

Årets ”unga vuxna”: Hej då, vi ses väl? av Linda Åkerström är en fin skildring av vänskap över generationsgränserna.

Årets mest imponerande: Barnet: en sonettkrans av Olivia Bergdahl är fantastiskt bra och välskriven.

Årets charmigaste: Att läsa en ny bok av Mhairi McFarlane är alltid en högtidsstund och Det kommer aldrig vara över för mig är helt klart årets charmigaste.

Årets coolaste: Stina Wollter är fantastisk. Så är det bara. Hennes Kring denna kropp var en fantastisk läsupplevelse.

Årets sämsta mamma: Utan tvekan Christinas mamma i den självbiografiska Den som lever stilla av Leonora Christina Skov.

Årets krim: Camilla Grebe är alltid bra, men hennes senaste Skuggjägaren är bättre än bäst.

Årets pristagare: Jag blev glad år att Camilla Grebe fick pris för bästa Kriminalroman och att Olga Tokarczuk tilldelades Nobelpriset i litteratur. Coolast var ändå den danske poeten Jonas Eika Rasmussen som vann pris för sin diktsamling Efter solen och i tacktalet läste lusen av den danska regeringen.

Årets underskattade: En av årets bästa böcker var Asymmetri av Lisa Halliday. En bok som fått på tok för lite uppmärksamhet.

Årets sönderpratade: Testamente av Nina Wähä, som jag försökt läsa men gett upp. Ska försöka en gång till tror jag. Någonting måste jag ju ha missat.

Årets serie: Louise Boije af Gennäs avslutade sin Motståndstrilogi med Verkanseld. Spänning på hög nivå.

Årets scen: Vi som fick leva om våra liv på Backa Teater och senare också på Dramatens scen Elverket är en pjäs som bygger på intervjuer med olika människor som får berätta om saker de hade gjort annorlunda om de fått leva om sina liv.

Årets konstupplevelse: Jag besökte för första gången Louisiana Literature och passade också på att se Pippilottis helt fantastiska utställning.

Årets TV-serie: Liksom Helena har jag ägnat hela hösten åt att se de tolv säsongerna av Big Bang Theory. En fantastiskt serie. Annars var de två första säsongerna i La Casa de Papel en riktigt stor tv-upplevelse. Så himla snygg!

Årets titel: 10 minutes 38 seconds in this strange world av Elif Shafak vars titel anger den tid det tar från det att en människa dör, tills hen slutar att finnas till. En fantastisk bok som jag hoppas översätts till svenska.

Kategorier
Kulturkoll

När informationen anfaller

helena-top
Det här med medievetenhet handlar förstås väldigt mycket om källkritik och informationshantering. Det är sådant jag jobbar med som bibliotekarie, att lära ut nytt till de som hamnat på andra sidan informationsklyftan och att lära alla förstå hur man kan tolka det som möter oss där ute på internetz. Men det är inte det jag ska skriva om nu, nu ska jag skriva om att jag ibland har så himla svårt att förhålla mig till allt i det här informationssamhället själv.

När jag läste Matt Haigs Anteckningar från en orolig planet slogs jag av hur svältfödd jag var på samtal som den. Jag behöver guidning i frågor som rör mental hälsa, nyhetsrapportering och sociala medier, hur man balanserar dessa storheter. Visst finns där massor av alarmistiska böcker om hur farliga skärmarna är för vår hjärna, men jag är ute efter något annat, något mindre kategoriskt och dömande…

Inte alls särskilt sällan känner jag att informationen överhopar mig och stressar. Alla nyheter, alla larm, all eländighet. Jag kan inte värja mig.

Och så alla sociala medier där jag vissa dagar (de där allt gått lite snett) bara ser allas superlyckade semestrar, bullbaksbilder och vinfestlig fredagskvällar. Jag vet ju att det man lägger där ute är delar av en verklighet som ser lite hur som helst ut, men vissa dagar kan jag verkligen inte ta in det, dagar när jag inte är så stark, när minsta lilla kan knuffa mig ur balans, då minns jag inte och då ser jag bara det som knuffar mig lite till ur balans. Det är naturligtvis de dagarna jag borde hålla mig borta, men det är också de dagarna jag verkligen inte kan.

