Etikett: W H Auden

Kategorier
Lyrikkoll

Bjud på dina älsklingsstrofer

Linda
Vi letar vackra formuleringar i veckans tema och vill ha er hjälp. Veckans tisdagsutmaning handlar om lyrik, eller kanske snarare om ord som väcker känslor och som betyder något. Ord som ger tröst, hopp eller som bara är så där oändligt vackra att det gör ont.

Din uppgift är att välja ut en poet eller textförfattare, en dikt och en sångtext som betyder mycket för dig. En slags trio, men av det spretigare slaget. Berätta varför just denna person och dessa texter är så betydelsefulla för dig.

Skriv gärna i egen blogg, men lämna gärna en kommentar eller en länk för att vi ska kunna hitta ditt inlägg. Det går självklart lika bra att svara direkt i en kommentar.

Fortsätt läsa ”Bjud på dina älsklingsstrofer”
Kategorier
Kulturkoll

Linda listar filmer att gråta till

Linda

Döden är ett vanligt tema även i filmens värld och jag har klurat ihop en lista med filmer som fått mig att gråta. Vissa vågar jag inte se om av rädsla för att de inte längre håller, medan andra är filmer jag ser med jämna mellanrum. Döden är långt ifrån huvudtemat i alla filmer, men de innehåller alla död och sorg.

1. Första gången jag såg Cinema Paradiso började jag gråta mitt i filmen och kunde inte sluta. Egentligen handlar den inte främst om döden, men det är en gammal biomaskinists död som får huvudpersonen, regissören Toto, att vända hem igen. Vi får följa hans barndoms vänskap med den äldre mannen och det är så fint, så fint. Filmen fick en Oscar för bästa utländska film och är riktigt sevärd.

2. Det går inte att lista snyftfilmer utan att ha med klassikern Love story, som hade premiär 1970. Det var många år sedan jag såg den, men jag minns att jag verkligen fulgrät. Ali MacGraw och Ryan O’Neill spelar kärleksparet och de tillhör fortfarande mina favoriter.

Fortsätt läsa ”Linda listar filmer att gråta till”
Kategorier
Lyrikkoll

Den ännu inte övertygade

Linda

Det är ljudbokshelg på Kulturkollo och vi har lärt oss att Anna mer än gärna lyssnar på böcker och att Carolina också blivit övertygad om ljudböckers förträfflighet. Själv förstår jag inte alls grejen. Säkert är det som Lyran skriver att det krävs träning för att lära sig att lyssna och att jag helt enkelt tränat för lite, men jag får det inte riktigt att funka. Antingen somnar jag som en stock så snart uppläsaren inlett sin läsning. Bra visserligen om jag skulle få svårt att somna, men inte just ur lässynpunkt. Alternativet är att jag börjar tänka på något annat, försvinner helt från bokens handling och upptäcker att jag inte alls vet vad som hänt i boken på en lång stund. I bilen kan jag dock lyssna uppmärksamt, men då har jag å andra sidan lite väl dålig koll på vad som händer i trafiken. Inte heller speciellt lyckat.

Fortsätt läsa ”Den ännu inte övertygade”