av Hösten är här på riktigt och för många av oss snurrar kanske hjulen lite för snabbt. För att hinna med läsning under intensiva perioder kan kortare texter fungera bra. Vi fokuserar i oktober på det som är kort, som kortromaner eller kanske långnoveller, lite kortare noveller, dikter, aforismer och annat som håller ett kort format. Själv hävdar jag ofta att noveller inte är min grej, att jag hellre vill läsa en roman som jag riktigt kan sjunka in i. Jag har dock insett att det finns riktigt bra noveller och att sådana kan vara riktigt njutbara att läsa. Nobelpristagaren Alice Munro lyckas på ett fantastiskt sätt bygga en hel värld på bara några sidor, något som få andra författare lyckas med.
När det gäller romaner föredrar jag däremot en kortare sådan än en tegelsten. Idén att hänga riktigt länge i en fiktiv värld lockar visserligen, men helt ärligt behöver få romaner vara längre än 350 sidor. Tyvärr har vissa författare en tendens att skriva längre och längre böcker, något som är helt okej om de inte gör det vanliga felet att använda för många ord för att beskriva något som hade kunnat sägas med mycket färre ord. Det är sällan jag önskar att en bok var längre, men väldigt ofta jag suckar över att den är för lång. Får jag välja är valet enkelt, en tunn roman är en bra roman om du frågar mig.
På Bokmässan berättade Chimamanda Ngozi Adichie om sitt skrivande och hur det hade förändrats de senaste åren. En sak hon lyfte var viljan att berätta allt och inte tvingas stryka något och definitivt inte några älsklingar. Livet är för kort för strykningar, menade hon, istället behöver allt få sägas. Det krävs en väldigt modig redaktör för att förmå en stor författare att faktiskt inse när ord är överflödiga, men visst finns det också författare som verkligen lyckas skriva tegelstenar som är intressanta och bra hela vägen igenom. De är dock ganska få. Andra författare har gjort novellen och kortromanen till sina främsta format och jag tänker till exempel på Jonas Karlsson, en av mina favoritförfattare. Hans tjockaste bok Regnmannen är drygt 240 sidor, medan debutromanen God Jul är 168 sidor. En av mina favorittexter av honom är långnovellen ”Fakturan” som är 70 sidor och ingår i samlingen Spelreglerna. I den får en man en oväntat omfattande faktura och det han ska betala för är sådant som vi alla tar för givet är gratis.
Något jag också tycker om att läsa är lyrik, en texttyp som verkar skrämma många. För mig är dock riktigt bra dikter något av det bästa som finns och senare under oktober kommer jag att skriva om just det. Hur är ditt förhållande till sidantal och verk av olika typer? Är du en tegelstensperson, eller föredrar du tunna böcker? Är noveller och poesi något du tycker om?
Photo by Debby Hudson on Unsplash
