Om förstlingsverk. Om höstens romandebuter. Om att vara först.

Det är något alldeles speciellt att läsa debutromaner. Det kan vara en smått hisnande känsla av att vara först att gilla (eller ogilla). Läsningen grusas inte av förutfattade meningar eller tyckande, som mot bättre vetande etsats sig fast någonstans i bakhuvudet eller förväntningarna på grund av tidigare utgivning och, ve och fasa, tidigare succéer. Ett par debutanter som jag särskilt gillar (och som är oerhört välskrivna romaner) är Christin Ljungqvists Kaninhjärta, Carol Rifka Brunts Låt vargarna komma och Mississippi av Hillary Jordan. Ljungqvist har en alldeles egen röst och en stilistisk säkerhet där språket flödar på ett tempoväxlande vis. Brunt har en särdeles förmåga att bygga intressanta karaktärer och gestalta relationerna dem emellan (och hur de sakta nystas upp och rullas ihop igen). Jordan har skrivit en oerhört fängslande historia, som har sex berättarröster, och handlar om den amerikanska södern och dess rasmotsättningar mot slutet av andra världskriget.

Jag har försökt få koll på höstutgivningen i allmänhet och debutanterna i synnerhet. Här följer ett axplock, ett nedslag bland många intressanta skönlitterära debutromaner (alla citat är hämtade ur Svensk bokhandels Höstens böcker 2014):

Märta Fohlins Jag duger inte åt lycka (Norstedts)
Om kärlek och rädsla. ”Om att vara ung kvinna och att försöka hitta ett sätt att leva i stegen mellan barndom och vuxenhet.”
Det kan bli hur bra som helst. Eller hur tråkigt som helst. Det är ju det här med eländes elände som lockar.

Eländes elände hittar jag också i Peter Normarks Lekarna (Albert Bonniers förlag): ”en smärtsam och hisnande roman om en familjs färd mot upplösning och undergång. Före och efter katastrofen”. Om utanförskap. Om relationer.

En annan debutroman som handlar om utanförskap är Ingen familj är en ö (Ordfront förlag) av My Wikström. ”Mammor går ner i tid, bränner ut sig och blir sjukskrivna. Föräldrar skuldbeläggs. Många barn med adhd och Aspberger blir väldigt ensamma och ifrågasatta.” Om adhd, föräldraskap och skuld. Skuld is my middle name.

”Att min första bok skulle bli en bok om sorg var inte alls meningen. Jag trodde alltid att jag skulle debutera med en fiktiv historia om kärlek, passion och erotik, där språket skulle vara poetiskt och vackert. Men livet kom emellan.”, skriver Annika Koldenius om sin självbiografiska debutroman: Vi var alltid beredda (Weyler förlag). Om familjeliv i skuggan av ett barns sjukdom. Jag är onekligen nyfiken på en bok av Koldenius, men jag räds ämnet. En dag ska jag dock vara rustad nog för att läsa.

Jag brukar inte lockas nämnvärt av historiska romaner, men bara titeln är en read-magnet: Den som vill ha hare till frukost måste jaga om natten (Albert Bonnier förlag). Läser man sedan författarpresentationen av Anna Hedlin så kvalar den sannolikt in på min att-läsa-lista: ”I denna debut har jag malt ner ett enormt historiskt material, reproducerat gång på gång i film, tv och litteratur. Kung, dam och knekt i skarven mellan feodalsamhälle och nationalstat. Monarkins Europa. Jag har klippt och klistrat, stulit, snott och filtrerat. Historien genom en konfettimaskin eller köttkvarn. Knastertorra pappersflingor och blöta slamsor. Bad romance.” You had me at köttkvarn!

Avslutningsvis vill jag även passa på att hylla Staffan Larssons snygga omslag till ”Svensk bokhandel Höstens böcker 2014”. Detaljerna! Färgerna!

Foto: ”Books” av Ryan Hyde (CC BY-SA 2.0)