Serier jag minns

När jag växte upp så läste jag, vad jag minns, två tidningar. KP och Min häst. Ibland köpte jag Okey och andra likande musikmagasin för planschernas skull. Min häst läste jag mycket för serierna om Mulle. Idag när jag sätter upp böcker på bibblan så händer det att jag fastnar i hyllorna och börjar bläddra i någon av samlingsvolymerna av den gamla favoriten. En annan hästserie som kom senare och som jag också är väldigt svag för är Stallgänget på Tuva.

Både Mulle och Stallgänget på Tuva är skrivna och illustrerade av Lena Furberg, och jag läste för ett tag sedan att Mulle kom till när Furberg var 15 år och skrev ett argt brev till tidningen Ponnybilderna (hon hade vunnit en tävling, men aldrig fått hem priset). I marginalen hade hon tecknat små ilskna ponnys, och tidningen hörde av sig och frågade om hon ville ha en egen serie i tidningen. Det ville hon, men det var ingen dans på rosor. Det var tufft för en 15-åring att hinna med och svårt att göra alla till lags och att ändå behålla sin egen tanke om sin skapelse levande. 2022 fyllde Mulle 50 år, så vi är nog många som är glada att Lena Furberg fortsatte att teckna och att skriva om denna egna, envisa och otroligt charmiga häst – Mulle världens mesta häst.

Stallgänget på Tuva fanns med som serie i Min häst mellan 1996 – 2008 och skulle från början ha hetat Stallgänget på Tuvan, ett stall som finns på riktigt och som är baserat på det stall där Lena Furberg själv red som ung. I publiceringen föll ett n bort och så fick det vara. Här får vi träffa ett gäng främst tjejer och ett antal ponnys. Serien finns utgiven både som seriealbum och kapitelböcker och är, tycker jag, fina och realistiska berättelser om livet i ett stall.

Bild: Pixabay