Kvinna, 51, skriver blogginlägg

carolina-top

Kvinna, 51, försöker förtvivlat komma på uppslag till ämnet ”Mitt i livet” eftersom det är kollo-temat som gäller. Hon skulle ju i princip kunna skriva en betraktelse av sig själv? Med foto? Eller skriva ett debattinlägg med titeln ”De perfekta progressiva glasögonen – fakta eller myt?” Kvinna, 51, skulle kanske kunna skriva om vad som helst i sitt liv som hon ju uppenbarligen är väldigt mitt i. Men nä, det ska kopplas till någon form av kulturyttring också. Gärna aktuell. Med knorr.

Kvinna, 51, suckar och känner sig en stund som Kvinna, 73, men tänker att ”google är min vän” och skriver in ”mitt i livet” i sökfältet.

Massor av träffar! Massor av bloggar som heter något med ”mitt i livet”, poddar som handlar om livet mitt i livet. En fotvårdsaffär. Karriärtips. (det är nu mitt i livet du bygger ditt eget varumärke!)(Kvinna, 51, kollar på sina nedgångna skor och sin döda krukväxt som står på skrivbordet och misströstar något) Kärlek! Oj, så många som hittar den rätta och sanna kärleken mitt i livet! Mängder och åter mängder av träffar på artiklar om människor som byter inriktning mitt i livet: nytt jobb! Starta eget! Nytt liv! Och tyvärr lika många träffar som handlar om att drabbas av sjukdom och död mitt i livet: bli änka mitt i livet, få alzheimers mitt i livet, bli dement mitt i livet, dö när man står mitt i livet…

Kvinna, 51, känner inte alls för att sluta sitt jobb som bibliotekarie. Inte heller känner hon för att köpa en gård ute på landet, kavla upp ärmarna, fila och slipa och måla och öppna en blomstrande rörelse som kombinerar hönsuppfödning med perennförsäljning och massage. Nä, hon vill bara sitta i sin nedsuttna fåtölj, läsa bok, äta ostbågar och lata sig. Det har dugt första halvan av livet och kommer nog att duga andra halvan också. Om inte demensen kommer krypande, förstås. (Var lade jag nu mina läsglasögon, förresten?)

Nä, nu börjar Kvinna, 51, få lite panik. Hon är ju bibliotekarie och informationsspecialist, för fasen! Hon tar en paus från jobbet, startar bibliotekskatalogen BookIT och söker på ”mitt i livet”:

Sökresultatet liknar mycket googlesökningen: många träffar på kärlek-mitt-i-livet-temat, ett antal böcker om sjukdom, många självbiografier, och jadå: även bibliotekskatalogen föreslår ”Bryt upp! Byt jobb! Lämna allt! Börja på nytt!” i olika varianter. Kvinna, 51, skriver ned några av titlarna, hasar i sina foträta bibliotekarie-inneskor ut i biblioteket och plockar åt sig en hög från träfflistan:

Nu då? Ska hon ge sig på att läsa Oates Mitt i livet? Den ska handla om en 50+ man som drunknar, mitt i livet, en man som verkar ha älskats av alla men känts av ingen och dolt hemligheter? Alltså, nej. Den ser tjock ut, och Kvinna, 51, vill helst ägna andra halvan av livet åt sånt hon verkligen vill läsa. Ferrante, då? Kvinna, 51, läste ju bara första boken i Neapelsviten? Detta är förvisso den tredje, men ska enligt beskrivningen behandla ”åren mitt i livet”. Kvinna, 51, gäspar. Läsa Ferrante tycker hon är lika spännande som att se på när målarfärg torkar. En film, då? Psalmer från köket verkar handla om ”en svensk hushållsforskare som tvingas ifrågasätta sina värderingar efter mötet med en norsk enstöring vars köksrutiner han blivit utsänd för att dokumentera”. Norsk komedi, ”hittills sedd av 100.000 norrmän” skryter baksidestexten men Kvinna, 51, lägger den åt sidan och undrar hur i all världen den kunde komma upp i sökresultatet för ”mitt i livet”. Biografin Orange is the new black (Kerman) då? Nope, inte sugen på biografier. Jan Henrik Swahns Mitt liv som roman då? Nej. Så här upphör världen av Philip Teir? Nej, och nu börjar Kvinna, 51, ledsna på riktigt. Död, elände, fängelse, sjukdomar, världens slut…

Förtvivlad greppar hon sista boken i högen, den med titeln Mitt i livet händer det att döden kommer : dikter om sorg och saknad i urval av Gerd Einerstam och Ingrid Hjort af Ornäs. Död, elände och saknad, alltså. Men här fastnar hon, och läser och läser och läser. De här stroferna, till exempel:

Mitt i livet händer det att döden kommer
och tar mått på människan. Det besöket
glöms och livet fortsätter. Men kostymen
sys i det tysta.

(Tomas Tranströmer)

De lever,
är här
så länge du minns dem.

de är på avstånd,
insvepta,
säger nånting –

de går bakom häcken,
du nästan når dem
eller vinden,

blekt, som linne.

(Bo Carpelan)

Den stund du tror att allt är slut
och stum i mörkret sitter –
den stunden skall du kämpa ut,
fast den är kall och bitter.

Ty efteråt skall du förstå,
att just vid soluppgången
är natten särskilt kall – men så
begynner fågelsången!

(Harry Blomberg)

Kvinna, 51, och själv mitt i livet, avslutar så sitt storstilade blogginläggsbygge som kunde bestått av djupa filmanalyser och diskussion av nobelpristagare men i stället blev till tre dikter om död och saknad. Livet blir ju aldrig som vi tänkt oss.

 

Bild: Max pixel

8 comments Add yours
  1. Ja du, för den här kvinnan (52 år mitt i livet) blev det ett låååångt inlägg om klimakteriet med inte en enda bok- eller filmreferens. Inte heller några fiffiga tips på att satsa på sig själv, starta ett eget varumärke eller annat trendigt. Det kommer dock strax ytterligare ett inlägg med lite boktips … Men det gick ärligt talat sådär.
    https://bibliotekskatten.blogspot.com/2019/03/ah-lite-vallningar-har-val-ingen-dott-av.html

    1. Tack för ditt fina inlägg! Jag tänker att även om många inte haft det fullt lika jobbigt som du har haft (och har det) så är det många som känner igen sig i den del av det du skriver.

    1. Det, ja! Och sedan ge ut en bok (på eget förlag) om det: “Carolina kåserar… : mitt i livet vågade hon satsa på sin penna”.

    1. Jag njuter på, tänker inte byta jobb eller karriär eller partner. Men det verkar som att alla som gör det också känner ett trängande behov av att skriva en bok om det, eller starta en blogg om det?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.