Etikett: Tara Westover

Kategorier
Barnbokskoll Evenemangskoll Kulturkoll Novellkoll Romankoll Sakprosakoll

Ulrica listar 2019

linje-ulrica

Jag är sist ut i kollot med min lista över 2019, men visst orkar ni en till – en kort?

Årets klassiker: De fina julnovellerna jag läste, en för varje advent, i Novellix-boxen Stunder i advent.
Årets kvinnokamp: Den sista flickan av Nadia Murad
Årets gråtfest: Så mycket kärlek kan inte dö av Moni Nilsson
Årets gapflabb: Kanske inte gapflabb, men en väldigt rolig bok är Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld
Årets historiska: Och bergen ska rämna av Erika Olofsson Liljedahl
Årets obehagligaste: My absolute darling av Gabriel Tallent
Årets utmaning: Jag hade en hel del läsutmaningar planerade för 2019, men då jag också började på ett nytt jobb blev det utmaning nog.
Årets tegelsten: Andarnas labyrint av Carlos Ruiz Zafón
Årets filmupplevelse: Jösses, jag tror jag kan räkna antalet filmer jag sett på bio i år på en hand.
Årets kulturella höjdpunkt: Bokmässan. Alltid bokmässan.
Årets kan-inte-släppa-den: Nora eller Brinn Oslo brinn av Johanna Frid
Årets lyckopiller: Jag har bingekollat på alla säsonger av Glee och haft väldigt roligt under tiden.
Årets läskigaste: Mylingen (tredje delen i Pax-serien) av Ingela Korsell och Åsa Larsson skrämde både mig och sonen rejält.
Årets debut: Tara Westover och hennes självbiografiska Allt du behöver veta.
Årets pristagare: Stina Jackson och Silvervägen som fick priset för Årets bok 2019
Årets underskattade: Johan Ehns Hästpojkarna har inte alls fått tillräcklig uppmärksamhet. Synd och skam!
Årets serie: Den tidigare nämnda Pax-serien slukade jag och min son och toppade med en Pax-vandring i Mariefred.
Årets scen: Fantastiska Ola Salo med en egna krogshowen It takes a fool to remain sane – vilken entertainer han är!
Årets konstupplevelse: Det har tyvärr varit väldigt lite konst under 2019, det måste jag försöka bli bättre på i år.
Årets TV-serie: Chernobyl var verkligen, verkligen bra.

Kategorier
Barnbokskoll Evenemangskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Anna listar 2019

Första dagen på det nya året och det är min tur att lista året som gått. Som alltid så blir det mest böcker och boktips från mig, jag har läst väldigt mycket bra och nästan allt har jag läst med öronen. Ljudböckerna har blivit mina vänner under det här året som på det personliga planet varit ganska skakigt. Nu är det nytt år, nya tag och att göra den här listan blir lite av ett bokslut över 2019. Det känns bra.

