Årets höjdpunkt för mig på lördagens Stockholm Literature var mötet med den kanadensiska författaren Lise Tremblay. Hon är sverigeaktuell med romanen Huset på Saint Pauls väg och i bokcirkeln Kulturkollo läser samtalar vi just nu om hennes novellsamling Hägern.
På tal om novellsamling – hur uppfattar Lise Tremblay själv Hägern? Är det en novellsamling eller en roman? Spelar det egentligen någon roll?
På det svarar hon snabbt, jag vet faktiskt inte heller! Hon ville skriva noveller som alla beskrev en del av en by och mellan de olika berättelserna finns små ledtrådar, människor som dyker upp, händelser som återkommer men egentligen är det byn som är huvudpersonen i den här boken. När novellerna var klara så återvände hon till dem och arbetade om dem något så att de skulle bilda en tydligare enhet. Man skulle känna igen sig i byn och också i människorna man mötte där. För läsaren är det inte tydligt från början och det gör att man kan läsa samlingen flera gånger och upptäcka nya samband. Lise Tremblay berättar att hon först och främst är en läsare, hon föredrar att läsa före att skriva för det är inte lika ansträngande. Hon visar också sin vackra skinninbundna bok som hon bär med sig, en särskilt vackert omslag med hägrar i flykt och på frågan om hon särskilt valde en migrerande fågel som hägern som symbol för frihet och viljan att flytta så svarar hon en smula häpet att just det har hon inte tänkt på. Varje gång hon möter läsare så får hon nya saker att fundera på kring sina böcker.
