Kategorier
Kulturkoll Novellkoll Romankoll

Kulturkollo möter Lise Tremblay

Årets höjdpunkt för mig på lördagens Stockholm Literature var mötet med den kanadensiska författaren Lise Tremblay. Hon är sverigeaktuell med romanen Huset på Saint Pauls väg och i bokcirkeln Kulturkollo läser samtalar vi just nu om hennes novellsamling Hägern.

På tal om novellsamling – hur uppfattar Lise Tremblay själv Hägern? Är det en novellsamling eller en roman? Spelar det egentligen någon roll?

På det svarar hon snabbt, jag vet faktiskt inte heller! Hon ville skriva noveller som alla beskrev en del av en by och mellan de olika berättelserna finns små ledtrådar, människor som dyker upp, händelser som återkommer men egentligen är det byn som är huvudpersonen i den här boken. När novellerna var klara så återvände hon till dem och arbetade om dem något så att de skulle bilda en tydligare enhet. Man skulle känna igen sig i byn och också i människorna man mötte där. För läsaren är det inte tydligt från början och det gör att man kan läsa samlingen flera gånger och upptäcka nya samband. Lise Tremblay berättar att hon först och främst är en läsare, hon föredrar att läsa före att skriva för det är inte lika ansträngande. Hon visar också sin vackra skinninbundna bok som hon bär med sig, en särskilt vackert omslag med hägrar i flykt och på frågan om hon särskilt valde en migrerande fågel som hägern som symbol för frihet och viljan att flytta så svarar hon en smula häpet att just det har hon inte tänkt på. Varje gång hon möter läsare så får hon nya saker att fundera på kring sina böcker.

Kategorier
Evenemangskoll

Johannes Anyuru tar emot litteraturpris

Linda
För första gången delas P O Enquists pris ut i Stockholm på Stockholm Literature. När priset skapades funderade författaren och hans förläggare på vilken nisch priset skulle ha. De bestämde sig för att ge priset till “en författare på väg ut i världen”, där gränserna för vem som är ung och vem som är på väg ut i världen går att tolka. De bestämde sig för att ge priset till författarskap som nått en bit, men som skulle kunna nå ut mer. Inga bästsäljare som sålts till trettio länder, utan de böcker som borde bli det. Syftet är att god litteratur ska nå fler.

P O Enquist delar själv ut priset som delades ut första gången 2005 och gått bland annat till Juli Zeh, Jon Kalman Stefansson, Jonas Hassen Khemiri, Dorthe Nors, Karolina Ramquist och nu i år Johannes Anyuru

Kategorier
Kulturkoll

Samtal mellan Lise Tremblay, Julia Peirone och Ida Linde

Hur nära kan man gå?

Lise Tremblay, som är franskspråkig författare från Kanada samtalar med konstnären Julia Peirone och samtalet leds av författaren  Ida Linde. Vad är det bilden av kvinnor som försöker resa sig att gå som intresserar dem? Falla och resa sig, däremellan finns en mänskligt tomrum som är mitt emellan. Sårbarhet och kanske en sorts skam som är svårt att visa.

Att resa sig och falla är en del av livet och konstnärens distans är nödvändig för att kunna reflektera över något.  Skam är närvarande i  Julias bilder och det är en vardagsföreteelse i Lises liv eftersom hon lever i en liten by där skam hela tiden är närvarande.

Hur nära kan man gå den som man vill skildra? Kameran finns som en sköld mellan den som man gestaltar och samtidigt så krävs det att penetrera att det man vill skildra så att det blir allmängiltigt och intressant. Respekten för den man fotograferar måste finnas där men samtidigt så kan en bild bli bara en bild om man inte borrar sig djupare ner i människan.

Kategorier
Kulturkoll Novellkoll

Fyra berättelser om flykt

helena-top

December, skola, julefrid. Doften av skalad apelsin omslöt barnen i rummet och ett liten barn fick ett oväntat och till synes oförklarligt känsloutbrott. Läraren stod handfallen och förstod inte vad det var som hänt. Så småningom så fick det dock sin förklaring då den hjärtskärande historien – om hur barnet spenderat tre traumatiska veckor på ett lastfartyg som fraktade just apelsiner – framkom. Detta är en av alla historien som jag fått till mig genom mitt jobb.