Årets mest oväntade: Kärleken som uppstod till romanen Svartstilla av Susanne Skogstad. Som jag grät.
Årets mest oväntade 2: Att jag skulle upptäcka Per Hagmans romaner och fullkomligt sluka. 
Årets klassiker: Mrs Dalloway av Virginia Woolf köpte jag på plats i Monk’s house och började sedan läsa i trädgården där. Det var en fin upplevelse! 
Årets naturupplevelse: Kusten i Sussex med sina fantastiska vita klippor. Tänk att jag sett dem! 
Årets utomeuropeiska: Måste bli Lucy av Jamaica Kincaid. Läs! 
Årets gråtfest: Stina Wollters sommarprogram, vi snackar fulgråt med snor och allt. 
Årets gapflabb: Hit men inte längre av Maria Maunsbach var en av årets roligaste, på god andra plats kommer Stackars Birger av Martina Montelius. Så vasst, så samtida och igenkänningen, igenkänningen! 
Årets historiska: Geniet från Breslau är en roman av Lena Einhorn som jag återkommit till i mina tankar om och om igen. Vetenskap, europeisk historia och intressanta människoöden. 
Årets obehagligaste: Mitt liv som råtta av Joyce Carol Oates handlar, som så ofta i hennes romaner, om utsatta barn. Skickligt skriven och alltigenom otäck. Utmanare är absolut Min älskade älskling av Gabriel Tallent. De båda böckerna har mycket gemensamt. 
Årets dystopi: Årets första lästa bok var Slutet av Mats Strandberg. Jag har återkommit till den tankeleken flera gånger under året som gått. Hur handlar man om man vet att slutet är här? 
Årets utmaning: Att koncentrera mig på läsning på djupet. Jag har läst 189 titlar under året men de flera har varit ljudböcker, jag vill hitta tillbaka till läsandet med ögonen.
Årets tegelsten: 25 timmar ljudbok. Det var Anna-Karin Palms biografi över Selma Lagerlöf: Jag vill sätta världen i rörelse. Mycket väl investerad lyssningstid. 
Årets återseende: Lyssnade på Gott om tid av Bodil Jönsson och just då behövde jag den oerhört mycket. Hennes Tio tankar om tid är reviderad och har kommit ut i ny upplaga. Klokt.
Årets huvudperson: Aldrig trodde jag väl att ålen skulle bli ett samtalsämne, men så kom Ålevangeliet och plötsligt pratade vi ålar. Och vetenskap. Och traditionell mat och fiske med våra pappor. Fint!  
Årets filmupplevelse: Att sitta i en bedagad biosalong i Eastbourne och se Rocketman var helt unikt. Filmen var mycket bra och mycket brittisk och inramningen blev helt magisk. Engelskt spöregn ute, urblekt röd sammet inne och en liten, liten pappersbiljett. 
Årets kulturella höjdpunkt: Jag reste till Sydafrika under året och att se cellerna på Robben Island och läsa klottret på väggarna där var så fint. Dagboksanteckningar, sångtexter och dikter. Det moderna Museet i Cape besökta jag sedan samma dag och det var helt fantastiskt. Vilken dag! 
Årets möte: Det finns möten i livet och så finns det möten. På bokmässan fick vi (jag och Helena) ynnesten att samtala med Max Porter om hans roman Lanny. Det glömmer man aldrig. 
Årets kan-inte-släppa-den: Den vita boken av Han Kang. Oerhört vacker, oerhört sorglig. 
Årets skandal: Någonstans kan man inte undvika att landa i geggan kring Svenska Akademin. Så synnerligen besynnerligt skött krishantering har man sällan skådat. Klubben av Matilda Gustavsson gjorde ju inte bilden av sammanslutningen särskilt vackrare. Fantastisk reportagebok – solkigt värre. 
Årets förlag: Sekwa kan man lita på. De har idogt lyft fram franskspråkig litteratur och numer så kan man också läsa nordiskt på Norra och engelskspråkigt på Etta. C’est quoi? C’est bon! Toujours!
Årets pristagare: Om Marit Kaplas Osebol skrev jag redan i somras att jag trodde på den som vinnare av August. Så blev det också. Bra val! 
Årets underskattade: Nådastolen av Elisabeth Winthrop tycker jag fått alldeles för lite uppmärksamhet, Det är en fantastisk roman!
Årets sönderpratade: Tara Westovers Allt jag fått lära mig.  Visst är det en drabbande uppväxtskildring och den är som en symbol för den amerikansk drömmen men, det finns brister i både språk och form. Som roman så har den mycket att önska.
Årets serie: De fyra böckerna om begravningsbyrån Tranan höll mig sällskap i somras. De ska absolut läsas i ordning och första delen heter Där rosor faktiskt dör och är skriven av Ewa Klingberg. 
Årets konstupplevelse: Libertyutställningen på Tjolöholms slott hade allt. Arkitektur, trädgård och William Morris. Jag är väldigt förtjust i tapeterna, så till den grad att jag nu tapetserat här hemma! 
Årets TV-serie: Såg Big Little Lies båda säsonger i ett sträck i somras och jag gillade väldigt mycket. Annars är jag väldigt dålig på serier. Hela England bakar däremot, det ser jag 🙂 
Årets titel: Sen kom vintern. 

Som en liten bonus så här på årets första dag så avslutar jag min lista med ett lästips: Nyårsfesten av Lucy Foley. Det är nyår, skotska högländerna och ett snöoväder man sällan skådat. Och ett oförklarligt dödsfall. Lagom läsning en nyårsdag som idag!

