Kategorier
Romankoll Sakprosakoll

Sånt jag verkligen borde ha hållit mig ifrån – någon sorts guide till skräck för lättskrämda

helena-top

Jag trodde att jag gjorde något väldigt dumt när jag gav mig på att läsa Thomas Olde Heuvelts Hex, att jag skulle skrämma livet ur mig själv och förlora nattsömn. Det visade sig att jag hade rätt, men på ett annat sätt än jag förväntat mig.

Jag är sjukt lättskrämd och egentligen skrämmer verkligheten mest. Sommaren 2018 slog jag till exempel till med en förfärligt dum dubbelläsning när jag tog mig an först Michelle McNamaras I’ll be gone in the dark och sedan Med kallt blod av Truman Capote. Jag sov inte på veckor. Det var bra böcker. Fantastiska till och med, men nattsömnen blev så lidande att jag inte vet om jag är glad att jag läst dem eller inte.

Och jag har gjort så förr. Jag läste Kvinnan i svart av Susan Hill en mörk och dimmig eftermiddag när jag var ensam hemma och trodde att jag skulle svimma av rädsla. Men allra, allra värst var nog ändå den gången när jag såg Blair witch project på bio och sprang hem genom mörka bakgator. Jag satt vaken i mörkret hela natten och stirrade in i väggen och försökte tänka bort att jag någonsin sett den där avslutningsscenen (där det stirras in i väggen, jag får fortfarande panikrädslekänslor när jag tänker på det och det är mååånga sen jag såg filmen).

Och nu Hex alltså… Utan tvekan är man inte riktigt klok. Men det visade sig att jag är ännu mer komplicerad än så. Hex skrämde litegrann, främst i början när den var sådär krypande och liksom skev. Sen brakade helvetet löst och jag drabbades av en sorg som dränkte rädslan effektivt. Mer om känslorna den väckte kan läsas här. Hex är en av läsårets bästa och mest drabbande böcker, men skrämde mig gjorde den inte. Inte på det sättet i alla fall. Men jag är inte allt för skräckrelaterat besviken på den för ju mer tid som läggs mellan mig och läsningen desto starkare känner jag att bokens slutscen växer och växer, snart är den en hög ton som med en orkans styrka etsat sig fast i mitt inre, på samma sätt som den där slutscenen i Blair witch project. På exakt samma sätt faktiskt…

 

Bild från Pixabay

Kategorier
Barnbokskoll Lyrikkoll Novellkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v.41 2017

linje-kulturkollo

Det är fredag den 13:e med allt vad det innebär. Höstmörkret sänker sig över kollots läsare och det här är vad vi skrivit om i veckan på våra egna bloggar.

A game of thrones av George R. R. Martin (Helena)

Bli som folk av Stina Stoor (Helena)

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren (Linda)

Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde (Linda)

Den förskräckliga historien om Lilla Hon av Lena Ollmark & Per Gustavsson (Carolina)

En vilsen själ av Göran Redin (Anna)

Equilibrium av Anna Jakobsson Lund (Carolina)

Godnattsagor för rebelltjejer av Elena Favilli och Francesca Cavallo (Anna)

Kvinnan i svart av Susan Hill (Linda)

Livet enligt Sophie Manie av Linda Netsman (Lotta)

Milk and honey av Rupi Kaur (Linda)

More Than a Mistress av Mary Balogh (Carolina)

Orkidépojken av Helena Dahlgren (Lotta)

Röd drottning av Victoria Aveyard (Linda)

Kategorier
Novellkoll Romankoll

Min skräck för skräck och en smula Atwood

anna-topJag är på många sätt en väldigt harig person och skräckgenren har aldrig lockat mig, jag har försökt med några böcker av John Ajvide Lindqvist man det går bara inte. Jag är mörkrädd, så mörkrädd och det fungerar inte alls att utmana sig själv och försöka med någon hemsnickrad KBT att ta sig förbi den där rena skära ångesten som infinner sig. Mardrömmarna är hemska och det har sina orsaker men mer om just det passar inte här och nu. Eftersom jag inte läst nästan något skräckligt så fattar jag inte heller alla snygga blinkningar och referenser till böcker och filmer som jag har förstått att genren sysslar med. Det går mig förbi. Totalt.

13066998_o_1Ändå kunde jag faktiskt, medelst en smula inre tvång, uppskatta min läsning av Margaret Atwoods senaste novellsamling med den makabra titeln Den frystorkade brudgummen.

Kategorier
Romankoll

Midvinter i midsommarnatten

helena-top

Något av det absolut obehagligaste jag vet är midvintermörker, polarnatten. Det där kompakta och kalla. Det dödligt farliga. Det skrämmer mig för att det är så ogenomträngligt, så okänt och så livsfarligt.

När jag läste Expeditionen: min kärlekshistoria av Bea Uusma var jag förstås inte rädd, men jag var utrustad med mod och varma filtar när jag klev in i den. Det gick bra att läsa så länge jag inte försökte sätta mig in för mycket i hur det måste ha varit. Kallt, tungt, tröstlöst…

Kategorier
Kulturkoll

Helena hela dagen!

helena-top

Idag är det dags för mig att presentera mig här på Kulturkollo. Jag kommer göra det genom att berätta om älsklingsböcker och önskeläsning, och så blir det lite värmlandskärlek och shelfies också. Jag tror att ni efter idag kommer ha en rätt bra bild av vem jag är och vad jag läser. Om inte kan jag rekommendera en titt på min blogg Fiktiviteter.

Jag började leka med HTML-kod för kanske tio år sen när jag gick på bibliotekshögskolan, och på den vägen är det. Bokblogga har jag gjort i ganska exakt fem år. Och jag älskar det, därför är jag här på kulturkollo också, för att få göra ännu mer av det jag älskar. Till vardags är jag bibliotekarie, jobbar med bokcirklar, sociala medier, boktipsande och inköp av skönlitteratur för vuxna, snacka drömjobb! Jag har två ungar som går i ettan och trean. Jag har en katt, en man och ett radhus. Jag älskar choklad och tycker mycket om att sova. I övrigt är jag väl också som alla andra kan jag tänka.

Nu gör jag som Lyran, Lotta och Fanny och kör en presentation medelst boktitlar, häng gärna på om du inte redan har gjort det!