Flyktväg – Torbjörn Flygt

Vad krigserfarenheter gör med oss människor och hur vi förhåller oss till människor som behöver hjälp under en flykt undan förföljelse är centrala teman i Torbjörn Flygts senaste roman Flyktväg.

Handlingen utspelar sig i en icke namngivet land i Europa, kylan har drabbat, landets ledning har bestämt sig för att stänga sina gränser och kriget mot omvärlden har lett till stort lidande för befolkningen. Samhällsfunktioner som internet har stängts ned och alla flyktingar som kommit för att söka skydd i landet blir placerade i läger. Det internationella samfundet försöker med militärt våld tvinga tillbaka landet mot demokratiska värderingar.

Kriget drabbar också den lilla familjen som lever på den ensligt belägna gården, det är pojken Hart och hans två systrar som bor tillsammans med sin mor. Fadern är inkallad till militärtjänst och vintern står för dörren. En krypande kall dag kommer en kvinna och en liten flicka till gården, de har flytt från ett av lägren och utan att tveka så tar modern sig an de två rymlingarna. Med fara för sina liv bestämmer hon sig för att hjälpa dem. Hart, som betvingar sin oro med hjälp av att räkna steg och hålla fasta rutiner tycker att förändringen på gården känns osäker. Säkerhetspoliserna och nyfikna grannar besöker gården och uppståndelsen är svår att hantera, så svår att han väljer att flytta ut i ladugården. Hos korna mår han bra, hos dem och tillsammans med sin hund så finns tryggheten.

Torbjörn Flygt har i sin roman gestaltat kriget och flyktens trauman utifrån den lilla familjen och gården de bor på. De två flyktingarna ställer det invanda på ända på den lilla gården men omsorgen om sin nästa, omtanken om varandra och viljan att kommunicera och lära av varandra är den känsla man minns. Vinterkylan, krigets förskräckligheter, våldet som drabbar också gårdens invånare och de sår som det för med sig finns liksom i periferin i min läsning av Flygts roman. Det centrala är den lilla enheten, den lilla mänskliga gruppan där man kommit överens om att ta hand om varandra oavsett vad som händer.

Jag läste den här romanen med dubbla känslor. Det är en både ömsint och vacker skildring av hur en familj sluter upp för varandra i tider av extrema svårigheter samtidigt som jag inte riktigt förstår den politiska situationen runt omkring. Pojken Hart förstår sig inte på vad som händer och jag som läsare gör inte riktigt det heller vilket gör att jag tänker att jag missat något, eller? Det ligger nära till hands att tänka att Flygt placerat berättelsen i ett land (tänk Ungern) men jag hade nog gärna sett att det var Skåne han beskrev. Med en helt svensk kontext hade han kunnat skruva till berättelsen ännu några varv, det tror jag hade gjort berättelsen ännu mer läsvärd.

[box type=”tick” icon=”none”]Titel: Flyktväg
Författare: Torbjörn Flygt
Förlag: Norstedts Förlag
Utgivningsår: 2017[/box]