Vi lyssnar på orden, vi ser ansiktena. Men hur ska vi förstå? Hur skulle vi kunna förstå? De allra flesta av oss har aldrig tvingats lämna sina hem, sett familjemedlemmar mördas, förlorat allt vi äger och flytt till ett land långt bort där både språk och kultur är annorlunda. Det är svårt att sätta ord på något sådant – sorgen, smärtan, främlingskapet.

Samtidigt måste vi förstå, vi måste försöka. Journalistiken gör sitt. Den förmedlar händelserna, ger röst åt de drabbade. Men det finns också andra sätt att förstå, andra sätt att förmedla. En del insikter kan vi bara nå genom vår föreställningsförmåga, genom fiktion och litteratur. (Ur förordet till Eller sjunk i havet: och tre andra berättelser om flykt)

Ania Monahof är född i Leningrad 1929, Marjaneh Bakhtiari är född 1980 i Teheran, Zulmir Becevic är född 1982 i Bosnien-Hercegovina och David Mohseni är född 1998 i Afghanistan. Fyra författare, tre generationer. Dessa författares erfarenheter får du möta i Eller sjunk i havet: och tre andra berättelser om flykt – en samling noveller som Novellix i samarbete med Hallpressen gett ut. Fyra röster och fyra berättelser med ett par gemensamma nämnare; de är alla ur barnets perspektiv och barnen är alla på väg mot Sverige.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Flyktväg – Torbjörn Flygt

Vad krigserfarenheter gör med oss människor och hur vi förhåller oss till människor som behöver hjälp under en flykt undan förföljelse är centrala teman i Torbjörn Flygts senaste roman Flyktväg.

Handlingen utspelar sig i en icke namngivet land i Europa, kylan har drabbat, landets ledning har bestämt sig för att stänga sina gränser och kriget mot omvärlden har lett till stort lidande för befolkningen. Samhällsfunktioner som internet har stängts ned och alla flyktingar som kommit för att söka skydd i landet blir placerade i läger. Det internationella samfundet försöker med militärt våld tvinga tillbaka landet mot demokratiska värderingar.

Kategorier
Lyrikkoll

Att flyktpromenera och upptäcka fantastiska saker

helena-top
Det finns dagar när man bara får nog och stövlar ut i höstblåsten utan egentlig plan på att återvända. Det kan vara dagar när ungar är sjuka och man som förälder behöver krama, medicinera, dricktvinga och oroa sig. Det kan vara dagar när ens partner ligger utslagen på grund av fasansfulla gallstenssmärtor. Det kan vara både ock.

Jag hade några sådana dagar i oktober och det är ju som det är. Men tillslut kommer i alla fall alltid jag till en punkt där det är nog, där jag inte står ut en sekund till. När enda lösningen är att dra utomhus när de sover eller klarar sig själva framför någon hockeymatch eller så. Och så bara låta höstluften blåsa instängdhet och oro ur huvudet på en. Låta utmattningshjärtat lugna sig lite, sluta slå så evinnerligt fort.

Kategorier
Romankoll

Konsten att hitta hem

Linda

Jag ser på Allt för Sverige och jag gråter en skvätt. Jag gråter för att deltagarna äntligen hittat hem och förundras över att landet de kallar hem är ett de aldrig besökt. Vikten av att känna en samhörighet, att upptäcka sin släkt, att hitta ett ursprung är så starkt. Flera av deltagarna talar om en felande länk, det som saknas för att de ska känna sig hela. Den länk som förenar dem med det förflutna.

Att känna sig hemma. Att ha ett hem. Att höra till. Så självklart för vissa, men en avlägsen dröm för andra. Samtidigt kan hemmet vara en plats som man inte räknat med. En överraskning, en gåva. En ny plats kan bli ett hem, så länge det är en trygg plats där du äntligen kan landa. Faktiskt behöver hemmet inte ens vara en fysisk plats, utan ett inre lugn.

Jag är blödig på det sättet. Gråter ofta till tv-program eller filmer och alltid när det vankas någon slags prisutdelning. Däremot gråter jag sällan när jag läser böcker, men när det väl händer så brukar jag gråta rejält. Den senaste tiden har en ljudbok fått mig att gråta, om inte floder, så i alla fall några rejäla skvättar. Hade jag släppt på tårkanalerna ordentligt hade jag troligen inte kunnat köra bil, så lite fick jag hålla igen.

Så vem är det då som fått den här blödiga tanten att torka tårarna i smyg?

Navid Modiri, jag tittar på dig.

