av Förra året i samband med att Bokmässan firade 40 år instiftades hederspriset Sjöjungfrun som ska delas ut årligen till en författare inom skönlitteratur vars verk har berört svenska läsare. Genom priset vill Bokmässan hylla författarskap som berör, inspirerar och engagerar. Den första att tilldelas priset var Joyce Carol Oates och i år har turen kommit till Chimamanda Ngozi Adichie som mottar priset på mässlördagen klockan ett.
Motiveringen lyder:
Sedan debuten 2003 har hon fört in nya perspektiv på identitet, feminism och tillhörighet i samtidslitteraturen. Chimamanda Ngozi Adichie förenar det personliga med det politiska och gestaltar frågor om makt, kön, migration och postkolonialism. Beyoncé och Barack Obama har hyllat henne, Dior har tryckt hennes ord på t-shirts – men hennes verk ekar av urgamla berättartraditioner och lyfter fram dem som ofta förbises. Sjöjungfrun 2025 tilldelas en författare vars röst är både angelägen och tidlös.
Även detta år uppmärksammar vi priset och kör en Kulturkollo konfererar om Chimamanda Ngozi Adichies författarskap.
Lyran: Chimamanda Ngozi Adichie är helt enkelt anledningen till att jag åker till Bokmässan i år. Jag har varit avundsjuk på alla som såg och lyssnade på henne på Stockholm Literature sedan 2013(!) och tänker inte missa chansen igen. Adichie är en mycket populär författare, kanske särskilt bland oss bokbloggare. Jag läste den första romanen som gavs ut på svenska, En halv gul sol, 2009 och det är fortfarande den bok jag oftast rekommenderar andra att läsa.
Ulrica: Jag har aldrig fått tillfälle att lyssna på henne live heller, så jag ser också mycket fram emot att få göra det för första gången.
Anna: Jag är ju just en av dem som hörde Adicihe 2013 och mitt första möte med hennes texter var novellsamlingen Det där som nästan kväver dig som jag läste inför bokmässan 2010. Jag blev mycket förtjust i hennes sätt att skriva och har sedan dess läst det mesta som kommit ut. Senaste romanen Drömräkning var jag inte helt förtjust i, ska jag rekommendera en enda bok så får det bli den fina uppväxtskildringen Lila Hibiscus. Sedan måste jag också nämna hennes TED-talks, jag länkar till The Danger of a Single Story.
Linda: Jag lyssnade också på henne 2013 på Stockholm Literature (som jag saknar Stockholm Literature) och en gång till på Göteborg Film Festival några månader senare då filmatiseringen av En halv gul sol (helt okej film om än inte i närheten av boken) visades. Då var hon om möjligt ännu coolare och bemötte de kritiska männen längst fram med mod och kvickhet. För mig är Chimamanda Ngozi Adichie litteraturens motsvarighet till en riktigt stor rockstjärna och En halv gul sol är en av de böcker som påverkat mig mest. Även Americanah är riktigt bra, liksom novellsamlingen Det där som nästan kväver dig. Lila hibiscus tyckte jag inte lika mycket om och Drömräkning har jag kämpat med länge nu utan att läsa ut den. Jag uppskattar också hennes Alla borde vara feminister och Anteckningar om sorg. Den senare handlar om att förlora en far och eftersom våra fäder dog samma år berörde den mig mycket.
Ulrica: Jag var nog ännu lite mer star struck förra året när Joyce Carol Oates var på mässan, men visst är Chimamanda Ngozi Adichie också en av de där litterära rockstjärnorna. Mitt första möte med hennes böcker var En halv gul sol som jag blev mycket berörd av. Jag tyckte också mycket om Lila hibiskus och Americanah, men precis som ni andra säger var inte den senaste romanen, Drömräkning, så där bra som hennes böcker brukar vara. Eller så var det ett fall av att gå in i läsningen med för stora förväntningar. Hursomhelst är det en författare vars böcker alltid åker upp på ”att läsa”-listan så snart hon släpper något nytt.
Annette: Jag var orimligt star struck förra året när Joyce Carol Oates besökte mässan, och det är nog snudd på likadant detta år. Jag ser otroligt mycket fram emot att få lyssna på Chimamanda Ngozi Adichie, som jag inte har sett live tidigare. Jag håller helt med om att hon känns som en rockstjärna. Min favorit är En halv gul sol, som fullständigt knockade mig. Jag minns att jag satt uppe nästan en hel natt och läste ut den. Jag har inte läst Drömräkning ännu och är nästan lite nervös över att göra det i och med att den fått lite blandade reaktioner, men kommer absolut att plocka den ur läshögen inom kort.
Carina: Jag minns inte om jag har läst så mycket av Chimamanda Ngozi Adichie, men jag håller verkligen med Linda i att hon är som en stor rockstjärna. Jag har sett/hört henne på scen och i olika intervjuer vid ett flertal tillfällen och hon är så otroligt skarp och välformulerad – ofta med ett intressant perspektiv.
Författarfoto: Manny Jefferson
