Kategorier
Barnbokskoll

Månen, varelsen och jag – en barnbok om Månne

Ni vet en sån där plats man kan förflytta sig till, en plats där man kan styra över allt och där man kan känna sig helt lugn.

En sån plats har Månne. Hen är åtta, går i tvåan och gillar att leka på fritids. Livet för Månne är för det allra mesta ett alldeles vanligt liv med frånskilda föräldrar, bästa vännen Rut och en älsklingsmagister som heter Ville. För de som känner Månne så vet de att hen vill bli kallad hen och inte känner sig som varken flicka eller pojke men Månne möter ofta andra människor som inte förstår henom.

I Månen, varelsen och jag med text av Ylva Karlsson får Månne idén att starta en youtubekanal så att hen kan försöka berätta om sitt liv som icke-binär men hen vet ju inte riktigt hur man gör. Dessutom får Månne inte heller lov för sina föräldrar men hen filmar ändå och det är de filmerna som vi får “läsa”. Ibland så blir Månne riktigt ledsen på alla de som han har omkring sig och då går han genom porten till sitt fantasiland där han kan bestämma över allt och illustrationerna av Sofia Falkenhem är perfekta, de visar både Månnes vardag och fantasi på ett härligt, detaljrikt och humoristiskt vis.

Fantasilandet blir hens egna plats att fly till när vardagen blir för jobbig ända tills en varelse från landet får eget liv och följer med hem till Månnes mamma. Varelsen stökar och gör Månne arg och frustrerad och han vill helst bara bli av med den. Kompisen Månen finns alltid med där på himlen, Månne kan vinka till Månen och emellanåt får hen råd både tröst och råd av den annars tysta himlakroppen.

Det här är en fin roman som passar som högläsning för yngre barn och kanske egenläsning från 8-årsåldern. Med korta kapitel och ett direkt tilltal till läsaren så är det lätt att dras in i Månnes värld och jag blir både lite sorgsen och eftertänksam när jag läser. Runt Månne finns det kloka vuxna men världen är liksom inte ordnad för de som inte identifierar sig som pojkar eller flickor och Månne har alla rätt att vara arg och ledsen. Skolans värld, där jag själv arbetar, borde vara platsen där man får vara precis den man är men visst är det ofta som indelningar görs efter kön, omklädningsrum och toaletter är könade och förutom att ge mig en tonsäker text och härlig läsupplevelse så väckte boken frågor jag tar med mig i vardagen.

Tack rabén&sjögren för recensionsexemplaret.

Kategorier
Barnbokskoll

Dagens namn: Ulla och Ulrika

Linda

Idag har Kulturkollos egen Ulrica namnsdag. Grattis! Inlägget kommer dock inte att handla om dig, även om du är fantastisk på alla sätt.

Faktiskt lärde jag mig något nytt när jag googlade runt för att komma på idéer till dagens inlägg, nämligen att Ulla är en kortform av Ulrika. Det borde jag ju ha insett, men jag har faktiskt aldrig tänkt på det. Ulle, jo så kallades många Ulrikor, men Ulla är ju ett eget namn.

En viktig Ulla i mitt liv var min första dagmamma. Vi bodde i Högsbo i Göteborg fram tills jag snart skulle fylla fyra och då började jag också på dagis (förskola nu, men dagis då). Innan dess hade Ulla hand om mig. Hon kom hem till oss på morgonen så att jag skulle få sova ut. Säkerligen var jag lika trött då som nu. När jag vaknade satt hon i köket och läste tidningen. Det är i alla fall så jag minns det, men jag var liten och det var länge sedan.

Sedan gick vi hem till henne i lägenheten på en av Högsbos myntgator där hon bodde med sin vinterbadande man Sven och sin son. Sonens rum var utanför mitt revir, men jag fick i alla fall titta på båtarna som han byggt. Mest fascinerades jag av en fantastisk modell av Titanic där varje skorsten var unik, precis som det var i verkligheten. Antalet livbåtar stämde också.

Nu hade jag kunnat skriva ett inlägg om filmen Titanic, men eftersom jag är en av de få som aldrig sett den får jag skriva om något annat. Jag väljer att hylla Ulla och minnet av henne med en bok om en alldeles speciell dam som heter Petronella och är Ossians ovanliga nanny. Mina barn älskade Ylva Karlssons bok när de var små och jag tyckte också väldigt mycket om dem. När jag och Ulla besökte Slottsskogen och Sjöfartsmuséet får Ossian och hans bror vara med i en fantastisk simskola som leds av en sjöjungfru.

 

Kategorier
Sakprosakoll

Jag minns alla mina skrivarhandböcker och hur de brukade inspirera mig

helena-top

Häromdagen skrev jag på Fiktiviteter att jag främst låter mig inspireras av skrivande människor i romaner. Och det är verkligen helt sant. När Cath i Fangirl skriver sin fanfictionserie om Simon Snow kan jag inte göra annat än plocka fram min inspirationsanteckningsbok, och när jag läste om Édouard i Författaren i familjen kom jag på en helt ny romanidé av bara farten.

Det är nu det. Förr i tiden (i fordom för kanske 15-20 år sen), när jag skrev som allra mest och levde och andades ord, bokstäver och dikt, var det annat jag hämtade den där inspirationen ifrån. Under en period läste jag alla skrivhandböcker jag kom över. Alla! Vissa var kanske lite träiga, vissa läste jag bara för att de var kursbok på någon av mina kreativt skrivande-utbildningar på folkhögskola eller högskola, men alla gav de mig något, alla bar de korn av skrivglädje som jag plockade på mig. Jag tänkte göra lite nytta av alla de där timmarnas läsning, varsågod min best of-lista:

Writing down the bones av Nathalie Goldberg – utan tvekan den allra bästa och mest inspirerande handbok jag någonsin läst. En sån där kurslitteraturbok jag aldrig hittat på egen hand och så proppfull av handfasta tips att man egentligen bara behöver den. Men det vore ju tråkigt.