 

Kategorier
Kulturkoll

Lotta listar 2019

Lotta

Jaha ja, så går ännu ett år. Här kommer något av det jag minns från 2019.

Årets historiska: Häxorna av Elisabeth Östnäs. Vilka kvinnoporträtt! Vilken historia!

Årets uppföljare: Karin Smirnoffs Vi for upp med mor  som är minst lika bra som förra årets Jag for ner till bror.

Årets tegelsten: Osebol av Marit Kapla. 811 sidor tjock, men luftig, så låt inte sidantalet avskräcka dig från läsning. Det är ett fint stycke poetiskt berättad samtidshistoria.

Årets kulturella höjdpunkt: Bokmässan. Alltid bokmässan.

Årets magplask: Gråleken av Maria Sveland. Urk.

Årets kan-inte-släppa-den: Allt jag fått lära mig av Tara Westover. Den rekommenderar jag till folk hela tiden.

Årets kvinnokraft: Herravälde av Elin Olofsson.

Årets skämskudde: Den går till hela svenska akademien. Jag läste Klubben och blev arg, igen. Skäms alla som sitter där och glatt vill vara med i den församlingen.

Årets krim: Möt mig i paradiset, del två i serien om Thorkild Aske (som också är en het kandidat till titeln Årets huvudperson)

Årets lyckopiller: Det är alltid ett lyckopiller när Mhairi McFarlane kommer med nytt. I år var det Don’t You Forget About Me.

Årets läskigaste: De kan inte stoppa oss av Mattias Beijmo. Läskig på riktigt.

Årets debut: En dag, Jennifer av Risto Pakarinen var en härligt charmig nostalgikaramell, med lite finskt svårmod.

Årets överskattade: Det här med att göra listor och sammanfatta året och decenniet. Hur kul är det egentligen?

Årets underskattade: Fjädertjuven av Kirk Wallace Johnson. Den kom visserligen ut 2018, men jag fattar inte att inte alla läst denna sjukt intressanta kombination av true crime, historisk roman, deckare och levnadsskildring.

Årets titel: Samtalsgruppen för sorgbearbetning vid husdjurs hädangång. Oslagbar titel och väldigt underhållande läsning.

Årets låt: Alla låtar jag hörde i mitt huvud och önskar jag kunde höra på riktigt, när jag läste Daisy Jones & The Six.

Årets bra läsning som inte passar in på någon annan rubrik: Testamente av Nina Wähä. Bara läs den.

Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll Romankoll

Fanny listar 2019

2019 har i allmänhet varit lite av ett mjä-år – ett mellanår där det mesta bara har varit. Varken bu eller bä så att säga. Läsmässigt så har 2019 i alla fall mot slutet varit ett toppenår. Jag har fått ett oväntat och sällan skådat läsflow under den hemska, hemska hösten. Så i jämförelse med föregående år så har jag faktiskt fördubblat antal lästa böcker, vilket känns ovanligt bra så här års när årets ska bedömas, listas och kategoriseras. Här följer min lista över 2019:

