av Nu är det 80-talet som gäller på kollot igen och jag tog mig en tur i mina bokhyllor. Redan 2015 skrev jag ett inlägg om min läsning och då hade jag fokus på de böcker som då betecknades tantsnusk … Jag läste förstås mycket annat under mina mest formativa år, åttiotalet var hela mina tonår och tog slut när jag var 22. Ni fattar att jag hann med en del. Nu när jag flyttat många gånger så är ju bokhyllan kondenserad till godbitarna och den roman som jag hittade i sommarstugan och bestämde mig för att läsa om var Marianne Fredrikssons Simon och ekarna. Boken kom 1985, har sålt mer än 4 miljoner exemplar och den är översatt till 25 språk. Filmen kom 2011 i regi av Lena Olin, den har jag inte sett men nu har jag alltså för första gången läst den älskade 80-talsboken igen.
Boken börjar mitt i brinnande världskrig, Göteborg är porten till havet och i ett enkelt hus vid älvmynningen bor åkaren Erik Larsson med hustru Karin. De har en sorg i livet och det är att de är barnlösa, det har också en stor glädje i den adopterade sonen Simon. Han har läshuvud och det beslutas att han skall gå läroverk i stan, han som är uppvuxen i arbetarklass har det inte helt enkelt med de sociala koderna. I skolan möter han den judiske pojken Isak och de blir genast vänner. Isak bor med sin far Ruben Lentov i en stor borgerlig våning, fadern har flyttat från Berlin och startat en framgångsrik bokhandelskedja och modern ligger intagen på Lillhagen. De båda finner en stark gemenskap i det utanförskap som de upplever på läroverket.
Pojkarna följs åt genom uppväxten och Isak, som är händig och praktiskt lagd blir den av pojkarna som närmar sig Erik. Simon är den intellektuella och teoretiskt begåvade och båda bär på hemlighet och ett mörker som finns i fonden under hela uppväxten. Handlingen följer dem upp till vuxen ålder och genom berättelsen följer de stora ekarna som passar bra att gå till när man skall samla ihop sina tankar och ha en samtalspartner som kan ge råd. Dit går också Karin, och fastän den här romanen har har Simons namn i titeln så är den mycket mer än jag mindes Karins bok. Hon, som är modern, och som genom åren både tar hand om och värnar sin familj, beskyddar och arbetar hårt för att de ska ha det gott. Hon inser att hon ibland knyter Simon för hårt till sig men kärleken till sonen är så stor, så stor att den räcker också till Isak som delvis växer upp tillsammans med Simon. De blir hennes pojkar.
Jag är mycket glad över att jag läste den här berättelsen igen, jag var typ 19 när jag läste den första gången och det är verkligen så att man läser en roman med helt andra ögon när man är 59 … Kanske var det därför jag nu läste skildringen av Karin som ett av bokens stora behållningar? Jag var också helt klart mer mottaglig för skildringen av Göteborg under världskriget, geografin längs Masthuggskajerna ut mot Långedrag, beskrivningarna av varven och de politiska diskussionerna som var vardag. Jag rekommenderar verkligen till en omläsning!
Titel: Simon och ekarna
Författare: Marianne Fredriksson
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: 1985
Bilden överst i inlägget är mitt foto på utsikten över älvmynningen som den ser ut idag. Numer hör kajerna och stigarna mellan Klippan och Nya varvet till mina promenadstråk.