Nyheterna är en annan femma. Matt Haig säger att man visst kan stänga dem ute, att man inte behöver ta in allt. Skönt att höra, men svårt att inte hänga med alls. Jag har kommit så långt att jag inte läser tidningen eller tar in några nyheter på vardagsmorgnar. Senare på dagen är jag ofta mindre sårbar, då kan världens elände få snudda. Men ibland går det helt enkelt inte, och då får det vara så.

Så vad gör man? Det man måste tror jag. Ibland försöker jag hänga med och lära mig, vidga mina vyer. Ibland stänger jag bara av och går ut i skogen. Jag hänger gärna på sociala medier någon gång per dag, men försöker att se till att det inte blir mer och inte i timtal och framförallt inte av slentrian, bara när det är roligt (för det är det ju!).

Jag tror att vi är många som i alla fall ibland känner att vi befinner oss mitt i en storm av information och infall som är svår att navigera i och ur. Det är mitt jobb att guida människor genom det här, jag ska bara börja lära mig själv först och försöka omfamna tanken om att det bara är bra att jag kämpar med det själv, det ökar förståelsen och gör mig till en bättre guide i slutänden. Säger vi.

Bild: Markus Spiske på Unsplash

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Novellkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 30 – 31



Vad är mysigare än varma augustikvällar när man kan sitta ute och läsa? Tända lyktor och något varmt att dricka i muggen, det är en perfekt inramning för att försjunka i en bra bok. Som alltid har vi här på kulturkollo ett gäng boktips färdiga att leverera. Klicka på länkarna så kan ni läsa mer om varje titel.

Allt jag inte kan säga av Emelie Pine (Anna)

An American Marriage av Tayari Jones (Linda)

Brevvännerna av Eli Åhman Owetz (Ulrica)

Dansa vid vulkanens rand av Grégoire Delacourt (Linda)

De ännu inte valda av Maria Turtschaninoff (Ulrica)

Den röda adressboken av Sofia Lundberg (Lotta)

Det som göms i snö av Carin Gerhardsen (Ulrica)

Down among the sticks and bones av Seanan McGuire (Helena)

En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell (Ulrica)

En cirkel av sten av Elly Griffiths (Anna)

En cirkel av sten av Elly Griffiths (Helena)

En katts resedagbok av Hiro Arikawa (Ulrica)

En mors bekännelse av Kelly Rimmer (Ulrica)

En ocean av kärlek av Tahereh Mafi (Linda)

En sommar i Brighton av Lucy Diamond (Ulrica)

En sommar i Devon av Lucy Diamond (Linda)

En sommar i Paris av Sarah Morgan (Lotta)

Ett enklare liv av Anna Fredriksson (Anna)

Flickvänsmaterial av Yrsa Walldén (Linda)

Kirke av Madeline Miller (Helena)

Klockmakarens dotter av Kate Morton (Anna)

Kring denna kropp av Stina Wollter (Linda)

Kurdistan berättar: Fåglarna återvänder till bergen, 23 noveller (Ulrica)

Manhattan Beach av Jennifer Egan (Anna)

My Last 10 Minutes 38 Seconds in This Strange World av Elif Shafak (Anna)

När repet brister av Belinda Bauer (Lotta)

Ole Dole av M.J. Arlidge (Ulrica)

Pachinko av Min Jin Lee (Linda)

Pachinko av Min Jin Lee (Ulrica)

Poste restante – ett brev till Locmaria av Lorraine Fouchet (Linda)

På drift av Marianne Lindberg De Geer (Anna)

På egen hand av Marian Keyes (Lotta)

Skäl att fortsätta leva av Matt Haig (Linda)

