av Under pandemin hittar Chloe Dalton, som arbetar som politisk rådgivare, under en promenad en skadad harpalt i närheten av sitt hus på den engelska landsbygden. Dalton har under covid lämnat London för att tillbringa en tid på sitt lantställe. Först låter hon den lilla harpalten ligga, i tron att mamman är någonstans i närheten. Hon vet att det bästa är att låta ungarna vara. Men när hon sedan återvänder några timmar senare ligger ungen kvar och det kretsar rovfåglar i luften ovanför dess huvud.
Hon bestämmer sig för att ta hem den för att se om hon kan hjälpa den att läka innan den ska tillbaka ut i naturen igen. Mot alla odds så överlever harungen och bestämmer sig för att stanna kvar hos Chloe, som från allra första början är noga med att komma ihåg att det är ett vilt djur hon har att göra med. En varelse som hon inte på några villkors vis vill stänga in. Hon är hela tiden noga med att harpalten ska få komma och gå som den vill, och den väljer att stanna kvar.
Haren och jag som är utgiven på Bokförlaget Polaris är en otroligt fin berättelse om en otippad vänskap, som växer fram ur det här första slumpartade mötet vid vägkanten. Dalton beskriver hur harpalten och sedan den vuxne haren gör henne mer medveten om djur och natur i hennes närhet. Hon blir medveten om att samhället ofta brister i kunskap kring de vilda djur som lever sida vid sida med oss och helt nära de större jordbruken, och vill vara med och bidra till att synliggöra de missförhållanden som råder.
Boken har nominerats och vunnit flera prestigefyllda priser, bland annat priset som Årets bok hos både The Sunday Times och The Observer.
