Kulturkollo möter Marie Rundström

helena-top
Konst i allmänhet och tatueringskonst i synnerhet är något som ligger långt utanför min kulturkoll. Jag är en av de där som alltid har sagt att jag ska tatuera mig, men samtidigt den som äger störst beslutsamhetsångest. Det kommer med andra ord aldrig att ske. Veckans tema Generationer fick mig dock att fundera lite extra på just det här. Som i all bildkonst går det mode i vad folk efterfrågar, men går det att se skillnad mellan generationerna? Vi har fått chans att ställa frågor till konstnären och tatueraren Marie Rundström, som är verksam i Falkenberg. 


Berätta lite om dig själv och om hur du kom i kontakt med tatueringsyrket

10563045_288593691339163_4555840945792700716_nEfter gymnasiet flyttade jag in i en liten studentkorridor i skogarna utanför Ängelholm, Nordvästra Skånes Folkhögskola. Där skulle jag efter tre år på naturvetenskaplig linje i Falkenberg få chansen att ägna mig åt något jag verkligen älskade – konsten.

Kanske var konstnärslivet inte något för mig i alla fall. Jag tyckte det mesta där var lite galet… konstigt. Men här såddes fröt till min framtid inom tatueringsyrket. En elev i samma klass påpekade en dag att det skulle passa mig perfekt. Jag satt ju så tålmodigt och ritade varje ögonfrans på skissen framför mig.

På internet beställde jag hem mitt lilla ”start-kit” för 900 kr. Något jag kan skratta åt idag! Min prestationsångest fick mig, som tur var, att aldrig använda min billiga maskin, och istället söka en plats som lärling på en studio. Jag ville göra detta rätt från början.

Efter en ansökan och en intervju fick jag platsen som lärling på Seven Seas Tattoo Parlor, i Falkenberg. Där började jag 2012 med att moppa golv och sju månader senare gjorde jag min första tatuering.

Vad är det roligaste med ditt yrke

Det bästa med yrket är att jag får ägna mig åt det jag tycker om. Jag ser tydligt min egen utveckling när jag har så mycket tid med konsten. Störst är dock egot när någon åker genom halva landet för att denne gillar just det jag gör, och vill bära detta som ett smycke varje dag.

Vad är den största utmaningen?

Kunden. Mötet med kunden är verkligen avgörande i mitt jobb. Det är extremt viktigt att vi båda är nöjda. Många har idéer jag måste säga nej till. Som egenföretagare är det också en utmaning att se till att vara lite ledig, listan på saker jag vill göra är lång, och att skilja jobb från fritid är riktigt svårt.

Berätta om den första tatueringen du gjorde och känslan när du var klar

En annan tatuerare från stan kom in i studion en dag och sa ”man måste offra sitt eget kött innan man ger sig på någon annans”. Det lät mycket klokt, så jag satte mig en kväll i studion mittemot min lärare Sanna, och vi båda tatuerade oss själva på låren. På mitt ben växte formen av en kråka fram, som än idag är ofärdig, men jag är mycket stolt.

Den första på någon annan, oj oj, det var verkligen fruktansvärt! Jag sänkte den surrande maskinen mot min bästa väns vad för att dra den första linjen, men nej! jag ångrade mig igen. Ett nytt försök, och ytterligare ett, men jag vågade inte sätta ner nålen nu heller.
 Varje gång jag kom nära hennes hud med den vassa spetsen så började min hand skaka av nervositet, som om där låg ett magnetfält kring henne som fångade den tunga maskinen.
Tillslut drog jag den första linjen, torkade bort färgen som lagt sig över, och visst var den både sne och skakig.

Det blev bara bättre och bättre genom denna tatuering och slutresultatet blev inte helt dumt. Jag skulle vilja täcka över den med ett nytt motiv idag, men min vän är så stolt över att bära mitt första tatueringsverk, tyvärr.

Har du någon drömtatuering?

Jag gör mina drömtatueringar varje vecka. Mina kunder ger mig ofta fria tyglar, och jag har alltid lite motiv jag vill göra som ligger och väntar på ägare.
 Drömmen är nog att hitta rätt duk/kund. En som är rik, otatuerad, mycket ledig, tålig, och som låter mig sväva iväg åt alla håll och i alla färger. En kund som jag kan ställa undan och plocka fram lika smidigt som en spänd linneduk.

Marie_Rundstrom_tatu

Veckans tema är Generationer. Kan du se någon skillnad mellan olika generationer vad de har för önskemål när de kommer till studion?

Först måste jag få det sagt – Den äldre generationen gör smartare val.

Fördomar finns kvar hos många som är 60+, det är helt klart, och kanske är det därför denna generation väljer sina tatueringar extra noggrant. Ingenting här görs slumpmässigt.
 Min studio riktar sig mer åt en äldre ”less is more”-grupp.

