Kategorier
Romankoll Ungdomsbokskoll

Döden och litteraturen

helena-top

[quote]Problemet är, vem skulle någonsin kunna vikariera för mig? Vem skulle kunna träda in i mitt ställe medan jag vilade upp mig på något sådant där standardsemesterställe av typisk rekreationsortskaraktär, antingen det nu är tropisk- eller skidresevarianten? Svaret måste givetvis bli att ingen skulle det, vilket har tvingat mig att fatta ett medvetet, noga övervägt beslut – att låta distraktionen bli min semester.[/quote]

Kan döden berätta en historia? I Markus Zusaks Boktjuven är Döden inte bara högst närvarande utan också berättare av historien om den nioåriga Liesel som bor hos en fosterfamilj då hennes familj tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror dödats. Liesel är boktjuven, som tar böcker från nazisternas bokbål och från borgmästarens bibliotek och delar historierna med den judiske man som gömmer sig i hennes källare. Det är en originellt berättarperspektiv där Döden tar hjälp av färger för att beskriva det den ser och upplever. Döden som utan samvete och känslor tar människor till sig men som inte står ut med att titta på de kvarlämnade människorna, överlevarna:

[quote]jag bevittnar dem som har lämnats kvar, just när de faller samman bland pusselbitarna av insikt, förtvivlan och häpnad. De har punkterade hjärtan. De har sargade lungor.[/quote]

Döden är ett jobbigt ämne som författare genom alla tider har försökt att bearbeta. Inte minst 1600-talets poeter som vältrade sig i livets förgänglighet och tyngden av den insikten nästan begränsade livet. Jag känner mig ibland som en sådan. En sextonhundratalspoet som grämer mig över att allt en dag ska ta slut. “Men går den att bemästra?”, kan man fråga sig. Detta handlar bland annat Mary Shelleys Frankenstein eller den moderne Prometheus från 1818. Shelley som lär ha inspirerats av litteratursamtal med sin make Percy Bysshe Shelley och med Lord Byron och som blev en del av den period som vi idag kallar romantiken (som var en motreaktion mot Upplysningens vetenskapliga skrifter). Romanen väcker också frågor om människan verkligen bör försöka bemästra naturen, i detta fall liv och död. Frankensteins monster har sedan dess blivit odödlig då den omskrivits och filmatiserats flertalet gånger.