Kategorier
Kulturkoll

Skönlitteratur – en lisa för själen

helena-top

I torsdags skrev Linda ett inlägg som handlade om biblioterapi, där hon önskade att man kunde få läsning på recept (likt man idag kan få motion utskriven). Jag har många tankar som snurrar kring det här och fler väcktes under helgens tema kring ljudböcker. Samtidigt har jag många tankar som rör hur författare förmedlar känslor och hur få förunnat det är att förmedla de tunga, svåra, de ogripbara känslorna. Så det får helt enkelt bli två inlägg idag där det här kommer att handla om läsning och litteraturens läkande kraft och nästa om författare som jag anser äga ett språk som få besitter.  

Den som följt min blogg Litteraturkvalster & småtankar har emellanåt fått små glimtar av mig och mitt privata. För några år sedan (närmare bestämt tre) blev jag sjukskriven med diagnosen utmattningssyndrom. Idag när jag tänker tillbaka så är det svårt att hitta en startpunkt för det här. Det är som att bevittna en bilolycka i slow motion där jag obarmhärtigt slog huvudet i framrutan upprepade gånger. “Många bäckar små…” kan vara ett lämpligt ordspråk att ta till, utan att gå närmare in på varför-frågan.

När jag blev sjukskriven var min hjärna så överhettad och utmattad att jag inte kunde läsa två meningar i rad utan att tappa den röda tråden. Det är en ganska skrämmande erfarenhet – hjärnan slutar bokstavligen att fungera. Från att ha tjugofem bollar i luften kunde jag knapphändigt fixa att studsa en. Reservaggregatet går in och tar över och det är sannerligen ett trögt aggregat. Ett sinne i taget. Ett intryck i taget. Promenera i tystnad. Se på TV utan ljud. Musik var inte aktuellt (ve och fasa). Läsa gick inte. Bara vara. I tystnad.

Efter ett par månader gjorde jag ett försök att lyssna på ljudböcker. Det var svårt. J ä t t e s v å r t. Precis som Lyran skrev i helgens första inlägg så krävs det en “god förmåga att koncentrera sig, man måste kunna rikta sin uppmärksamhet, stänga av andra påträngande yttre och inre signaler och inhibera sina impulser. Och man måste ha förmåga att anpassa sitt tempo efter någon annan.” Jag vandrade utmed stranden i bitande vårkyla och genom att köra play-paus-play-metoden övade jag sakta, sakta upp min koncentrationsförmåga till att lyssna. Så småningom kunde jag läsa kortare stycken. Så småningom flera sidor.  Fortfarande har jag dålig koncentrationsförmåga, men nu äntligen kan jag emellanåt läsa med flyt igen. Emellanåt sluka. Emellanåt bara vara. Emellanåt skriva på bloggen. Med andra ord: jag är nog den bokbloggare som läser minst. Så får det bli ibland. 

Saken är den att läsning är en lisa för själen. Medicin för själen. Biblioterapi om vi så vill kalla det. En stunds avkoppling, frånkoppling en stunds vila och flykt. För ca ett år sedan kom en tvärvetenskaplig studie som påvisade just det detta – det positiva sambandet mellan skönlitterär läsning och rehabilitering vid utmattningssyndrom. Lena Mårtensson, leg arbetsterapeut, och Cecilia Pettersson, litteraturvetare, djupintervjuade åtta, tidigare läsvana, kvinnor, som varit sjukskrivna mellan fyra och 36 månader om deras erfarenheter av läsning av skönlitteratur under tiden som sjukskriven.

Kvinnorna ger prov på en mängd olika sätt att läsa och tillgodogöra sig litteraturen under sjukskrivningen. Några läser främst identifikatoriskt, andra snarare för att glömma den sjukdoms och/eller livssituation de befinner sig mitt uppe i eller för att uppleva ett slags estetisk njutning. Vanligt är också att samma kvinna läser på samtliga ovan beskrivna sätt och upplever att detta påverkar hennes tillfrisknande i positiv riktning. Sammantaget visar detta resultat på den terapeutiska läsningens bredd samt faran i att försöka reglera denna typ av läsning alltför mycket. [behandla alltså den sköra läslusten med stor aktsamhet]
(ur “Mellan självbekräftelse och självförglömmelse. Om terapeutisk läsning.” av Cecilia Pettersson)

 

Den skönlitterära läsningen ger kvinnorna en upplevelse av samhörighet då den uppfattas som gemenskap på tu man hand med en stöttande bundsförvant, som delar bördor och visar vägen för en möjlig vardag trots ohälsa. Läsningen kan kompensera reella relationer, när orken att ha sådana inte finns men utgör också en möjlighet till reella relationer genom deltagande i bokcirklar eller besök på bibliotek. [Hej! #boblmaf!] Att läsa skönlitteratur under sjukskrivningen uppfattas också som ett sätt att bli stärkt som person, då denna aktivitet värderas som meningsfull och med ett socialt värde. Att behålla rollen som läsare förstås också som stärkande i en situation då andra roller tillfälligtvis förlorats. [Hej #boblmaf igen! Vi har vetenskapen i ryggen!]
(ur “Skönlitterär läsning under tiden som sjukskriven – en aktivitet med flera dimensioner” av Cecilia Pettersson)

