av Jag och min man har rest mycket i Sydostasien. Jag vet egentligen inte varför de flesta av våra långresor gått just dit, men det har nog varit en kombination av att det finns mycket att se, det finns fina stränder och det är lätt att resa i de länderna. Det är även förhållandevis billigt. Vi har någon gång försökt att planera en resa till Sydamerika, men det föll på priset. Vi tycker om många asiatiska kök och det är också en anledning varför vi har återvänt.
Jag läser innan och efter jag reser och vill uppleva landet både på plats och via litteraturen. Jag har varit i Thailand två gånger och här finns det förvånansvärt lite litteratur översatt till svenska. Jag har läst novellsamlingen Sightseeing av Rattawut Lapcharoensap, som jag minns fanns på svenskt bibliotek. Det stod på baksidan att boken tar med oss till ett annat Thailand än det vi är vana vid, men vilken inhemsk författare skriver om västerlänningars semester? Just den klyschan kan man ofta läsa på baksidetexter på böcker från lite ovanliga länder (ovanligare som i ovanliga i svenska bokhyllor).
Vietnam är ett annat land som jag varit i och därifrån finns det betydligt mer litteratur. Kim Thúy lever visserligen i Kanada, men hennes böcker handlar om Vietnam och vietnameser och författaren är född och uppvuxen i Vietnam. Jag har älskat alla hennes böcker. Nguyễn Phan Quế Mai skrev Linda om häromdagen och hon är också en trevlig, lite mer lättsmält, vietnamesisk författare. En bok som var allt annat än lättsmält, som ändå mycket bra, var Romanen utan namn av Duong Thu Huong.
Malaysia och Singapore är kanske inte de länder som man hittar så mycket litteratur ifrån, men det har kommit endel därifrån på senare tid. Linda skrev om Kevin Kwan från Singapore och Lauren Ho från Malaysia. Jag har läst båda och tyckt om. Rismodern av Rani Manicka är annars en favorit från Malaysia, men den har några år på nacken nu.
Apropå lättsmält litteratur har vi Jesse Sutanto från Indonesien som skriver om kulturkrockar mellan USA och Indonesien för ungdomar. Dial A for aunties och Well, that was unexpected är två ungdomsromaner med kärlek över kulturgränserna. Tyvärr är det lite väl mycket extremt rika personer i dem och de känns lite väl mycket som askungesagor för äldre barn. Jag har också läst Love, lies and Indomee av Nuril Basri, som en en indonesisk feelgood skriven av en man som ger en kvinnas perspektiv på äktenskapshetsen.
