av Tummen ur är månadens tema här på Kulturkollo och det enda jag egentligen kände efter att semestern tog slut var att jag måste få tummen ur till att göra enklare renoveringar i mitt hem. Tapeter ska tapetseras upp, ett spegelskåp ska få en ny lucka och en garderob behöver ny inredning. När det kommer till läsning, läser jag mycket, intressant och varierat, så ingen tumme ur behövs där. Eller?
Jag älskar att göra utamingar till mig själv. När jag reser läser jag gärna från det land jag ska till. jag skrev tidigare i sommar om vår resa till Balkan och vad jag läst från regionen. Jag startade en Balkanutmaning i januari och lånade inhemska klassiker på biblioteket och sökte efter böcker på nätet. Ja ghittade pärlor och jag hittade rejält tråkiga böcker. Utmaningen gick upp och ner och tog ny fart när det började närma sig avresa.
Sedan kom jag hem och tänkte avsluta hela utmaningen, men då hittade jag böcker jag hade klickat hem på Kindle och blev intresserad. Sedan fortsatte jag söka efter böcker och hittade mer. Jag har läst och läst och skrivit om massa spännande böcker. Jag hade också en bok i bohyllan som jag hade tänkt att strunta i. Den tog jag tag i och den visade sig vara jättebra. Det var A spare life av Lidija Dimkovska från Makedonien, som jag både har träffat och är vän med på Facebook.
Men hur länge kan man hålla på? Jag menar, men KAN ju läsa böcker från regioner man tidigare utmanat sig själv att läsa från. Och att ha fokus på en liten region i ett år är kanske att ta i lite. Jag behöver få tummen ur och avsluta den här utmaningen. De böcker som finns kvar i fysiska och digitala bokhyllor finns ju kvar.
Någon mer som har svårt för att avsluta läsutmaningnar för att det bara dyker upp mer och mer man vill läsa?
Bilden föreställer fyrverkeri vid Dubrovnik stadsmur och är privat.
Jag lyckas i princip aldrig fullfölja en utmaning, ofta inte ens mina egna, som andra klarar av! Problemet är att jag ändå tycker att det är så roligt att starta utmaningar, både för mig själv och för andra. Kanske får man bara tänka att processen är det viktiga – inte att fullfölja. Du vet vägen och målet, typ.