Årets mest oväntade: Att jag lyckades underhålla läslusten hela hösten. Dock till priset av att inte stanna upp och blogga om det jag läst.
Årets klassiker: Jag har inte läst en endaste klassiker under året – bara nyutgivet. Den jag dock tror kan kvala till att bli en modern klassiker är Jag for ner till bror av Karin Smirnoff.
Årets kvinnokamp: Kring denna kropp av Stina Wollter 
Årets historiska: Själarnas ö av Johanna Holmström. Det är en sådan jäkla viktig del i vår historia. Och sanslös! Hur vi såg på kvinnans frigörelse som ett hot mot samhället, mot folkhemmet, mot världsordningen, så att den bästa lösningen var att kasta in, låsa om och lämna dem bakom tjocka stenväggar. Hur depression, sorg och ”gränsen-är-fan-nådd” kunde klassas som mentalsjukdom. På samma sätt som sexualitet och bryta mot gängse normer. Eller epilepsi. Eller…
Årets obehagligaste: Klubben av Matilda Gustavsson. Jag har ännu inte bloggat om boken, men jäklar i min låda vad jag jag fick uppleva skenande känslor under läsningens gång. Raseri, förtvivlan, uppgivenhet och kamplust. Allt väcktes på en och samma gång.
Årets dystopi: Margaret Atwoods Oryx och Crake, som skildrar en värld som gick under i genmodifieringens spår.
Årets nya bekantskap: Sally Rooney och hennes Normala människor.
och Celeste Ng och Små eldar överallt.
Årets ögonöppnare: Lisa Wingates Innan ni tog oss, som handlar om Memphis barnhem (Tennessee Children’s Home Society) och föreståndare Georgia Tann, som under första halvan av 1900-talet sålde fattiga barn till rika familjer över hela landet. Det är en vansinnigt gripande historia som Wingate har skrivit. Den skräck som de här barnen tvingas känna när de först slits från sina föräldrar och senare från varandra i takt med att de blir bortadopterade och/eller sålda.
Årets återseende: Jonas Brun. 2012 blev jag helt betagen av hans intensiva och fängslande språk i Skuggland, men sen har jag inte kommit mig för att läsa mer av honom. Häromdagen läste jag dock hans Ingen jämfört med dig. Och. Den. Var. Så. Bra.
Årets huvudperson: Vissa huvudpersoner gillar jag att ogilla och andra gillar jag att gilla. Eleanor Oliphant i Gail Honeymans Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt tillhör gillar att gilla-kategorien. Hon bryter normer, hon bryter mot de osynliga sociala reglerna och hon är obarmhärtig i sitt sätt att uttrycka sig.
Årets kan-inte-släppa-den: Testamente av Nina Wähä. Kan inte sluta tipsa om den.
Årets läskigaste: Slutet av Mats Strandberg. Den dödsskräck som väcktes i mig var helt orationell. Ångestpåslaget ökade successivt och den sista natten innan jag läste klart boken drömde jag mardrömmar.
Årets debut: Allt jag fått lära mig av Tara Westover 
Årets skandal: You did it again! Svenska Akademien. Nobelpriset i litteratur. Peter Handke.
Årets underskattade: Det här är kanske inte en helt klockren utmärkelse, men jag tänkte passa på att tipsa om en bok som inte allt för många verkar ha läst än. De trasiga flickorna av Simone St. James. Det är internatskola, hemligheter och mord. Det handlar om oönskade flickor, om vänskap och rädslan för Mary Hand.
Årets spontanaste: Om jag inte missminner mig så tipsade Malin Persson Giolito om The Mars Room på något socialt flöde. Jag var för stunden mellan böcker och högg direkt tag i nämnda bok och jag ångrar inte en sekunds läsning. Det är ett osentimentalt och skrämmande porträtt av Romy, som avtjänar dubbla livstidsstraff, och fängelsevärlden i USA. Boken är officiellt bannlyst i rättvisesystemet i Kalifornien, vilket gör läsningen än mer intressant så klart.
Årets sönderpratade: Det här är absolut ingen kritik utan en otålighetsgrej. Jag väntar på att hajpen och snacket kring Elin Olofssons Herravälde ska lägga sig så jag kan börja läsa.
Årets scen: Bullar och bång på Stålboms konditori körde sin final sommaren 2019. Nu blir det inge mer. Bäst i år på den scenen var Thomas Di Leva som tolkade Bowie.
Årets artist: Föll som en fura för Billie Eilish
Årets låt: Enligt Spotify så var det tydligen den här, så den får lämpligt nog avsluta min årslista:

Vi ser fram emot att få läsa era årssammanfattningar! Publicera dina egna svar på din blogg, men glöm inte att länka så att vi hittar till dig!

Kategorier
Barnbokskoll Evenemangskoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Carolina listar 2019

carolina-top

Det är dags att lista det gångna året igen, hurra! Jag älskar årslistor, och brukar varje år göra två: en här på kollot där jag uppfostrat försöker hålla mig till de rubriker vi tillsammans utgår ifrån (även om det står var och en fritt att lägga till och dra ifrån). Och så en på min egna blogg där jag skapar lika många nya rubriker som böcker jag vill lyfta.

