När jag fick reda på att vi skulle ha temavecka 80-talet kände jag att det här skulle bli knepigt. Ni förstår jag är nämligen född 1986. Ja varsågoda sucka lite, lägg huvudet på sned och säg med mjuk röst ”Är du så ung, lille vän?” när ni räknat ut att jag inte ens har fyllt 30år. Det händer mig jämt och ständigt nämligen. Medans mina kära kollo-kollegor minns tillbaka på sin tonårstid minns jag inte särskilt mycket från 80-talet. Det jag minns från de dryga fyra år som jag levde under årtiondet är det mest sagostunder och barnprogram. Problemet eller konsekvensen av att vara barn av 80-talet är att de körde många repriser av barnprogram gjorda på 70-talet och böckerna mamma läste var utgivna då om inte ännu tidigare. Jag har fått gräva lite i arkivet för att hitta böcker och program från just 80-talet. Här kommer en liten nostalgitripp i hur det var att spendera sina småbarnsår under 80-talet:
Joelbitar
Vi får följa pojken Joel som har downsyndrom och hans vardag. Vi får följa med på kalas, luciatåg, när han badar och leker på lekplatsen. Jag minns att min kära mor ofta kom springandes när det var ett nytt avsnitt och för mig är det ett starkt minne av hur de visade att vi alla kan vara olika. Började sändas 1988.
Björnes magasin
En stor brun nallebjörn som älskade pepparkakor, hade en liten trähund och en tygsnigel, sov på en säng utan madrass och introducerade en ung Robert Gustavsson. Björne var en stor favorit hos mig när jag var liten. Jag ville också ha hans kortlåda och jag vet att jag hade en pärm med olika pyssel från programmet. Började sändas 1987.
Ika i rutan
Det här var ett program som jag såg med lika delar skräck som förtjusning. Denna kvinna som pratade konstigt (skånska, men alla andra pratade ju rikssvenska på den tiden) och dansade med ett skelett vid namn Åke. Mycket galna upptåg var det i programmet och det kändes busigt och styggt. Började sändas 1988.
Dårfinkar & dönickar
Här fuskar jag lite, för jag var för liten för att se serien när det gick under 80-talet så jag såg reprisen sen på 90-talet. Här är det normbrytande, queer och progressivt. Simone eller Simon, om hur en tjej klipper av sig håret i protest och misstas för pojke första dagen i nya skolan och inte bryr sig om att rätta de andra barnen. Började sändas 1988.
Rädda Joppe- död eller levande
Ett gosedjur i form av en tygmullvad försvinner och vi fick lära oss hur kriser skulle hanteras. Alla som själva hade ett gosedjur kunde relatera till den hemska tanke på att denna skulle försvinna och hur det då gällde att hitta det, död eller levande. En serie om 10 avsnitt på 10 minuter som började sändas 1985.
Lillstrumpa och Syster Yster
Två strumpdockor, Lillstrumpa som är storebror till Syster Yster och de ger sig både ut på villovägar och ut i vida världen. Karaktärerna är skapta av Staffan Westerberg och började sändas 1983 första gången. Jag kallar min egen lillasyster för Syster Yster än idag.
Så har vi kommit till bokprogrammen från min barndom. Vissa av dem gick på 70-talet också men repriserades på 80-talet. Och så fort jag hör signaturmelodin så får jag lust att sätta mig till ro och bli läst för högt.
Boktipset
Klassiska bokprogrammet för barn, där den regnbågsfärgade soffan spelade en stor roll.
Sagostunden
Klassisk nynnande i signaturmelodin och det där med att ge sig av i en resväska tyckte jag var fascinerande. Och de tog verkligen fasta på att läsa är att resa, ett resande in i nya världar.
Skymningssagor
Jag var som hypnotiserad av det lilla tåget som åker runt i introt och jag upplevde att det alltid fanns något nytt att titta på i landskapet som det åkte förbi, trots att det var samma landskap varje gång.
Glädjande nog är det flera av dessa program som nu går att se via SVT Öppet arkiv.
Ja, det var ju nostalgi det. De där programmen från sent 80-tal minns jag inte (hade väl slutat se barntv då) men Syster Yster och sagostunden! Haha! Det var grejer det 🙂
Jag blev så nostalgisk när jag letade upp klippen och tänkte i min enfald att det var bättre barnprogram förr. 🙂
Absolut älskade Rädda Joppe, men blir lite fundersam när jag ser att den började sändas när jag var 11 år. Kan jag verkligen ha älskat den då?
Jag är också lite chockad, Björne började sändas när jag var tio och SÅ mycket Björne jag ändå sett! Det kan inte vara normalt 😉 Jag skyller på min lillasyrra som var mer i rätt ålder och som jag tittade på mycket barnprogram med. Jag har sett och älskat varenda ett av dessa program, vilken nostalgi!
Jag såg väldigt mycket Björne och får väl också skylla på att jag hängde på när lillsyrran tittade 🙂
Åh, nostalgi! Är född 84 så jag minns också mest barnprogram 🙂
Härligt med en bundsförvant som levde sina egna småbarnsår då 🙂
För mig, som är född 1980 och har småsyskon födda senare på 80-talet, blev detta en stor nostalgitripp! Minns och tittade på alla program du nämner. <3 <3 <3 på Dårfinkar och dönickar! Har märkt att jag lustigt nog kan dela både yngre och äldres minnen från 80-talet i egenskap av något sorts gränsland mellan 70-talist och 80-talist. Har många vänner födda i mitten av 80-talet och det tycks vara större skillnad på våra kulturupplevelser under 90-talet, faktiskt (exempel: när jag redan blivit indie och mina yngre kompisar som jag träffat i vuxen ålder endast lyssnade på pojkband). Fast mot slutet av 80-talet blev jag brådmogen och läste OKEJ och Veckorevyn (och Stephen King)…!
Hehe jag är den där som har referenser i form av pojk- och flickband från 90-talet. Och har alltid hängt med personer några år äldre än mig själv och det är i referenserna som åldersskillnad blir mer påtaglig. Men skoj att du fick en liten nostalgitripp Helena 🙂