Sommar vid Sommen av Camilla Dahlson (Lotta)

Sommar i Devon av Lucy Diamond (Anna)

Sommaren med Ava av Anna Lönnqvist (Ulrica)

Sommarplåga av Hanna Jedvik (Anna)

Systerklockorna av Lars Mytting (Anna)

Så mycket kärlek kan inte dö av Moni Nilsson

Ta mig tillbaka av B.A Paris (Lotta)

The silence of the girls av Pat Barker (Helena)

The writing life av Annie Dillard (Helena)

Vaggvisa av Leila Slimani (Ulrica)

Verkanseld av Louise Boije af Gennäs (Linda)

Väggen av Marlen Haushofer (Linda)

When I hit you av Meena Kandasamy (Linda)

Kategorier
Grafik- och seriekoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v 19 2019

Våren kom av sig så att säga här på västkusten och majvädret blev marsväder. Eller kanske till och med oktoberväder – för kanske är det så att hösten är mången storläsares favoritårstid, så mars/oktoberväder kanske inte är så fel ändå. Jaja, nog pratat om vädret – här nedan kan du klicka dig vidare till de recensioner som skrivits under veckan.

Alltid fucka upp av Moa Romanova (Helena)

Anteckningar från en orolig planet av Matt Haig (Linda)

Blood of Tyrants (Temeraire 8) av Naomi Novik (Carolina)

En underbar död av Emma Ångström (Anna)

Folk med ångest av Fredrik Backman (Anna)

Förrädaren av Gabriella Ullberg Westin (Lotta)

Går genom vatten, går genom eld av Christian Unge (Lotta)

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson (Linda)

Jag ljuger ibland av Alice Feeney (Lotta)

Jag är en tjuv av Jonas Karlsson (Carolina)

På natten är allt sant av Lina Stoltz

Svarta näckrosor av Michel Bussi (Lotta)

Vår älskade av Kamila Shamsie (Linda)

 

Kategorier
Barnbokskoll Grafik- och seriekoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v.16 2019

linje-kulturkollo 

Idag är det långfredag och mycket troligt är att alla åtta kulturkollare gör sitt bästa för att sno till sig lässtunder mitt i firandet. Vad vi läser vet jag inte, men jag vet vilka böcker vi skrivit om den senaste veckan på våra bloggar.

Allt jag fått lära mig av Tara Westover (Ulrica)

Arvet av Yrsa Sigurdardottir (Anna)

Bara lite till av Heidi Hakala (Helena)

Dags att sluta amma, säger mamma av Moa Wall Kubilius (Ulrica)

Det fina med Kerstin av Helena Hedlund (Anna)

Där rosor faktiskt dör av Ewa Klingberg (Ulrica)

Egendomen av Rutu Modan (Linda)

Festens charmigaste tjej av My Palm (Linda)

Flickan i den rosa skogen av Helena Dahlgren (Linda)

Gråleken av Maria Sveland (Lotta)

Gå förlorad av Agnes Lidbeck (Anna)

I döden för dig av Mian Lodalen och Maria Ahlsdotter (Linda)

Jakten på Anna Lindhs mördare av Edvard Unsgaard (Lotta)

Järtecken av Christoffer Carlsson (Linda)

Kvartetten av Aja Gabel (Linda)

Med ont fördrivas av Anna Tell (Lotta)

Notes on a nervous planet av Matt Haig (Helena)

Pojken, fågeln & kistmakaren av Matilda Woods (Carolina)

Psycho girl av Agnes Jakobsson (Helena)

Terrier (Beka Cooper 1) av Tamora Pierce (Carolina)

Tillbaka till den lilla ön i havet av Jenny Colgan (Linda)

Tillbaka till den lilla ön i havet av Jenny Colgan (Anna)

Tyras husvagn: Äppeltjuven av Ann-Charlotte Ekensten (Ulrica)

Xirianas gåta av Joseph A. Davies (Ulrica)