av På ett mingel på Lovereads, Bonnierförlagen i Stockholm firades i onsdags att den tionde och sista boken i serien Ellens val kommer ut. Serien är skriven av ett författarkollektiv bestående av Helena Dahlgren, Moa Eriksson Sandberg och Elvira Berg. Det är Helena som skrivit den avslutande delen, Den ljusnande framtid.
Kvällen gick i kärlekens tecken och det bjöds på rosa bubbel, godishjärtan i olika smaker och konsistenser och övriga röda livsmedel i fast eller flytande form. Det var ett välbesökt mingel och jag träffade på både bokbloggare, förlagsfolk och vanliga läsare. Den som ville kunde gå en tipspromenad, samt göra ett test vem i Ellens val man är. Jag gjorde det inte, men en kvalificerad gissning är att jag skulle bli Alva).
Serien handlar om Ellen som kommer till den fiktiva studentstaden Ljungsala i södra Sverige. Året är 1914. I Ljungsala försöker hon hitta sin syster, som visar sig vara inspärrad på ett mentalsjukhus. Medan hon letar får hon nya vänner och lyckas komma in på universitetet, där hon träffar sin stora kärlek Carl. Det är om Ellen och hennes vänner som böckerna handlar om och de går tillsammans igenom mycket glädje och sorg. Den näst sista boken är svartare än de andra och utspelar sig under spanska sjukan 1918.
Ellens val är en feministisk serie som lyfter fram kvinnors villkor och är en påminnelse till oss alla idag om vad dåtidens feminister fick offra för att vi ska ha de rättigheter vi har idag. Det är också lättlästa feelgood med endel sex och utomäktenskapliga förbindelser, tidsandan till trots.
På minglet fick vi ta del av en paneldiskussion om böckerna och arbetet med dem. Ellens val tillkom via ett så kallat writing room, som de var först med i Sverige, och böckerna skrevs av olika personer. Riktlinjerna för de tio böckerna arbetades fram och med var bland annat förläggare Johan Häggblom och Helena Dahlgren.
Under samtalet pratade de om att alla tre författarna fick själva sätta sin prägel på sina böcker. Moa Eriksson Sandberg, som är den som skrivit böckerna 3-5, tyckte synd om Gabriella, som gifter sig med en homosexuell man och såg till att hon också fick ha lite kul.
– Jag ville att hon också skulle få ligga, säger Moa och får många skratt.
Elvira sa att hon tyckte att det var roligt att få vara med i ett gäng och inte känna sig så ensam i sitt skrivande, som man ofta gör som författare.
– Det var också roligt att skriva om kvinnor för över 100 år sedan som på många sätt hade samma problem som oss, till exempel att hitta tid att skriva, sa Elvira.
Helena Dahlgren tyckte också att det var roligt att få arbeta i en grupp och det gjorde att hon inte tröttnade på serien.
– Jag visste redan från början att jag ville skriva de två första och de två sista böckerna och när jag hade lämnat över till Moa längtade jag efter att få skriva vidare, sa hon.
Avslutningsvis sa Helena Dahlgren att hon nästan tyckte att det var synd att de bestämt att det bara skulle vara tio böcker och att det fanns idéer som skulle kunna gå att bygga ut till många fler. Jag har haft mycket trevligt med Ellens val och ska nu läsa Den ljusnande framtid. Jag hade säkert kunna läsa fler böcker än tio, men tycker också att det är bra att bokserier får ett avslut. Om jag har tid ska jag utveckla varför jag tycker att det är synd att så många bokserier bara slutar, utan att få ett avslut.