Kategorier
Kulturkoll

Veckans utmaning – i vilket fiktivt verk flyttar du in?

Då var det dags att göra det som man endast kan göra i fiktionens värld – färdas fritt i tid och rum! Veckans utmaning är helt enkelt att fundera över:

Vilket fiktivt verk skulle du vilja flytta in i? Varför?

Är det en film, en låt, ett konstverk, en roman eller kanske en TV-serie? Hade jag frågat dottern när hon var tre så skulle hon absolut flyttat in hos Pippi, numer läser hon Anna Karenina och skulle gladeligen flytta in hos den ryska adeln på 1800-talet. Jag själv tänker att det skulle vara spännande att vara med en vecka eller så på kontoret i Mad Men eller kanske väljer jag en Jane Austenroman? Hur är det med dig, vad skulle du välja?

Svara här i kommentarerna eller på egen blogg, Insta eller Twitter. Glöm inte att länka till ditt inlägg här så att vi kan hitta till varandra.

Kategorier
Lyrikkoll

Flykten valde oss

Lotta
Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke.
Flykten valde oss. Därför är vi här.
Ni som ej blev valda – men ändå frihet äger,
hjälp oss att bära den tunga flykt vi bär!

Bojan väljer foten. Vi valde att vandra.
Natten var barmhärtig. Nu är vi här.
Ni är för många, kanske den frie trygge säger.
Kan vi bli för många som vet vad frihet är?

Ingen väljer nöden. Vi valde den icke.
Den valde oss på vägen. Nu är vi här.
Ni som ej blev valda! Vi vet vad frihet väger!
Hjälp oss att bära den frihet som vi bär!

Flykten valde oss är namnet på den här dikten av Stig Dagerman. Lika aktuell idag som när den skrevs 1953. Kanske än mer aktuell.

Kan vi bli för många som vet vad frihet är? Nej. Såklart inte. Men det finns uppenbarligen många i det här landet som tycker det. Både bland vanliga människor och bland våra politiker. Jag skulle önska att alla som vill stänga våra gränser och säger att det räcker nu, kunde tillbringa en dag tillsammans med en asylsökande. Möta deras trötta och uppgivna blickar när de fortfarande, efter två år i Sverige, väntar på en intervju eller ett beslut. Prata med dem om hur de mår. Hur deras dagar ser ut. Hur de sover på nätterna. Om de sover på nätterna. Ta del av deras framtidsdrömmar och ambitioner. Förstå den drivkraften som behövs för att orka hålla i, våga hoppas och se ljust på framtiden. Att ens se en framtid. Vissa blickar har tyvärr slocknat helt. Gnistan är borta. Jag förstår det. Efter två år i ett vakuum kan det inte vara lätt. Tänk att vara en ung vuxen med hela livet framför sig – och ändå inte kunna börja leva. Bara vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Jag skulle önska att du som ser de här människorna som en belastning fick möjlighet att se dem som den tillgång de faktiskt är eller kan vara.

Kategorier
Kulturkoll Novellkoll Romankoll

Flytt, flyttade, flyttat

Vi lever i en tid av migration, människor flyr eller flyttar av många olika anledningar. Det är förstås stor skillnad på om man flyr från något eller om man flyttar självmant men oavsett så betyder en fysisk förflyttning att man tvingas till att ompröva och bygga upp nytt. Att fly förtryck eller klimatförändringar, att flytta för att försöka skapa en framtid för sig och sin sina barn, att flytta för att studera eller arbeta eller så kanske väljer man att flytta till solen på äldre dar? Flyttar man från något så kommer man automatiskt till något nytt, hur mycket av sin identitet tar man med sig och hur är det egentligen med ordet nystart? Är det ett modeord eller är det något som människan behöver göra då och då?

Ja, ni hör. I det här introt finns det bara mängder av funderingar och inga svar. Under veckan kommer vi här på kollot att fundera vidare, dessutom sätter ett nytt Kulturkollo läser igång på torsdag. Där kommer vi att samtala om Hägern av Lise Tremblay som (av en händelse) handlar om det där att flytta från och flytta till. En av männen i boken som återvänt till sin barndomsby på äldre da’r uttrycker det så fint:

Egentligen tror jag att jag aldrig riktigt åkte. Jag har dragit med mig byn, orörd. Min ungdoms by, inte den som jag kom tillbaka till för att bo i.

Välkomna till veckans tema. Det som vi kallar flytt, flyttade, flyttat!