(Det här med ”årets” är det ju lite luddiga gränser för och är absolut subjektivt. En del är händelser och utgivningar som faktiskt varit aktuella under 2019, men det mesta handlar om att JAG har upplevt det under 2019. Jag kan alltså lyckligt svamla om det som var ”årets film” för mig fast den kom 2018, eller lyfta hur gamla böcker som helst som årets läsupplevelser.)

Eftersom jag i år är först ut på kollot med listandet så passar jag på att bjuda in er andra: häng på! Längst ner i inlägget hittar du alla våra rubriker – plocka bland dem som du vill, lägg till eller dra ifrån, och gör din egen årslista. Och vill du att vi andra ska läsa det du skrivit – lägg en länk i kommentarsfälten nedan.

Årets klassiker: Agnes Grey av Anne Brontë, som inte alls känns som att den är skriven för sisådär 200 år sedan
Årets gråtfest: Så mycket kärlek kan inte dö av Moni Nilsson
Årets historiska: handlade om mellankrigstid och de här två: A duty to the dead av Charles Todd och Messenger of truth, fjärde boken om Maisie Dobbs av Jacqueline Winspear
Årets obehagligaste: Allt jag fått lära mig av Tara Westover
Årets dystopi eller mer när-katastrofen-kommer-bok: Kyla av Therese Henriksson
Årets grafiska: Kattvinden av Helena Öberg & Kristin Lidström
Årets nya bekantskap: Mercedes Lackey
Årets tegelstenar: De tre heffa-böckerna i Fitz and the fool-trilogin av Robin Hobb: Fool’s Assassin, Fool’s Quest, Assassin’s Fate  
Årets återseende: Lejonkungen som live action-film med ”riktiga” jellon och ungefär exakt samma story och dialog som förra gången. Jag grät den här gången också när Mofasa dog.
Årets aldrig mer: Kanske Marian Keyes? Vi har haft så många fina stunder ihop, men senaste böckerna jag läst har jag mest läst slut för att Keyes ju var bra då, alla de där böckerna förr. Och nu när jag läste På egen hand? Zzzzz…
Årets huvudperson: Miryem i Spinning Silver av Naomi Novik
Årets bifigur: M-bot i Brandon Sandersons sci-fi-serie Skyward
Årets filmupplevelse: A Star is Born med Lady Gaga och Bradley Cooper
Årets kulturella höjdpunkt: Van Gogh Experience på Kalmar slott – det var konst, det var musik, det var ljud och ljus och historia och rätt överväldigande, faktiskt.
Årets magplask: The Raven Tower av Ann Leckie. Att låta en sten vara den berättande huvudpersonen är ungefär lika tråkigt som man skulle kunna tro.
Årets kan-inte-släppa-den: En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson
Årets skämskudde: Tschick av Wolfgang Herrndorf, för allt det Tschick och Maik gör
Årets gapflabb: också Tschick av Wolfgang Herrndorf just därför att Tschick och Maik gör allt det de gör
Årets lyckopiller: Temerarire och alla hans drakkompisar – jag är så glad att jag läste om och läste slut hela serien Temeraire av Naomi Novik.
Årets läskigaste: Svarta madam i Spökjägare av Martin Jern
Årets debut: Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död av Alexander Karim.
Årets kyss: På natten är allt sant av Lina Stoltz
Årets underskattade: Christina Lindström – när ska hon få Augustpriset för bästa ungdomsbok? Va? Vavava? För till exempel Välj mig?
Årets serie: Ellinor – Leo – Viktor av Katarina von Bredow
Årets låt: Den jag gillat mest: (återigen, den kom förra året men det är i år den var min) Shallow av Lady Gaga & Bradley Cooper Den jag ojämförligt haft mest på huvudet, vilket halvt drivit mig till vansinne: reklamjingeln för Järnia (”… så mycket bättre än de andra…”).

