Typ overkligt

Emellanåt slänger vi oss med idiomet ”verkligheten överträffar dikten” och just nu känns det som att vi lajvar – med hull och hår – detta talesätt. Det som kändes overkligt, ogripbart och historiskt – näst intill fiktivt – finns här och nu mitt ibland oss. Plötsligt känns anknytningen till pestens tid och dess människor tämligen stark.

Gränsen mellan verkligheten och fantasins monster eller mellan realism och fantastik är nästintill obetydlig. Därför kan det tyckas vara märkligt att vi med ett nytt tema här på Kulturkollo kommer att försöka hitta den gränsen och träda över den. Men är det någon gång som vi kan behöva fantasi och fantastik så är det nu. Nu när fantasins monster beträder verklighetens mark.

För några dagar sedan publicerade jag ett svamligt inlägg på min egen lilla blogg som – på ett luddigt sätt – handlar om hur verkligheten påverkar oss alla olika och inte minst vår läslust. Några läser sporadiskt och fragmentariskt, några läser inte alls och så kommer jag. Jag läser som aldrig förr, vilket är mycket märkligt då det är just denna funktion som brukar stängas av när verkligheten trycker sig på.

När jag går igenom min lista över lästa böcker så är det få som inte skulle kategoriseras som realism, vilket för några år sedan inte hade varit konstigt. Jag har dock försökt bredda och utmana min smak och har de senaste åren lyckats med detta. Blygsamt, men ändock! Det syns dock inte i lästa böcker 2020.

Senast slutförda bok är emellertid en roman som lämpar sig för detta tema: Människorna av Matt Haig. Jag recenserade hans Historieläraren här på Kulturkollo i mitten av april och blev nyfiken på att läsa mer av honom. Boken har en baksidestext som vanligtvis hade fått mitt att rygga: ”Professor Martins kropp har övertagits av en utomjording som kommer från den högteknologiska planeten Vonnadoria. Denna varelse har skickats till jorden i uppdrag att radera all information om den stora upptäckt professor Martin gjort – en upptäckt som hotar att ödelägga hela universum.” Boken som till en början består av varelsens betraktelser av oss människor (som i sig är såväl humoristiska som tragiska) utvecklas snart till något annat – mer mörkt och ja, mänskligt.

Utöver nämnda böcker så är det egentligen bara Trent Daltons Pojke slukar universum, som utmanar gränsen mellan verklighet och overkligheten. Jag är dock övertygad om att mina fellow kulturkollare kommer kompensera för min brist på bredd i detta fall.

Välkommen in ett tema som kommer handla om fantasi och fantastik: Typ overkligt!
Du får som alltid gärna vara med – kommentera, länka eller skriv något eget!

BIld av Iván Tamás från Pixabay