Backman och Loe

backman-loeEn är ett känslomonster som lever konstant på en 11:a på en känsloskala mellan 1 och 10. En är fåordig, konkret och konstaterande. Båda är män som skriver humoristiska böcker som tar avstamp i svärta. Lördagens första seminarium var ett samtal mellan Fredrik Backman och Erlend Loe om skrivande, humor och manlighet. Fredrik Backmans bok Björnstad konfererade vi om här i början av veckan och Erlend Loes bok Slutet på världen som vi känner den är den tredje boken om karaktären Doppler.

Gemensamt för de båda böckerna är att de utmanar norm för hur man ska vara och hur man ska bete sig på den plats om de utspelar sig på. I det fina villakvarteret i Oslo ska inte en svartsjuk man sitta i ett träd och spionera på sin exfru (ja, just det är nog inte OK någonstans …). I Björnstad ska du inte vara nyinflyttad, inte tro att du är något, inte inte gilla hockey och inte vara omanlig när du är med i hockeylaget.

Författarna har i sin tur gemensamt att de de hittar humor i det riktigt svarta och att de hämtar inspiration i att utmana normen. De pratar också om att den oerhörda självupptagenheten i dagens samhälle skapar en bra grund för berättelser. Genom att observera och bearbeta hur det får människor att agera får de massor av gratisstoff till sina berättelser och de kan sedan utsätta sina självupptagna karaktärer för olika utmaningar.

Samtalet vandrar mellan de båda böckerna och de båda författarna, de samtalar kring hur de formar sina karaktärer, de pratar om skillnaden om att gömma känslor bakom humor, och att gömma humor bakom känslor. De är överens om att humor ofta kommer ur det mörka och cyniska och att humorn finns i hur man tacklar dessa saker.

 

Moderatorn Tara Moshizi frågar om de tänker på att boken måste sälja och att läsarna  måste gilla den när de skriver. Fredrik Backman svarar med ett citat av Erlend Loe där han tydligen på en liknande fråga hade svarat “jag kan bara skriva en bok – den jag vill skriva nu” och det tyckte Backman var så befriande och har haft det som ett slags “motto” sedan dess.

Det var ett uppriktigt och engagerat samtal som var väldigt trevligt att lyssna på. Läs mer om vad de talade om hos till exempel Enligt O.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.