Kulturkollo möter: Agnes Lidbeck

Foto: Agnes Lidbeck

 

 

“När ens far dör är det lätt att låta annat gå samma väg

det finns ett antal melodier ingen annan kunnat texten till

och alla kvarvarande människor är osäkra

på hur man får liv i utombordaren”

ur UR. DIKTER. av Agnes Lidbeck

 

Anna: På kulturkollo den här veckan skriver vi inlägg på tema “debutanter” och du har ju nyligen debuterat med en diktsamling: UR. Jag tyckte så mycket om den och jag läste den i samband med att en nära anhörig gick bort. Den känns mycket personlig. Var det skillnad att debutera med lyrik jämfört med när du debuterade med din roman Finna sig?

Agnes: Lite skillnad finns det ju i att det finns ett lite slutet system inom lyriken, som jag aldrig varit en del av. På så sätt kan prosan vara öppnare tror jag. Därför var jag nog mer nervös kring Ur, än jag var när Finna sig skulle komma.

Anna: Finna sig vann ju Borås Tidnings Debutantpris i februari. Hur påverkar ett sådant pris ditt skrivande? Gör det det?

Agnes: Jag blev såklart glad för priset men det påverkar inte mitt jobbande alls. Jag skriver på som vanligt helt enkelt.

Anna: Under veckan så har vi en digital bokcirkel där vi diskuterar Finna sig, har du något tema eller någon fråga som du tycker vi borde diskutera i vår cirkel?

Agnes: Oj vad svårt! Något som jag funderat en del på är om Anna alls skulle kunna bli nöjd med livet, eller om hon oavsett hur det såg ut skulle hitta fel.

Anna: Är du förresten själv med i någon bokcirkel?

Agnes: Nix, inte en enda 🙂

Anna: Din roman Finna sig är enligt oss en perfekt bokcirkelbok. Där finns så många frågor att diskutera och samtala om. En av frågorna som vi samtalade om är karaktären Anna. Hon är så fascinerande och vi känner igen vissa tankar, sidor och sätt att vara hos henne samtidigt som mycket hos henne väcker något som gränsar till avsmak. Hur hittade du fram till henne?

Agnes: Jag tyckte det var ganska enkelt att skriva Anna, hon kändes som någon man kan träffa på gatan eller något kalas. Då skulle hon verka lyckad och normal. Men jag undrar så mycket vad som finns under ytan, vad det kostar att vara perfekt utåt…

Anna: Annas liv skildras som att hon inte har några reella val, kan hon välja eller är hon fast i sin roll?

Agnes: Den svarar inte jag på – det får man bestämma själv!

Anna: Offerkofta och tagelskjorta på, man kan irritera sig på Annas prioriteringar. Vems behov är det egentligen som Anna försöker fylla? Sina egna eller andras? Hur tänkte du om det när du skrev?

Agnes: Definitivt sina egna, skulle jag säga. Hon har ju ett väldigt stort behov av att vara behövd. Att göra andra beroende av en själv är ju en sorts själviskhet.

Anna: Förlåten är din aktuella roman, den handlar om två systrar som ska städa ur sin fars dödsbo och den berörde mig mycket. I den var skärgårdsmiljön viktig, har du någon miljö som du känner dig extra hemma i och gärna placerar dina texter i?

Agnes: Jag själv har en stark relation till Skåne men har inte skrivit om de platserna ännu. Kanske kommer någon gång…

Anna: Kvinnorollen och relationen mellan två systrar har du skrivit om i dina romaner hittills, har du någon tanke om vad du vill skriva om härnäst?

Agnes: Just nu jobbar jag på en roman om en man som tror att han är bra på att förstå kvinnor. Och på en samling med dikter om kärlek.

Anna: Jag läser gärna dina texter i DN och funderar ofta på om dina olika skrivuppdrag som kritiker och författare berikar varandra eller mest ställer till det i ditt skrivande?

Agnes: För mig är det bara roligt att få testa olika tankar och former, teman och röster. Så ju mer jag får skriva ju bättre tycker jag själv att jag blir på att hitta olika grepp.

/Agnes Lidbeck, maj 2018

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.