 

Det var min årsbästalista. Nu är det er tur, och här är rubrikerna:

Årets mest oväntade:
Årets klassiker:
Årets knock out:
Årets kvinnokamp:
Årets gråtfest:
Årets gapflabb:
Årets historiska:
Årets obehagligaste:
Årets dystopi:
Årets grafiska:
Årets nya bekantskap:
Årets utmaning:
Årets tegelsten:
Årets ögonöppnare:
Årets återseende:
Årets aldrig mer:
Årets huvudperson:
Årets bifigur:
Årets filmupplevelse:
Årets kulturella höjdpunkt:
Årets möte:
Årets magplask:
Årets kan-inte-släppa-den:
Årets skämskudde:
Årets lyckopiller:
Årets läskigaste:
Årets debut:
Årets kyss:
Årets citat:
Årets skandal:
Årets förlag:
Årets pristagare:
Årets överskattade:
Årets underskattade:
Årets sönderpratade:
Årets serie:
Årets scen:
Årets konstupplevelse:
Årets TV-serie:
Årets titel:
Årets låt:

Kategorier
Kulturkoll

Mitt 2010-tal

linje-ulrica

Jag har dragit mig lite för att tänka tillbaka på det här årtiondet och det beror på att några av de här åren har varit de absolut värsta man kan tänka sig och det är inte gärna något jag tänker tillbaka på. Självklart har det inte varit enbart mörker utan det har hänt många bra saker också. På det privata planet är det självklart att jag fick mitt andra barn 2011 – det är ju något som är svårt att toppa. Men till höjdpunkterna räknar jag också att fylla 40 (2014) och fira det med en boktokig tårta och en resa till NY, att fira 10-årig bröllopsdag med min man (2017) och ett nytt roligt jobb 2018.

Men nu var det kanske inte mitt privatliv som skulle vara i fokus utan mer kultur- och litteraturrelaterade händelser.

2010-talets kulturupplevelser
Jag är tyvärr inte så bra på att komma iväg på saker (pga livet), men klickar ”intresserad” på väldigt många event, föreläsningar, utställningar och liknande med ambitionen att ta mig dig.

Scenkonst är något jag gillar väldigt mycket och jag skulle vilja se mer klassisk teater, men det blir tyvärr alltför sällan. Men här är några bra saker som jag faktiskt kom iväg på:

2014: David Letterman Show i NY – ganska cool att sitta i publiken på ett TV-program som man sett många, många gånger
2017: Timbuktus show En droppe midnatt på Slagthuset i Malmö – en föreställning som verkligen berörde
2019: Ola Salos krogshow It takes a fool to remain sane – vilken entertainer!

Konstutställningar kan vara lättare att få till och här är några favoriter:
2011: Yoko Ono – Wish Trees for Wanås  på Wanås slott
2016: Yayoi Kusama – I oändligheten på Moderna museet
2018: Kirsty Mitchell – Wonderland på Fotografiska

2010-talets bästa böcker
Varje år sedan 2012 har jag listat de 5-10 bästa böckerna jag läst under året och också utsett ”årets bästa bok” även om det är toksvårt. Om man ska döma av det så ser listan över mina bästa böcker på 2010-talet ut så här:

2012: Fallvatten av Mikael Niemi
2013: Tillbaka till henne av Sara Lövestam
2014: Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson
2015: Bära barnet hem av Cilla Naumann
2016: Simma med de drunknade av Lars Mytting
2017: Ett litet liv av Hanya Yanagihara
2018: Jag är, jag är, jag är – ett hjärtslag från döden av Maggie O’Farrell
2019: jag inte utsett årets bästa bok än, men jag tror att Allt jag fått lära mig av Tara Westover eller Nora eller Brinn Oslo, brinn av Johanna Frid ligger bra till.

2010-talets blogghöjdpunkter
Kanske inte på bloggen, men tack vare bloggen har 2010-talet har verkligen varit fullt av härliga händelser och möjligheter kopplat till bloggen med bokbloggar-communityn, Bokmässan och Bokresor, men här är några av de stora höjdpunkterna:

2013: ambassadör för Bokmässan
2015: ambassadör för Augustpriset
2016: inbjuden att bli en del av Kulturkollo

Kategorier
Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Kulturkollo recenserar v. 33 2019

Höstterminen är officiellt igångsparkad, vi har lämnat våra sommarnamn bakom oss och firat hela veckan lång. Många av oss har börjat jobba också, men det behöver vi inte prata om. Det här är därmed höstens första inlägg med recensioner som vi publicerat på våra egna bloggar. Som vanligt en härlig blandning boktips. Klicka runt och låt dig tipsas.

