Glasbruksserien – om livet runt en hytta

När jag började läsa Ida Andersens historiska roman Oxögat så fastnade jag direkt, det handlar om hur glasbruken kom till Småland i mitten av 1700-talet men det handlar också om hur människorna påverkades av den begynnade industrialismen. Det är roman som skildrar livet i den lilla bygden runt Dåvedshult, Ekeberga, Småland. Det är 1740-tal och pigan Sissel och drängen Eskil fattar tycke för varandra och de två är paret som vi får följa under några år såhär i seriens första del. Adeln bestämmer sig för att satsa på nymodigheten glas och börjar bygga ett glasbruk i socknen och den sociala rangordning som hittills rått ruckas. I bondesamhället var en dräng en dräng men nu finns det plats för dugliga hantverkare och Eskil är duktig på att arbeta med trä. Han blir städslad till arbete på hyttan och där möter han de tyska glasblåsarna som kommit för att bygga upp verksamheten. Under tiden som Sissel strävar med småbarnen hemma på torpet så möter Eskil så en ny modern värld. De två blir i romanen själva bilden av hur bondesamhället möter den gryende industrialismen. Extra fint tycker jag att det är att läsa dialogerna som är skrivna på småländska, och man märker att Andersen lagt stort arbete på att hitta en lagomt dialektalt och ålderdomligt språk.

I del två så flyttar berättelsen in i hyttan, Skörgossen heter Johan Swensson och när han för första gången kommer in i Kosta glasbruk så blir han förtrollad av miljön. Hans bror Nils har jobbat ett tag på bruket och nu är det Johans tur att starta längs ned i ordningen – med att elda i de stora ugnarna. De som kan glas är de tyska mästerglasblåsarna och i en av familjerna som kommer flyttande finns äldsta dottern Elisabeth, hon trivs inte alls i Kosta och känner sig instängd i ett land där hon inte kan språket och inte heller får studera. I ett av torpen runt Kosta bor Hedvig med sin alkoholiserade far och sin sjukliga mor och hon är både företagsam och påhittig. I romanens form så får vi följa de tre ungdomarna i vardag, arbete och nöje.

Det är Johan, Hedvig och Elisabeth som vi får följa vidare in i vuxenlivet i den avslutande delen i trilogin: Gesällen. Johan är läraktig och arbetsam och blir antagen som gesäll, när han sedan blir mäster så är han den första svensk som erhåller den titeln. Han byter efternamn till Berg och jag blev lite lycklig när jag hittade honom i rullorna. Som det anstår en mäster så måste han gifta sig ståndsmässigt och extra intressant för en Göteborgare är det att han reser till staden för att äkta en dotter till en tysk mäster som flyttat till Klippan för att sätta igång glastillverkningen där. Ida Andersen beskriver livet i den nyanlagda staden med stor omsorg. Det här är härliga historiska romaner som lockar till resor, stadspromenader och googlande. Hennes skildring av arbetet i hyttan och glasframställningen, men också livet i vardagen, är så spännande. Jag blev genast sugen på att resa till Kosta, vilket jag också gjorde hösten 2023. Rekommenderas verkligen som utflyktsmål!

Anna

Jag är en sån som läser ofta och mycket, gärna böcker från hela världen. Reser jorden runt via läsfåtöljen och gillar att diskutera det lästa med andra. Ljudbokslyssnare.

Visa alla inlägg av Anna →

2 svar på “Glasbruksserien – om livet runt en hytta

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.