av Mödramärg är Tina Harnesk andra roman efter den Årets bok-prisade Folk som sår i snö. I den här romanen får läsaren följa två kvinnoöden i två tidsåldrar, Majalis i nutid och Nienna på 1600-talet. Hon utforskar sin egen släkts lulesamiska öden och exploateringen av Sápmi.
Ulrica: Oj, vilken fin läsning den här boken var. Jag tyckte om Folk som sår i snö, men den är lite mer av en skröna. Den här romanen är vacker och gripande. Jag tyckte mycket om den.
Hanna: Jag är inte alls lika begeistrad. Jag tyckte att det som jag ville veta mer om, vad som hände i Dublin, stannade vid att bli ”något dåligt efter att pojkvännen var otrogen”. Det blev lite för mycket politisk markering över tillbakablickarna också, för att vara en roman.
Anna: Jag tyckte mycket om den och gillade att Majalis bara försöker lämna det som varit och försöker börja om. Man kan ju inte prata om den här boken utan att hamna i moderskapet. För mig var det så fint hur Majalis återvänder till sin döda mors hus efter många år utomlands för att boa för sitt egna lilla barn. Hon vill absolut inte upprepa sin mors misstag, hon vill bli en bra mamma men för att kunna vara det så blir det uppenbart att hon måste lära känna sin egen mamma på nytt.
Hanna: Man var det inte oerhört sorgligt och kanske till och med osannolikt att mamman aldrig berättat hur det låg till? Hon hade ju kunnat återförenas med sin dotter medan hon ännu var i livet. Störde mig lite på att Majlis inte blev upprörd över att hon förvägrats detta pga något som hon ändå skulle fått reda på tids nog (att pappan var ett as mot mamman).
Anna: Just det där som blev/blir osagt är det som jag berörs mycket av i den här romanen. Jag kan känna igen det mycket och kan bli både ledsen och arg över hur det kan vara så svårt att tala med varandra.
Ulrica: Det är något fint med det där återvändandet. Att föra sitt eget barn hem, fast det ännu är ofött. Hon skapar sig också sin egen by för att ta hand om barnet när hon återknyter bekantskapen med grannarna Stigga och Torsten. De två fanns till hands för att hjälpa hennes mamma, även om Majalis inte riktigt förstod det när hon var liten.
Hanna: Det var den vänskapen och vänskapen med Paula, som jag tyckte mest om.
Anna: Jag tycket mycket om hur Harnesk tar sig an den, också i verkligheten, stora diskussionen om gruvors vara eller inte vara i fjällvärlden. Alldeles härom veckan nekades ett företag att starta fluoritgruva i Storuman eftersom rennäringen skulle påverkas mycket negativt och jag uppskattade att läsa om hur gruvdriften har två sidor också för de boende i fjällvärlden. Precis som i Elin Anna Labbas Far inte till havet så gjorde den här romanen att jag började ta reda på mer om sånt jag tidigare faktiskt inte känt till. Jag gillar skarpt när böcker får mig att googla, varken dammbyggen eller gruvdrift är min hemmaplan men nu vet jag lite mer.
Ulrica: Ja, även om gruvhotet i den här romanen är fiktiv, ligger det nära verkligheten. Det finns många exempel på situationer där samer och naturskyddsorganisationer slåss för att freda markerna. Jag uppskattar också att det är en mångfacetterad skildring som väger in flera perspektiv.
Hanna: Jag vet inte om jag märkte de olika perspektiven.
Anna: Just att det finns en motsättning mellan utveckling, modernitet och naturvärden och tradition tycker jag blev tydlig. Fjället har legat där i tusen och tusen år och människan har kunnat dra fördel av det på olika sätt, det är frågan om hur. Frågan är också vem som har makten att bestämma hur.
Har du läst Tina Harnesks roman Mödramärg? Vad tyckte du om den? Kommentera gärna så snackar vi tillsammans!
