Det nionde brevet – Catrin Ormestad

linje-ulrica

En roman om familjehemligheter och lögner – de låter väl perfekt för temat den här veckan, inte sant?

Det nionde brevet av Carin Ormestad utspelas på den lilla ön Gräsö i Roslagen och börjar med en begravning. Öns starka kvinna Lea Höjer begravs och hennes son Walter bor ensam kvar på gården som varit hans barndomshem. När han börjar sortera bland sin mammas gamla papper hittar han flera brev adresserade till sin syster. Brev som skickats efter att systern abrupt lämnade hemmet och som har returnerats oöppnade. Alla har saker att dölja, så även Walter, men han börjar förstå att det har funnits sidor hos hans mamma som han inte alls kände till.

Walters dotter Juliana kommer till ön för att vara med på sin farmors begravning. Hon bor sedan flera år i Indien, så det var länge sedan hon var på ön där hon tillbringade sina barndoms somrar. Tillbaka på ön får Juliana möjlighet att tänka över sina egna livsval och utvärdera dem. Kanske är det liv hon skapat sig i Indien inte alls rätt för henne? Hon sörjer att relationen till fadern inte är så bra som hon skulle vilja, men hon är också besviken på att han valde ön och gården istället för ett liv med henne och hennes mamma i Gävle. Hon ser på sin far som en hemmason som aldrig kom ifrån det arv han förväntades axla efter sin far. Hon tror att det är allt han önskade av livet, men hon anar inte att han i sin ungdom hade helt andra planer.

Till begravningen kommer också en okänd man. Vem är främlingen som står längst bak i kyrkan och som sedan åker runt på ön och frågar ut folk i gårdarna? Walter tycker sig känna igen honom och tror att hans besök kan ha att göra med en händelse en sommar i mitten av 50-talet. Den sommaren då en grupp resande slog upp ett tivoli på ängen i midsommartid.

Romanen berättas i nutid, men vi får många återblickar som ger några pusselbitar i taget av berättelsen. Det är också i återblickarna och i de gamla breven vi lär känna den stränga Lea bättre, var hon kom ifrån och hur viktigt gården, ön och hennes goda anseende var för henne. Här får vi också veta mer om Walter och hans syster. Bit för bit vecklas de olika händelser upp som ledde till att det ena syskonet lämnade ön för att aldrig mer återvända och att det andra syskonet blev kvar på en alltmer olönsam gård. Det är också en berättelse om identitet och hur svårt det kan vara att röra sig bortom förutbestämda roller och förväntningar.  Men den klaustrofobiska känslan på en liten ort/plats där alla känner alla kan ju också innebära en trygghet. Rädslan för det okända blir mycket tydligt när “tattarna” kommer till ön. En rädsla som väcker skrämmande sidor hos många.

Berättelsen är byggd med lätt hand, men blir väldigt spännande – relationerna mellan de lika familjemedlemmarna, den främmande mannen som närmar sig Walter och Juliana och den allvarliga händelsen på midsommarnatten som läsaren länge bara anar i boken. Det nionde brevet är författarens skönlitterära debut. Hon har själv tillbringat somrarna på Gräsö och kärleken till ön märks i omsorgen om detaljer i miljöbeskrivningarna. Jag tycker också mycket om hennes personporträtt. Människorna i de här romanen har flera lager och nyanser. De utvecklas genom boken på ett sätt som är väldigt trevligt att läsa och när jag slår igen boken känner jag att flera av dem kommer att stannar kvar hos mig en stund.

[box type=”tick” icon=”none”]Titel: Det nionde brevet
Författare: Catrin Ormestad
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: 2016[/box]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.