Allt jag fått lära mig av Tara Westover (Fanny)

De hemlösa katterna i Homs av Eva Nour (Linda)

Den som lever stilla av Leonora Christina Skov (Linda)

Drömhuset av Exempel (Helena)

Emil av Johan Heltne (Linda)

En sommar i Devon av Lucy Diamond (Helena)

Gott om tid av Bodil Jönsson (Anna)

Halvmördaren av Håkan Nesser (Anna)

Herravälde av Elin Olofsson (Anna)

Herravälde av Elin Olofsson (Linda)

Innan ni tog oss av Lisa Wingate (Anna)

Min perfekta man av Bengt Ohlsson (Anna)

Oryx och Crake av Margaret Atwood (Fanny)

Pansarhjärta av Jo Nesbö (Carolina)

Sambo på försök av Beth O’Leary (Linda)

Slaget om Troja av Exempel (Helena)

Someone to Wed av Mary Balogh (Carolina)

Sovande jättar av Sylvain Neuvel (Carolina)

The Whitstable High Tide Swimming Club av Katie May (Linda)

Tjänster och gentjänster av Sophie Kinsella (Linda)

Vem dödade min far av Édouard Louis (Anna)

Kategorier
Barnbokskoll Lyrikkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 26-27 2019

linje-kulturkollo

Det är NU det är den där tiden som vi längtar efter resten av året. Hängmatteläsningen, balkongläsningen, frukosten utomhus med bok, läsning läsning LÄSNING…! Semesterhögarna betas av (eller planeras för fullt, beroende på om det är tidig eller sen semester det planeras för), tegelstenarna påbörjas eller belöningsböckerna smörjer själen. Vad är det vi läser då, där i gröngräset eller på filten? Titta in på våra bloggar och kolla!

Allas älskare, ingens älskling av Per Hagman (Anna)

Allt jag fått lära mig av Tara Westover (Carolina)

Crazy rich i Asien av Kevin Kwan (Carolina)

Den skrattande hazaren av Kjell Eriksson (Anna)

En katts resedagbok av Hiro Arikawa (Anna)

Hem till Scupper Island av Kristan Higgins (Anna)

Jag lämnar ekorrhjulet av Åsa Axelsson (Helena)

Lucy av Jamaica Kincaid (Anna)

Osebol av Marit Kapla Exempel (Helena)

Osebol av Marit Kapla (Anna)

Moxie av Jennifer Mathieu (Linda)

Pojken i snön av Samuel Björk (Anna)

Pojken som följer sin skugga av Kadir Meral (Linda)

Projekt Gemini – Ett annat jag av Carin Gerhardsen & Petter Lidbeck (Carolina)

Rapture av Carol Ann Duffy(Helena)

Regnvakt av Tatiana de Rosnay (Linda)

Sommarnatt av Anna Jansson (Anna)

Someone to Love av Mary Balogh (Carolina)

Så himla taskigt av Cina Friedner (Carolina)

Så mycket kärlek kan inte dö av Moni Nilsson (Carolina)

Till Vial – 8400 dagar kvar av Henrik Ståhl (Carolina)

Ön av Ragnar Jónasson (Anna)

 

 

Kategorier
Romankoll

Vi for upp med mor – den svåra uppföljaren …

 

 

Idag är det recensionsdag för Karin Smirnoffs  Vi for upp med mor och den är den där troligen väldigt svårskrivna tvåan. Ni vet när en författare gjort dundersuccé med sin debut och sedan skall ta nya tag och skriva vidare. Vilken press det måste vara att följa upp en debutroman som Jag for ner till bror, som blev augustnominerad och allt.

Nu ska jag inte förhala det här längre, jag tyckte mycket om Smirnoffs debut men jag älskar hennes tvåa!

