Kategorier
Lyrikkoll

Veckoutmaning: Presentera en favoritdikt eller favoritstrof

Linda
Jag älskar lyrik, men är alldeles för dålig på att ta mig tid att läsa diktsamlingar. Dikter jag älskar kan jag leta upp ibland, för att bara få njuta av orden och den känsla som de ger mig. Att ta till sig nya dikter kräver dock tid. Något som jag sällan ger dem. Idag ska det dock handla om favoritdikter eller kanske bara strofer ur favoritdikter. Jag har själv funderat över några av mina favoriter och tänkte dela dem med er. Mycket bläddrande har det blivit!

En antologi som jag tycker väldigt mycket om är Kärleksdikter i urval av Per Wästberg. Boken är utgiven 1995 och går numera bara att få tag på via antikvariat. Jag köpte just ett extra exemplar på Bokbörsen att ha på jobbet. Mitt privata stannar här hemma.

Just 1995 studerade jag till lärare och var mitt i mina svenskstudier. En uppgift vi fick var att ordna en diktläsningsstund, då vi läste dikter högt för varandra. Min grupp träffades hos den av oss som hade öppen spis och satt framför brasan, drack rödvin och deklamerade dikter. Många av dikterna i samlingen har därför en röst och faktiskt kan jag tycka att dikter gör sig bäst om de läses högt. Det var genom Kärleksdikter som jag hittade favoriter som Vizma Belševica och Eeva Kilpi.

En dikt i samlingen som jag tycker mycket om är Silverbröllop av Erik Lindorm. Den handlar om ett par som levt tillsammans i trettio år och inleds så här:

 

”De levat samman i trettio år,
dag efter dag,
tills båda fått samma gråa hår
och samma drag”

 

Jag ser framför mig ett par som blivit så lika att de nästan blivit som en person. En natt vaknar mannen och tittar på den som ligger bredvid honom och frågar sig till slut: ”Vem är du som egentligen, som sover där?”

Det går visserligen att tolka frågan som något deprimerande, men för mig är den hoppfull. Den symboliserar det faktum att du aldrig helt kan känna en människa och att det är något fint och bra. Vi kan alltid lära oss något nytt om en annan människa, för det är precis som Tomas Tranströmer skriver i sin dikt Romanska bågar:

 

”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

 

Nu är det er tur. Vilka favoritpoeter har ni? Vilka dikter tycker ni extra mycket om? Har ni någon favoritstrof eller något favoritcitat som ni vill dela med er av?

Svara i er blogg, i en kommentar eller varför inte på Instagram. Tagga oss gärna så att vi kan få ta del av era lyriska inlägg.

 

Photo by yeongkyeong lee on Unsplash