Idag gör vi mycket permanent med våra kroppar. Tatueringskonsten är ett av dessa ingrepp, och jag förstår dem som skräms av dess extrema framfart just nu. Jag ser dagligen dåliga jobb, ungdomar som gjort knäppa val, och knäppa tatuerare som tjänat en liten slant på detta. Felstavningar och infektioner – det ligger mycket grund i fördomarna.

I övrigt är det inte mycket som skiljer generationernas val. Ofta går hela familjen till samma tatuerare. Mina yngre kunder är medvetna om att deras tatueringar kommer att finnas kvar när de blir mamma, och sedan mormor, och väljer sin tatuering därefter.

Beroende på kundens livsstil, yrke och intressen kan jag se lite olika trender. Allt handlar om vad du vill förmedla till andra, men mina kunder fortsätter att förvåna mig med deras val av motiv. Man tror att man har lite koll på den kostymklädda mannen med portfölj som kliver in i studion, tills han visar en referensbild med en döskalle över en hel rygg. Jag lär aldrig se ett mönster här, men alla överraskas vi av andra människor varje dag, så det kanske är lika bra att inte försöka.

Kan du se någon skillnad över tid? Vad är inne just nu och vad var inne när du började?

Självklart. Just nu är detta ett yrke som kör på full växel. Färgerna och maskinerna blir bara bättre och bättre, urvalet av nålar och annat material blir större och kunderna fler.
 Tack vare detta har arbetet blivit mer likt andra konstyrken. Som tatuerare är det idag lättare att nischa sig. Att köra sin egen stil fullt ut, och istället rekommendera en annan tatuerare om denna skulle passa kunden bättre. Kunder är tack vare all reklam, alla tv-program mm, mer medvetna idag. Många vet att det finns olika kvalitet, olika tekniker, och väljer då sin tatuerare utifrån deras portfolio och inte avstånd eller pris.

Många har en tribal från 90-talet eller en äldre banderoll, och tidigare har det nog funnits tydligare trender inom konsten. Idag är det ett mycket bredare forum, och det ingår inte längre i en stil ”att ha en tatuering”, utan du väljer en tatuering efter din stil. Alla bär dem idag.

Om vi tittar framåt. Vad tror du kommer hända inom tatueringskonsten?

Någon gång lär denna kvantitetshets att avta. 
Många satsar just nu på att ha så mycket som möjligt, så billigt som möjligt, och så fort som möjligt. 
Jag ser fler och fler kunder som gör medvetna val, tänker efter noga, sparar, och som till och med vill att artisten signerar sitt verk. Det hoppas jag att vi är på väg mot, och att nästa generation skrattar åt sina föräldrar som låtit vännerna tatuera lite på deras ben hemma i tv-soffan.
 Om tio år kommer kvaliteten tagit över, och det kommer diskuteras namn, märken och pris på samma sätt som fina designkläder och smycken. Vi är på god väg.

Avslutningsvis, jag vet att du även målar. Berätta lite om din konst.

Tidigare har jag ägnat mycket tid åt att pilla med detaljer i akvarell och olja. Nu när mitt jobb handlar om små, pilliga motiv så slänger jag nästan dit färgen när jag får tid till att måla.
 Syftet med mitt måleri idag är bara att ha kul. Att få försvinna iväg in i ett motiv som känns enkelt och tryggt ( och som går att måla över eller slänga om jag vill ). När jag målar glömmer jag tid och rum, då finns inte jobb och tvätt.

10689801_286123824919483_519194871023408787_nJag älskar starka färger, men många av mina tavlor är till största del svarta. Jag började måla när jag bodde på konstskolan, och vid ett tillfälle sa en lärare ”man ska inte använda svart, svart dödar en tavla”. Jag tog det som en utmaning, och där fastnade jag i svart.

Det blir en hel del kvinnor i mina målningar nu för tiden. På målarduken vill jag leka loss och då tackar jag gärna nej till alldeles för stora utmaningar. Efter en hel del krokilektioner har jag lärt mig kvinnokroppen så väl att jag kan experimentera med former och drag.
 Idag är favoriten akrylfärg – snabbt, lätt, rent och färgstarkt!

Min egen studio är precis i sin uppstart. Denna tatueringsstudio kommer även fungera som min konstateljé. Det blir min konstanta art-in-progress-utställning, och där har man möjlighet att komma förbi och kika på mina tavlor, se mig tatuera eller måla och ta en kopp kaffe.

Stort tack till Marie Rundström som svarade på våra nyfikna frågor! Vill du se mer av Rundströms tatueringskonst, så kan du göra det via hennes Instagram och FB-sida (där du hennes kontaktuppgifter finns). 

Foto: Marie Rundström

4 comments
  1. Spännande läsning. Jag skulle nog aldrig våga tatuera mig även om jag tycker att det kan vara rätt snyggt.

Comments are closed.