Jag vet inte om det är passande eller snarare tvärt om att jag i skrivande stund jobbar min sista vecka på mitt eget lilla skolbibliotek den här veckan. Sedan förväntar jag mig nedsläpp av en egen liten Pixi-version så tanken är ju att jag ska komma tillbaka till detta mitt lilla tillhåll i världen så småningom ändå. När man går så här och stressar för att hinna färdigt med allt, överlämnandedokument, projekt som ska avslutas och klämmas in, ja, då är det lätt att man helt enkelt tappar fokus och fotfästet lite, men då och då på eftermiddagarna när jag någon gång är kvar efter att eleverna slutat för dagen så går jag faktiskt runt och klappar på hyllorna och tänker på att jag kommer att sakna dem. Mitt alldeles egna bibliotek, sprängfyllt med magi, revolutionerande berättelser, vardagsskildringar och inspiration.
Jag har inte ensam fyllt det här biblioteket med allt som står på hyllorna men jag ha satt min prägel och gjort det till mitt. Och vad man kanske missar på ett folkbibliotek med massor av personal, det är känslan av äganderätt och, faktiskt nästan, kärlek som man kan få när man ensam styr och ställer över ett rum fyllt av spänning och information.