Hur många gånger tänker man ”den här gången ska det bli annorlunda” under en livstid?! Det var rubriken på seminariet som gjorde mig nyfiken och sen när jag såg vilka som skulle delta så blev inte intresset mindre. Jessica Schiefauer modererar ett samtal med Jenny Jägerfeld, Sandra Beijer och Siri Spont a.k.a. Titti Persson. Tilläggas bör att jag inte läst någon av böckerna som det samtalas kring. Men nyfikenheten för dessa böcker väcktes också.
Jägerfeld är aktuell med Mitt storslagna liv som handlar om Sigge som ger sig själv knappt sextio dagar att bli någon annan. Efter det är sommarlovet slut och skolan börjar. Beijer är aktuell med Mellan oss och Spont med Är det nu allt börjar?. Den förstnämnda handlar om Minna som börjar högstadiet med övertygelsen att allt nu ska bli helt annorlunda och den sistnämnda om Tilda som bor i en liten stad som hon längtar bort ifrån.
Alla böckerna handlar om att vilja bli någon annan och på något sätt är denna känsla förankrad i en plats – antingen bildning eller bokstavligen. Sponts Minna är fast i en småstad – Knivsjö – medan Minna i Beijers bok inlåst i sin högstadiekorridor och i sitt intresse för rymden. Varför just rymden? Ingen bryr sig vad man har på sig i rymden. Författarna kommer in i känslan av högstadiet – vad bär vi med oss från den tiden. Skiftningarna var så jäkla små, säger Sandra, och man kan inte göra rätt hur man än gör, fyller Jenny i.
Alla har en bifigur som inte köpa det här spelet och som på något sätt får representera huvudpersonernas gamla jag eller common sence. Spont berättar att Amina i Är det nu allt börjar, är mitt äldre jag som kommer in och berättar för mitt yngre jag – att det är dags att lägga av med spelet och drivet att bli någon annan än sig själv.
Hur ska man förhålla sig till popularitet – en annan gemensam nämnare för böckerna. Och att populäritet verkligen är platsbundet. Att någon överhuvudtaget överlever den här tiden är alldeles fantastiskt, säger Jenny och får bli slutord på denna lilla spaning från ett seminarium på Bokmässan.