I en artikel ur Hälsoliv (Expressen 2013-10-07) berättar Sofia Oldin Cederwall om hur promenader och böcker hjälpte henne tillbaka till arbetslivet efter att ha diagnosticerats med utmattningssyndrom: [quote]”- Jag gav bort de böckerna, de kändes som ett krav och för mig blev det viktigt att läsningen var kravlös. Jag bestämde mig för att inte vara Bror Duktig när det gällde läsningen också, utan ville gå enbart på lust. I stället började jag köpa en bok i taget för att inte stressas av olästa högar, och köpte bara böcker som jag verkligen ville läsa.” [/quote] Precis så är det för mig också. Det är viktigt att det är läslusten och inte måsten som styr mina bokval. Jag är väldigt noga med att inte ta mig vatten över huvud och försöker begränsa antal inköp och beställningar. Jag har med andra ord varit en hängiven patient i biblioterapi, utan att vara helt medveten om detta. Biblioterapi i kombination med samhörigheten med andra fellow bokbloggare (känslan av tillhörighet) har varit en viktig del i min rehabilitering. Med detta sagt så kan även jag bekräfta litteraturens läkande kraft och att den verkligen är en lisa för själen.

[box]Läs mer:
Skönlitterär läsning kan fungera som medicin vid sjukskrivning
Forskningsprojekt om biblioterapi
Vad händer i oss när vi läser? UR från Bok- och biblioteksmässan 2013. Medverkande: Kristoffer Leandoer, Yvonne Leffler och Cecilia Pettersson. Moderator: Sharon Jåma.
* Hälsoliv:  “Terapi för stress och oro – böcker kan lindra“[/box]

 

Foto: “I <3 2 read” av Kate Ter Haar (CC BY 2.0)

 

Av Fanny

Boknörd som antingen läser hela tiden eller inte alls. Jag läser gärna om mörker och elände och såväl i roman- som novellform. Försöker emellanåt att utmana min litterära säkerhetszon, men lyckas inte alltid.

6 svar på ”Skönlitteratur – en lisa för själen”

Väldigt intressant att det finns studier som visar detta! Jag är bipolär och brukar använda böcker för att må bättre under depressioner (när jag tvärtom är uppe i varv så kan jag inte koncentrera mig).

Det känns skönt att ha lite vetenskap i ryggen. 😉

När jag är uppe i varv har också jag väldigt svårt att läsa över huvudtaget. Jag har dock ibland lyckats att landa något om jag läser samma mening gång på gång tills jag till slut lyssnar/den går in. Lite som meditation. Men jag lyckas inte alltid.

Vet att jag läste nägon artikel i Modern Psykologi i våras som handlade om sjukskrivna som läst sig friskare. Kanske samma studie? Hittar självklart inte artikeln online. Tack för ett modigt inlägg Fanny. Känner tyvärr igen mig allt för mycket, även om det var några år sedan jag skrapade näsan i väggen.

Jag fick faktiskt göra en hel del research innan jag hittade själva studien (mest artiklar som hänvisar till den) och jag tror att alla de stora nyhetstidningarna tog upp det – mer eller mindre. Nätet kan vara lite svårforcerat ibland. Det kanske är den här du menar: http://modernpsykologi.wordpress.com/2014/02/18/las-dig-frisk/ där hänvisas både till en annan och denna.

Tack själv – du banade vägen häromdagen. 🙂

Tack för ett fint inlägg, Fanny!
Det här med att läslusten och inte några måsten ska styra läsandet är något som jag måste försöka hålla hårt på. Jag läser mycket böcker för jobbets skull men har egentligen inte så många måsten kvar där (har läst så mycket att jag har en “bank” att ta av till bokpratande). Nu läser jag enbart sådana barn- och ungdomsböcker som jag känner att jag också vill läsa för min egen skull. Ett par gånger har jag gjort precis som Sofia i citatet – rensat bort böcker som ligger i läshögen för att de är “duktiga böcker”, liksom. Sådana som bör läsas för att det är de böckerna det pratas om på bloggar eller arbetsplatser – men som inte är mina egna val egentligen. När läsandet blir ett måste för att bokbloggen ska fyllas, bokcirkelböckerna ska läsas ut eller jag måste förbereda något på jobbet – då mår jag inte bra. Läsningen måste vara min egen.

Tack! Ja undrar just om hur många böcker man köpt på diverse olika bokreor för att de BORDE läsas och man BORDE ha dem i bokhyllan. Säkert någon hyllmeter eller så. 😉

Stängt för kommentering.