Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Ungdomsbokskoll

Vi går en mörk framtid till mötes…

2010-talet. Vilket galet årtionde det har varit. Framför allt på ett personligt plan då jag varken var gift, husägare eller förälder för 10 år sedan. När jag tänker på vad jag läste då som ganska ung skolbibliotekarie så går det liksom inte att komma undan den här trenden.. Någon måste ta det och ja, det får väl bli jag det. Hungerspelen kom visserligen redan 2008 men det var egentligen först efter ett par år som det verkligen brakade loss. Dystopitrenden. För himmel vad jag har läst mycket eländiga framtidsskildringar det senaste decenniet. Hungerspelen var en relativt färgglad sådan ändå med alla rika människor i huvudstaden som gärna klädde upp sig på det galnaste sätt. Jag gillade verkligen Hungerspelen, även om jag kan se en del komplikationer i handlingen. Filmerna kom också ett par år in på 10-talet (start 2012) och gav böckerna ett rejält uppsving. Sedan rullade det på. Divergent måste ju ses som den tveklöst mest framgångsrika bokserien i spåren efter Hungerspelen, men den var ju definitivt inte ensam. Mazerunner, Legend-trilogin, Matchad, Delirium, Gone osv osv osv… Vi slukade det. Vi kunde liksom inte få nog. Det sålde som smör, både det som var riktigt bra och det som var mindre bra.

Själv gillar jag verkligen att de mer storslagna frågorna om gott och ont, rätt och fel, fick ta ordentligt med plats och många gånger var det ju så spännande så i alla fall jag bet på naglarna. Jag älskade Katniss och Tris och jag älskade att ungdomsböcker plötsligt var hett. Det får man väl i och för sig främst tacka JK Rowling och Stephenie Meyer för men dystopitrenden var framför allt en trend i ungdomslitteraturen men en trend som alla kände till och många läste, oavsett ålder.

Sedan hände något. Som de flesta trender så började nog folk tröttna lite men jag tror inte att det bara var det. För världen ser också rätt annorlunda ut idag mot för 10 år sedan. När de där dystopierna började kännas mindre som sci-fi och mer som realism var det liksom inte lika roligt längre. Jag är ganska trött på genren men har å andra sidan inte läst något på ett par år och skulle nog inte vara främmande för att plocka upp en om någon kunde förnya genren lite.

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Helena listar 2016

helena-top
2016 har i många delar varit ett förfärligt år, jag tror vi är många som är överens om det. Det kommer märkas i min genomgång även om jag jobbar på att försöka vara lite mer positivt inställd och hoppfull i relation till allt (och från botten av mitt hjärta önskar jag oss ett oändligt mycket bättre 2017). Inlägget illustreras med en kråka, vilket ska förklaras:

Årets mest oväntade: att jag helt plötsligt i september skulle förlora förmågan att vara och fungera. Att jag inte skulle kunna fokusera tankarna, formulera meningar ordentligt eller följa med i samtal. Att jag inte längre skulle kunna läsa. Mitt utmattningssyndrom är det mest oväntade, men också det som borde ha varit det mest uppenbara, det syns lång väg, såhär i efterhand. För att föra in denna betraktelse på det kulturella planet passar jag här på att rekommendera läsning av den bästa, mest på pricken-fångande, bok om utmattning jag läst, Väggen – en utbränd psykiaters anteckningar av Pia Dellson. För alla inne i utmattningen, på väg ut och alla som sitter bredvid och håller handen. Så himla bra bok!
Årets klassiker: Orlando. Inte min bästa Virginia Woolf kanske, men oförglömligt märklig, och vilken resa…
Årets knock out: Störst av allt av Malin Persson Giolito, så förvarnad jag var var jag ändå helt oförberedd på hur fulländad den skulle vara.
Årets kommunikationsproblem: På Chesil beach (av Ian McEwan) är tystnaden total. Så bedrägligt enkel och underbar…

Kategorier
Barnbokskoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v 8

linje-kulturkollo

 

Sportlov i vissa delar av Sverige, och som alla vet är ju läsning en sport. Några av oss har sportat mer än andra i veckan. Det här har vi läst och bloggat om:

All the bright places av Jennifer Niven (Linda)

Anna-Lisas antik av Eli Åhman Owetz (Anna)

Barn som bråkar: att hantera känslostarka barn av Bo Elvén Hejlskov och Tina Wiman (Viktoria)

Calamity av Brandon Sanderson (Carolina)

Ebbas bok av Maria Gustavsdotter (Lotta)

Everything, everything av Nicola Yoon (Helena)

Främlingar på ett tåg av Patricia Highsmith (Anna)

Gudar och monster av Laini Taylor (Ulrica)

I all välmening: en barndom i Bloomsbury av Angelica Garnett (Viktoria)

Lord Carew’s Bride av Mary Balogh (Carolina)

Mitt hjärta går på av Christoffer Holst (Anna)

Om natten av Embla Sue Panova (Ulrica)

Pojkarna av Jessica Schifauer (Ulrica)

River road av Carol Goodman (Viktoria)

Singers melodi av Vanna Rosenberg (Anna)

Sjuka själar av Kristina Ohlsson (Anna)

Sju minuter över midnatt av Patrick Ness (Helena)

Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad (Ulrica)

The Selection, The Elite och The One av Kiera Cass (Helena)

Toscana tur och retur av Åsa Hellberg (Ulrica)

Kategorier
Barnbokskoll Ungdomsbokskoll

Att förlora en förälder

carolina-top

Detta är min värsta mardröm: att jag ska dö ifrån mina barn. Och ja, givetvis att förlora något av barnen (men det är så hemskt att hjärnan bara säger ”bort”). Men det där att dö själv – jag klarar helt enkelt inte tanken att svika barnen så. Eller – svika och svika. Men att de skulle fortsätta att vara – och jag inte. Det är mitt värsta.

Så därför brukar jag må riktigt dåligt av att läsa böcker där ett barn förlorar sin förälder. (filmer tar jag överhuvudtaget inte upp – skulle aldrig klara att se en sådan film eftersom bilder kommer mig alldeles för nära) Det finns en del böcker som liksom bara ger mig en rak höger i magen av död och sorg, och sedan lämnar mig där – men sedan finns det några böcker som handlar om sådan sorg men som ändå ger mig ett litet hopp. Här är tre av dem.