I Vi for upp med mor får vi åter möta tvillingarna jana och bror. Precis i början av romanen dör deras mor och hon har lämnat instruktioner att hon vill begravas i sin hemby i Norrbotten. I Kukkojärvi har de båda syskonen ärvt ett hus och de lastar in sin mors kista för att resa norrut. Begravningen blir helt olik alla de någonsin bevistat, i byn råder en sektliknande laestadianism och musik är förbjudet. I byn bor en stor del av moderns släktingar kvar och jana och bror förstår allt mer av sin mors bakgrund och vilket pris hon fick betala för att lämna gemenskapen och gifta sig med deras far. På en helt unik prosa, och en text utan skiljetecken, gestaltar Karin Smirnoff livet i en glesbygd där traditioner och tro håller människorna i en stark social gemenskap på gott och ont. Bara man fogar sig och rättar in sig i ledet så har man både familj och försörjning.

Bror lockas av livet i församlingen och när janakippo får ett extrajobb som bildlärare i skolan i byn så kan hon möta ungdomarna och så smått utmana deras värld. Jag associerar snart till Tara Westovers roman Allt jag fått lära mig och det är inte bara hur sekten påverkar människorna utan också något i de karga miljöerna som förbinder de båda böckerna. Det är som att den stränga kylan, det hårda klimatet också gör det svårare att bryta sig loss. Moderns bror, som de båda syskonen får bo hos efter begravningen, har valt läsningen som utväg. Han har ett hem fyllt av böcker och han är bara en av alla karaktärer som jag fäster mig vid i den här texten. Så få ord, så mycket osagt och ändå så förstår man precis. Kanske beror det på att jag är uppvuxen på landsbygden, kanske beror det på att jag har dysfunktionella familjer runt mig men jag fullkomligt sugs in i den här texten. Småfnissar också emellanåt när jana arbetar på hotellet och får likt en trollkarl ta hand om det mesta, den delen av romanen fick mig också att längta efter att se norrsken. Bara en gång!

Jag längtar nu efter en tredje roman där fadern får ta plats. Man undrar ju vad som format honom, hoppas få läsa om det snart. Marie Lundström intervjuar Karin Smirnoff och det är ett mycket fint samtal, lyssna på det och läs sedan de båda böckerna. De är så säregna samtidigt som de berör mig ända in i märgen. Eftersom jag har ett oläst exemplar här hemma så ordnar vi härmed en liten utlottning.

Vill du vara med och ha chans att vinna Vi for upp med mor så kommentera här nedan innan söndag den 26 maj klockan 20. Glöm inte att berätta vem du är i kommentaren så att vi kan nå dig!

Väl Mött!

Kategorier
Barnbokskoll Grafik- och seriekoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v.16 2019

linje-kulturkollo 

Idag är det långfredag och mycket troligt är att alla åtta kulturkollare gör sitt bästa för att sno till sig lässtunder mitt i firandet. Vad vi läser vet jag inte, men jag vet vilka böcker vi skrivit om den senaste veckan på våra bloggar.

Allt jag fått lära mig av Tara Westover (Ulrica)

Arvet av Yrsa Sigurdardottir (Anna)

Bara lite till av Heidi Hakala (Helena)

Dags att sluta amma, säger mamma av Moa Wall Kubilius (Ulrica)

Det fina med Kerstin av Helena Hedlund (Anna)

Där rosor faktiskt dör av Ewa Klingberg (Ulrica)

Egendomen av Rutu Modan (Linda)

Festens charmigaste tjej av My Palm (Linda)

Flickan i den rosa skogen av Helena Dahlgren (Linda)

Gråleken av Maria Sveland (Lotta)

Gå förlorad av Agnes Lidbeck (Anna)

I döden för dig av Mian Lodalen och Maria Ahlsdotter (Linda)

Jakten på Anna Lindhs mördare av Edvard Unsgaard (Lotta)

Järtecken av Christoffer Carlsson (Linda)

Kvartetten av Aja Gabel (Linda)

Med ont fördrivas av Anna Tell (Lotta)

Notes on a nervous planet av Matt Haig (Helena)

Pojken, fågeln & kistmakaren av Matilda Woods (Carolina)

Psycho girl av Agnes Jakobsson (Helena)

Terrier (Beka Cooper 1) av Tamora Pierce (Carolina)

Tillbaka till den lilla ön i havet av Jenny Colgan (Linda)

Tillbaka till den lilla ön i havet av Jenny Colgan (Anna)

Tyras husvagn: Äppeltjuven av Ann-Charlotte Ekensten (Ulrica)

Xirianas gåta av Joseph A. Davies (Ulrica)