Att resa med böcker

Att resa hemma i läsfåtöljen är ett bekvämt sätt att resa. Är boken bra känns det som att man förflyttar sig i både tid och rum när man läser. Man besöker andra kontinenter eller andra tidsåldrar utan att fysiskt förflytta sig. Just den egenskapen finns bara hos böcker. Jag får inte alls samma känsla om jag tittar på film eller tv. Böcker är magiska.

Något annat som jag märkt är att mina läsminnen ofta går att koppla ihop med var jag befann mig när jag läste boken. Det räcker att jag sveper med blicken över bokhyllan för att olika minnen ska triggas igång. Jag minns på vilken plats jag befann mig när jag läste en viss bok, under vilka omständigheter, och väldigt ofta under vilken resa det var.

Ken Folletts Giganternas kamp läste jag på ett halvsunkigt hotellrum i Dublin där jag såg mitt livs första silverfiskar. Jag läste Eleanor Browns Weird Sisters under en härlig bokresa till Syninge, utomhus i vårsolens första värmande strålar. Innan jag somnar av SJ Watson läste jag under en flygresa ner till Prag. En annan flygresa ner till Stockholm rann tårarna till Calle Brunells Brev från en bruten horisont. Åh så många böcker jag fulgråtit till på flygplan. Och förra sommarens bilsemester genom Norrbotten och Nordnorge ackompanjerades av Arne Dahls Inland som ljudbok.

Otaliga böcker minns jag att läste ute på min altan, andra läste jag i min svarta läsfåtölj, andra läste jag i den gröna. Men nästan alltid handlar mina platsminnen om fysiska böcker. E-böcker skapar inte samma minnen. Det blir inte samma känsla.

Tack alla mina kära böcker för att ni är ett sådant förträffligt resesällskap. Både i läsfåtöljen, passagerarsätet i bilen eller i flygplansstolen. Att resa utan er vore en omöjlighet.